Det har blivit ett antal mästerskap genom åren. Mästerskap är ofta förknippade med minnen. Detta är så klart underlättat av att de ligger utanför den vanliga fotbollen men också av att de utspelas under sommaren, när även sådant som jobb och skola går på sparlåga.
Det har varit många mästerskap, och många minnen. För mig, och säkert också för er.
Frågan är så klart vilka minnen vi tar med oss från Euro 2012.
:::
1986 – VM i Mexiko
Det första mästerskap jag har några direkt konkreta minnen ifrån, det första jag följde från start till mål. Tillbringades framför en ytterst opålitlig svartvit TV i ett tält på en östergötländsk camping, under vad som knappast var någon högsäsong för camping. Så mycket annat att göra än att kolla på fotboll fanns inte.
Fotbollsmässigt var det det närmaste vi kommit en turnering som vunnits av en enda spelare, Diego Maradona. Han var smått otrolig, från en briljant lättning över den italienska målvakten i gruppspelet till de två gånger två omtalade målen mot England och Belgien i kvartsfinal och semifinal. Argentina vann finalen mot Västtyskland med 3-2.
Förspelet till turneringen hade annars varit gråtande svenska spelare som på ett smått otroligt sätt missat att kvalificera sig. Turneringen som sådan kommer jag ihåg som väldigt bra, de enorma målnäten var exotiska, fotbollen var härlig, lag som Sovjet, Danmark och Belgien förgyllde turneringen som helhet.
Turneringens stjärna: Diego Maradona
Turneringens överraskning: Belgien
Turneringens match: Sovjet 3-4 Belgien
:::
1988 – EM i Tyskland
Ett EM känns sällan lika stort som ett VM, än mer var fallet så förr. Vid den här tiden hade EM bara åtta deltagande lag och var naturligtvis som en dvärg i jämförelse. Tittade gjorde man så klart ändå, men inte riktigt med samma fulla engagemang.
Delvis får man väl säga att det här jag först upplevde England i rollen som mästerskapsbesvikelse. Tre raka förluster i gruppspelet var inte vad man hade trott, och det hela fick ju en katastrofal början när det blev torsk redan i första matchen mot Irland.
Det här var annars Hollands mästerskap, det enda de hittills har vunnit. De var mest spektakulära, med spelare som van Basten, Gullit och Rijkaard. Det fantastiska målet av van Basten i finalen mot Sovjet var utan tvekan mästerskapets höjdpunkt.
Turneringens stjärna: Marco Van Basten
Turneringens överraskning: Irland
Turneringens match: Danmark 2-3 Spanien
:::
1990 – VM i Italien
Det VM jag förmodligen uppskattar minst så här i efterhand. Det har säkert att göra med ett flertal omständigheter. Sveriges tragiskt trallande uttåg, att fotbollen var betydligt mer defensiv och destruktiv än vad den varit bara fyra år tidigare.
Mästerskapet inleddes i alla fall häftigt, med ”vår vän Makanaky”, som Hegerfors uttryckte det, och Francois Omam-Biyik som såg till att ett Kamerun med till slut nio spelare på planen besegrade regerande mästarna Argentina. Just Kamerun, men även Jugoslavien, var lag som överraskade positivt.
Annars var det återigen Västtyskland och Argentina som gjorde upp om vinsten. Skillnaden var att Västtyskland den här gången var betydligt starkare, och att Argentina övergått till än mer utav ett enmanslag, där övriga spelares uppgift mest var att springa omkring och spela fult.
Turneringens stjärna: Lothar Matthäus
Turneringens överraskning: Kamerun
Turneringens match: Spanien 1-2 Jugoslavien
:::
1992 – EM i Sverige
Ett strålande mästerskap på alla sätt och vis. Dels spelades det på hemmaplan och det var ju spännande, inte bara för att det betydde att Sverige var med. Dels spelades det bra fotboll och det var ett mästerskap som innehöll ett flertal riktigt roliga och dramatiska matcher.
Den svenska höjdpunkten kom så klart i den sista gruppspelsmatchen mot England där ett 0-1-underläge vändes till 2-1-seger, inte minst efter ett fantastiskt fint lagmål slutfört av Tomas Brolin. Annars var det Danmarks stora turnering. De hade glidit in i turneringen på ett bananskal, men överraskade alla och knäckte såväl Holland som Tyskland i slutspelet.
Turneringens stjärna: Karl-Heinz Riedle
Turneringens överraskning: Danmark
Turneringens match: Holland 2-2p Danmark
:::
1994 – VM i USA
Som svensk är det omöjligt att ha annat än positiva minnen från den här stekheta sommaren. Fotbollen spelades mitt i natten men ändå tittade alla. Sveriges framfart ledde till att det förmodligen för första och sista gången sedan den stora branden 1888 fanns folk i centrala Sundsvall efter klockan 20 på kvällen. Det badades i fontäner och atmosfären var euforisk.
