Ännu en match och ännu ett sent insläppt mål. Sebastien Bassongs mål för Norwich på Everton i den 90:e minuten på Goodison Park i helgen borde rimligtvis ha gjort David Moyes rosenrasande. Det var den tredje matchen hittills under säsongen, matcher som Everton dominerat och haft under kontroll, där Everton kastar bort två poäng i matchens absoluta slutskede.
En fjärdedel av matcherna alltså. Det motsvarar också sex poäng i tabellen. Och med dessa sex poäng i bagaget så hade Everton nu befunnit sig trea i tabellen, och endast tre poäng från tabelltoppen. Som läget är nu ligger de ändå på en hedervärd femteplats i tabellen, och vid sidan av West Brom är det Everton som imponerat mest av alla lag i ligan hittills under säsongen.
Everton är särskilt imponerande på hemmaplan, där de inte förlorat på sina senaste tio ligamatcher. Typiskt nog var det senaste laget som besegrade dem på Goodison Park just kvällens motståndare, Arsenal. Men det fanns samtidigt mycket med Arsenal då som kändes starkare än Arsenal nu.
:::
Arsenals bortafacit ingjuter inte särskilt mycket förtroende. De har vunnit endast en av sina fem senaste bortamatcher, och endast gjort ett enda mål på de tre senaste. Å andra sidan så har Arsenal viss tradition av att vara lyckosamma just på Goodison Park.
Det är ännu en säsong av förändring för Arsenal, för vilka förändring just nu bredvid Arsene Wenger framstår som den enda konstanten. Förväntningarna på laget har fått justeras nedåt i och med att de gamla synderna med en defensiv som darrar under press återigen gör sig kända.
Om Arsenal hittar just sitt spel och får det att fungera så är de naturligtvis en svårsmält munsbit för vilken som helst motståndare. Men det är just också mot motståndare som Everton, fysiska och rakt på sak men samtidigt duktiga med boll, som Arsenal brukar kunna ha problem att komma in i sitt spel. I Marouane Fellaini har Everton också en spelare som kan dominera mittfältet mot en motståndare som bygger sitt spel just på mittfältskontroll.
Everton har förvisso släppt in flera mål i slutet av sina matcher, men när det kommer till den första halvleken så finns inget lag i ligan med bättre statistik än dem. Det om något antyder så klart att Arsenal kan få en kämpig inledning på matchen, och riskerar få genomföra den i motvind.
:::
Under tiden, i norra London… så möts Tottenham och Liverpool i vad som väl rimligen måste betraktas som en sexpoängare i kampen om Champions League-platserna. I ett enda svep har Liverpool möjlighet att skära ned avståndet till just Tottenham till en enda ynka poäng. Om de å andra sidan förlorar så kan de för överskådlig tid anses vara avhängda från diskussionen.
Liverpool har samtidigt haft det förtvivlat svårt för Tottenham på senare år, och har över huvud taget inte lyckats göra mål mot dem på de tre senaste matcherna. Om Tottenham dessutom, likt Swansea lyckades i söndags, lyckas plocka bort Luis Suarez ur matchen, så får Liverpool det väldigt svårt. De är så pass beroende av Suarez färdigheter offensivt.
Mer oroväckande för Liverpool är dock att både Moussa Dembele och Gareth Bale förmodligen är tillbaka i spel. Detta är två oerhört viktiga spelare för Tottenham, inte minst såg vi vad de betydde för laget när de inte kunde vara med, exempelvis i hemmaförlusten mot Chelsea för någon månad sedan.
:::
På Stamford Bridge kommer Rafa Benitez fortsätta sitt projekt att försöka vinna supportrarnas om inte hjärtan så i alla fall stöd. Detta genom att vinna, vinna, vinna som Roberto Mancini uttryckte det. Ikväll siktar han alltså på sin första seger som manager för Chelsea, vilket i så fall vore Chelseas första ligavinst på sex matcher.
Inte heller Fulham har vunnit någon ligamatch under sina fem senaste matcher, och när det kommer till bortamatcher i så kallade Londonderbyn, så är det inte någon rolig statistik för dem. De har vunnit endast två av sina 40 senaste dylika matcher. Men Chelsea kan inte ta för lätt på motståndet, där Dimitar Berbatov har haft en stark höst så här långt.
:::
Wigan borde ha fått en rejäl boost efter att ha både vänt helgens match mot Reading sent, och därtill avgjort den sent. Men ikväll möter de det enda obesegrade ligalaget i hela England, och även om Wigan gjort något av en grej av att ställa till det på hemmaplan för topplagen så ska det mycket till om de ska rå på Man City.
:::
I nio matcher av tretton hittills den här säsongen har Man Utd befunnit sig i underläge. Sju av dem har de trots allt vunnit, och de 18 poäng de tagit från förlustläge är redan nu sex poäng mer än de tog under hela förra säsongen. Men, är detta ett tecken på styrka eller svaghet, eller möjligen både och?
Det är så klart ett tecken på styrka att kunna vända matcher. Men över tid är procenten och sannolikhetens lagar otvetydiga, man förlorar mer poäng om man hamnar i underläge än om man inte gör det. Man kan lyckas vända ofta, men inte alltid.
Det är så klart av den anledningen som Alex Ferguson stundtals den här säsongen ser ut som ett åskmoln, även när Man Utd vunnit. Han förstår så klart också den underliggande psykologin, att det egna lagets oförsiktighet ingjuter mod och hopp hos motståndarna, som ser att det i alla fall är möjligt som förut kanske betraktats som hopplöst.
Det är en ond cirkel som Man Utd måste bryta. West Ham å andra sidan, får hoppas att Andy Carroll kan ställa till problem för Man Utds backlinje, som ibland kan ha lite problem just med den typen av fysiska anfallare som Carroll representerar.
:::
Kvällens matcher: Chelsea vs Fulham, Everton vs Arsenal, Southampton vs Norwich, Stoke vs Newcastle, Swansea vs West Brom, Tottenham vs Liverpool, Man Utd vs West Ham, samt Wigan vs Man City.
De åtta återstående matcherna den här omgången spelas ikväll. Och det är idel intressanta matcher. Förhoppningsvis blir det väl också något utav en bot mot den 0-0-epidemi som har kopplat Premier League i ett strypgrepp.
:::
Be Champions!!