Mitt rankningsprojekt vandrar vidare. Efter att ha klarat av målvakterna och backlinjen så har turen nu kommit till mittfältet. Det är rent positionsmässigt inte en alldeles lätt nöt att knäcka om man helst av allt vill försöka undvika att jämföra äpplen med päron.
Jag har valt att beskriva tre olika typer av mittfältare: Balansmittfältare, offensiva mittfältare och yttermittfältare. I den här bloggen tar jag upp balansmittfältarna. De tillsammans med de offensiva mittfältarna har det centrala mittfältet som sitt revir, men balansmittfältarnas huvudsakliga uppgift är inte offensiv, även om det inte nödvändigtvis betyder att de alltid måste ses som defensiva mittfältare för den sakens skull.
Det finns naturligtvis ett visst mått av godtycke i gränsdragningen, och jag kan inte göra annat än låta bloggen som sådan illustrera hur jag själv har dragit gränsen.
Kort om min metod. Jag säger mig ju vilja ranka de bästa spelarna just nu. Det betyder inte att jag bara tittar på den här säsongen enskilt. Det betyder dock inte heller att jag värderar en spelares karriär i sin helhet. Jag strävar efter jämviktsläget där jag värderar en spelares kvalitet och förmåga i nuet, både utifrån hur han presterat tidigare och hur jag bedömer att han kommer att prestera framgent. Men ju längre i tid vi förflyttar oss från nuet, desto mindre vikt ger jag detta.
Detta faller sig för mig naturligt. En spelare kan naturligtvis ha många kvaliteter även om dessa inte tagit sig sina främsta uttryck just under den här säsongens första månader. Likaväl måste man kunna tänka sig att den som faktiskt har varit fantastisk under hösten kanske inte nödvändigtvis är kapabel att hålla den nivån över tid.
Här är min sammanställning.
:::
(10) Claudio Yacob, West Brom
Det argentinska energiknippet kom till West Brom i somras och är i min mening den kanske främsta anledningen till lagets strålande första halva av säsongen, som gjort att en europeisk cupplats inte är någon omöjlighet. Yacob har fått till ett bra samarbete med Youssuf Mulumbu. West Broms svacka under december sammanfaller föga förvånande med en skada på Yacob.
(9) Cheick Tioté, Newcastle
Opta presenterade nyligen en statistik som sade att ingen annan mittfältare i Premier League bryter så många passningar samtidigt som han själv svarar för så många försök till egna passningar. Tioté har visat riktig karaktär på Newcastles mittfält, och är en viktig pjäs i deras lagbygge. Har blivit lidande av skadorna på Yohan Cabaye och Hatem Ben Arfa.
(8) Gareth Barry, Man City
En till viss del underskattad spelare beroende på en allt annat än lyckad insats i det senaste världsmästerskapet. I Man City har dock Barry en liten annan roll och är inte minst en del utav ett mer sammanhängande spelsystem. Som städgumma framför backlinjen är Barry ett stort skäl till att Man City av topplagen är det som släpper till lägst antal mål och målchanser.
(7) Moussa Dembele, Tottenham
Det är vanligtvis en typ av statistik man får vara lite försiktig med, men den blotta skillnaden i Tottenhams vinstprocent den här säsongen när Dembele spelar jämfört med när han inte spelar är närmast löjlig. Dembele spelar med ett stort självförtroende och inte minst hans konstruktiva passningsspel har gjort saknaden av Luka Modric i alla fall hanterbar.
(6) Joe Allen, Liverpool
Har, likt flera andra spelare, lite felaktigt sorterats in i något stereotypt fack utav överprisade och på förhand dömda till misslyckande brittiska värvningar till Liverpool. Allen är en underskattad spelare, hans korta passningsspel ser inte alltid så spektakulärt ut men är en viktig beståndsdel i Liverpools snabba omställning från försvar till anfall, på vilka bland andra Luis Suarez frodas.
(5) Ramires, Chelsea
Ramires har en viktig uppgift i Chelsea att hålla rent framför den egna backlinjen. I det avseendet har han tämligen bokstavligt talat Makeleles gamla roll i klubben. Inte någon avundsvärd uppgift men Ramires gör den bra, samtidigt som hans offensiva raider är ett viktigt offensivt vapen för Chelsea, som bryter av mönstret i lagets anfallsspel och ger dem ett extra verktyg.
(4) Jack Wilshere, Arsenal
Tvivelsutan en av Englands allra mest lovande spelare, om än något oslipad, som dessutom har alla tillhörande egenskaper för att kunna bli en utav Arsenals talismaner för många år framöver. Om allt vill sig väl. Det är området mellan de två straffområdena som är Wilsheres främsta domän, ett område han patrullerar med sedvanlig frenesi såväl defensivt som offensivt.
(3) Sandro, Tottenham
Den obesjungne arbetarhästen i Tottenhams lagbygge. En otroligt nyttig spelare vars betydelse möjligen underskattas då det hela tiden funnits mer glamourösa eller medialt gångbara spelare bredvid honom eller till och med på samma position. Men likt hästen i Orwells fabel så bryr sig inte Sandro så mycket om det, utan fortsätter jobba hårt för kollektivets väl.
(2) Michael Carrick, Man Utd
När Carrick värvades till Man Utd hade laget inte vunnit ligan på tre säsonger. Sedan Carrick värvats har Man Utd vunnit ligan fyra av sex säsonger och aldrig varit längre från ligatiteln än en enda poäng. Englands mest kompetente spelare på sin position, oerhört positionssäker och med ett effektivt passningsspel över såväl kortare som längre avstånd.
(1) Yaya Touré, Man City
Ett monster till spelare. Den perfekta länken mellan Man Citys defensiv och lagets offensiv. Stark och teknisk och med en järnvilja, hamnar Man City i problem så är det oftast Touré som drar, sliter och släpar dem tillbaka in i matchen. Användes i högre grad offensivt förra säsongen, men har getts en mer tillbakadragen roll den här säsongen.
:::
Bubblare:
» Mikel Arteta, Arsenal
» Youssuf Mulumbu, West Brom
» Mohamed Diame, West Ham
» Lucas, Liverpool
» Alexander Tettey, Norwich
» Mark Noble, West Ham
» Vurnon Anita, Newcastle
:::
Michael Cox skriver i The Guardian om hur Rafa Benitez kommer att få pussla för att spela både Fernando Torres och Demba Ba. Och jag tror som han att det är en situation som båda spelarna måste vänja sig vid utan att det går att veta om de båda gör det, ingen av dem slår mig som särskilt bra på att arbeta från bänken.
Att Fernando Torres inte nödvändigtvis blir en bättre spelare av att vara utsatt för konkurrens såg vi under den tid som Didier Drogba fanns kvar i Chelsea. Och det finns inget i Demba Bas allmänna beteende som får mig att tro att han kommer att uppskatta en roll som truppspelare och att spela andrafiolen bakom Torres.
Läget är inte okomplicerat för Rafa Benitez.
:::
Be Champions!!