Det var första gången ett VM spelades i USA, och det visade sig bli en folkfest även på plats. Allt kändes enormt, så också spelet. Brasilien var turneringens klart lysande stjärnlag och de motsvarade till sist också förväntningarna, även om det satt långt inne. Mitt i all glädje dök där även upp tragedier i olika form, främst då Andres Escobar och Diego Maradona.
De svenska minnena präglades först av den negativa upplevelsen från Italien fyra år tidigare. Bosse Hanssons kommenterande var rekordnegativt under den första matchen mot Kamerun, särskilt vid underläge 1-2. Därifrån vände emellertid allt, med start på midsommarafton i Pontiac Silverdoom, som Arne Hegerfors fått för sig att det hette.
Turneringens stjärna: Romario
Turneringens överraskning: Sverige
Turneringens match: Holland 2-3 Brasilien
:::
1996 – EM i England
Mitt under den lediga perioden mellan avslutad värnplikt och påbörjade högskolestudier dök så det här mästerskapet upp. ”Football’s coming home” hette det, men utan Eric Cantona i Frankrike. Fruktansvärt tyckte så klart jag vid det tillfälle när man var som kanske allra mest Cantonafrälst.
Mycket var nytt under den här turneringen. EM var expanderat från åtta till nuvarande format om 16 lag. Dessutom var det den första turneringen med så kallat golden goal, alltså fotbollens variant av sudden death. Det skulle visa sig betydelsefullt, finalen och alltså hela EM avgjordes på just det viset när Tysklands Oliver Bierhoff på något vis fick bollen förbi Kouba i Tjeckiens mål.
Turneringen var både en framgång och en besvikelse för England. Två år tidigare hade man ju inte ens varit med. Den här gången gick man till semifinal och fotbollen var stundtals strålande. Men ännu en gång blev det stryk i semifinalen mot Tyskland, på straffar.
Turneringens stjärna: Jürgen Klinsmann
Turneringens överraskning: Tjeckien
Turneringens match: Ryssland 3-3 Tjeckien
:::
1998 – VM i Frankrike
Inte den mest fotbollsfokuserade delen av mitt liv. Jag hade mycket annat för mig och därför var det här ett av de mästerskap som jag förmodligen följt minst uppmärksamt. Sverige var inte med, och det kommer jag ihåg ledde till att svensk media mer än någonsin vältrade sig i sin alltför överdrivna Brasilienromantik.
VM var större än någonsin, med 32 deltagande lag istället för 24. Samtidigt var det första gången för mig som VM heller inte kändes ”speciellt”, vilket kanske också hade att göra med att man inte längre var en liten knatte. För Frankrike blev det emellertid ett väldigt speciellt mästerskap. Inte bara vann man på hemmaplan, det mångkulturella laget blev till en symbol för hela landet.
Turneringens stjärna: Zinedine Zidane
Turneringens överraskning: Kroatien
Turneringens match: Argentina p2-2 England
:::
2000 – EM i Belgien/Holland
Ett mästerskap utan några större positiva minnen. Det bråkades under turneringen mellan fans och polis. Det spelades stundtals undermålig fotboll, inte minst av Sverige för övrigt. Själv kommer jag mest ihåg Sveriges öppningsmatch mot Belgien, där jag befann mig i Rålambshovsparken för att se matchen på storbild. Det blev snabbt till en tråkig och till sist faktiskt otäck upplevelse.
Fotbollsmässigt finns det ögonblick från den här turneringen man trots allt kommer ihåg. Hollands alla missade straffar i semifinalen mot Italien, så nära Italien var att vinna mästerskapet i finalen mot Frankrike, Hollands förnedring av Jugoslavien i kvartsfinalen med 6-1.
Annars kommer jag också ihåg Englands berg- och dalbaneupplevelse under turneringen. Det började redan i första matchen mot Portugal där laget sprang iväg till 2-0-ledning mot Portugal för att tappa till förlust med 2-3. Därefter vann man mot Tyskland för att till sist förlora sista gruppspelsmatchen, och åka ur turneringen, mot Rumänien.
Turneringens stjärna: Luis Figo
Turneringens överraskning: Portugal
Turneringens match: England 2-3 Portugal
:::
2002 – VM i Japan/Sydkorea
Det är ändå något speciellt när ett världsmästerskap inte spelas på normala svenska tider, utan man får titta på fotboll mitt i natten eller tidigt på morgonen. Det skapar en helt särskild känsla. Med det här VM så kom också lite av magin tillbaka till turneringen, med fantastiska omgivningar och en fanatisk publik på läktarna.
Senegals vinst mot Frankrike i öppningsmatchen såg till att turneringen fick en kanonstart. Det var den första turneringen som spelades i Asien, och det var också hemmanationerna Japan och Sydkorea som satte ordentlig färg på det hela och gick betydligt längre än vad någon trott vara möjligt. Brasilien var dock alltid laget som skulle slås, och till sist var det inget lag som lyckades med det.
Turneringens stjärna: Ronaldo
Turneringens överraskning: Sydkorea/Turkiet
Turneringens match: Sydkorea 2-1 Italien
:::
2004 – EM i Portugal
En mäktig upplevelse på flera sätt. Inte minst den svenska upplevelsen var stor, med helgula svenska läktare, in med bollen i mål, och Zlatan Ibrahimovic som till sist med klacken ser till att uppfylla det önskemålet. Med bara lite marginaler med det svenska laget i kvartsfinalen mot Holland så hade det här kunnat bära hela vägen.
I övrigt var det turneringen när det defensivt välorganiserade laget kom tillbaka och gav fotbollen en välbehövlig lektion. Grekland satte tonen redan i den första gruppspelsmatchen mot hemmanationen Portugal genom att vinna med 2-1, och man avslutade turneringen precis som man inledde den, efter att på vägen minimalistiskt ha eliminerat såväl Frankrike som Tjeckien.
Turneringens stjärna: Wayne Rooney
Turneringens överraskning: Grekland
Turneringens match: Portugal p2-2 England
:::
2006 – VM i Tyskland
Det var i samband med det här mästerskapet jag inledde min tradition att under invigningsmatchen sänka en whiskeyshot per mål, för att fira det nyss påbörjade evenemanget. Det var händelsevis även i samband med det här mästerskapet, och Tyskland 4-2 Costa Rica, som jag avslutade redan nämnd tradition.
Det var en turnering fylld med glädje kommer jag ihåg. Det var Tysklands återkomst till världsfotbollen som det kändes, och kanske första gången på 60 år som Tyskland började känna att det var okej att komma samman och fira i gemensam nationell glädje. Det bar nästan hela vägen, men i finalen var det Italien och Frankrike som än en gång gjorde upp.
För England blev det ännu en smärtsam exit ur turneringen. Återigen på straffar, och återigen mot Portugal. Det var Sven-Göran Erikssons sista mästerskap, och det var kanske på sitt sätt lågpunkten för den engelska fotbollen när fokus snarare verkade ligga på skandaler och spelarfruar, än på själva laget och spelet.
Turneringens stjärna: Zinedine Zidane
Turneringens överraskning: Ukraina
Turneringens match: Tyskland 0-2 Italien
:::
2008 – EM i Österrike/Schweiz
De två alpländerna satte ihop ett mästerskap som såg början på en era och kanske slutet på en annan. Spanien gick till sist hela vägen i ett mästerskap och inledde därmed hela sin moderna framgångsera inom såväl landslagsfotboll och klubbfotboll. Sverige å andra sidan fick till sist se sin passiva fotbollsidé avslöjad på mästerskapsnivå, vilket följde med dem in i det därpå följande VM-kvalet.
Turneringens stjärna: Michael Ballack
Turneringens överraskning: Ryssland
Turneringens match: Turkiet 3-2 Tjeckien
:::
2010 – VM i Sydafrika
För första gången arrangerades ett VM i Afrika. De afrikanska lagens dröm om att återupprepa det som framför allt Sydkorea klarade av 2002 tog dock slut till sist i en dramatisk kvartsfinal, efter straff och straffar mot Uruguay. Sydafrika blev det första arrangörsland att elimineras redan i gruppspelet, något som egentligen inte var särskilt överraskande.
För England blev det en traumatisk turnering. Gruppspelet var fyra grader av uselt, och efterföljderna av den tyska utklassningen i åttondelsfinalen kunde inte ens mildras av domslutstravestin att inte godkänna det engelska kvitteringsmålet. Det var en turnering som var inledningen på diskussioner om den engelska fotbollens framtid.
Men ett tag under turneringen var det inte bara den engelska fotbollens framtid som diskuterades, utan den europeiska. Sydamerikanska lag såg ut att dominera turneringen, men i slutänden blev turneringen ändå en uppvisning i europeisk och inte minst spansk hegemoni. Spanien fortsatte sitt segertåg och har nu möjligheten att som första land någonsin vinna EM, VM och därefter ännu ett EM.
Turneringens stjärna: Xavi
Turneringens överraskning: Uruguay
Turneringens match: Uruguay p1-1 Ghana
:::
Be Champions!!