Defensivt verkar Man City ha hittat tillbaka till sitt gamla stål. Det är nu sex matcher på raken i vilka laget har hållt nollan, och den imponerande formen och resultaten under januari har byggt mycket på just detta förhållande. Även veckans blipp mot QPR kom till efter att inte ha släppt in något mål, men å andra sidan heller inte ha lyckats göra något.
Det blev naturligtvis rubriker i tidningarna av detta misslyckande då det kom på samma dag som det blev klart att anfallaren Mario Balotelli lämnade klubben och såldes till Milan. Alldeles säkert bra för klubbkassan, kanske bra för lugnet i spelartruppen, men möjligen negativt sett till det antal anfallsalternativ som Roberto Mancini därmed har att tillgå.
Sant är att Man City förra säsongen vann Premier League till stor del på grund av deras överlägsna offensiva produktion. Lika sant är att de vid motsvarande tidpunkt den här säsongen har producerat 18 färre mål än vad de hade gjort för ett år sedan, och att Man Utd har gjort 15 fler mål än de ljusblå. Den rena konsekvensen av detta är att Man City har spelat för många oavgjorda matcher i en liga som bara kan vinnas genom att faktiskt vinna matcher.
En offensiv som inte klickar är alltså på väg att kosta Man City ligatiteln den här säsongen, om inget hinner förändras under våren. Då är så klart frågan hur man ska se på klubbens försäljning av Mario Balotelli utifrån det strategiska perspektivet.
:::
I och med försäljningen av Balotelli finns i grund och botten tre etablerade anfallare kvar i spelartruppen.
Anfallaren med längst tillvaro i klubben är Carlos Tevez, en gudabenådad grovjobbare med en förmåga att göra både mål och viktiga mål. Mycket värdefull spelare. Hans position i laget och på planen har dock blivit alltmer tillbakadragen, mer som en leverantör snarare än avslutare av målchanser. Det är alltså inte härifrån lagets huvudsakliga målproduktion kan väntas. Hans sju mål hittills under säsongen vittnar om detta.
Mer framskjuten i planen är Sergio Agüero, men för den sakens skull är hans målproduktion under säsongen inte så särskilt mycket mer imponerande. Åtta mål har kommit från Agüero. Det spekulerades förra säsongen i, baserat på säsongsavslutningen, att kombinationen med Tevez och Agüero skulle visa sig oemotståndlig, men kanske har motståndarförsvaren också hunnit med att bättre förbereda sig på det hot de utgör.
Den spelare för säsongen som istället har gjort flest mål för Man City är Edin Dzeko, detta trots att han spenderat en hel del tid på avbytarbänken. Med sina tio mål har han vunnit viktiga poäng och matcher åt Man City. I någon mån utgör han också en form utav plan-b för Man City, men till viss del känns det också som en tämligen förutsägbar plan. Om inte annat så för att alla vet att det också är den enda som finns.
Man Citys anfallstrio har alltså mäktat med 25 mål tillsammans.
Ett sätt att uttrycka skillnaden däruppe i toppen av tabellen är att Robin van Persie med sina 18 mål har gjort lika många eller fler mål än vilka som helst två av Man Citys anfallare. Eller att van Persie och Wayne Rooney tillsammans har gjort tre mål fler än Man Citys alla tre anfallare. Till vilket ska läggas Javier Hernandez åtta mål, med vilket han sett till speltid skulle ligga tvåa i Man Citys interna skytteliga.
:::
Samtidigt ska man inte skönmåla Mario Balotellis bidrag till Man Citys offensiv. Han var viktig förra säsongen, men den här säsongen hade han innan flytten endast mäktat med ett enda ligamål. Till detta kan finnas flera skäl. Vad man dock kan säga om Mario Balotelli är att han alltid utgjorde ett alternativ, och därtill ett svårförutsägbart sådant. Det är ett alternativ som Man City nu inte längre har tillgång till.
Vad jag tror många gånger är viktigare än just vilka anfallare man har i spelartruppen är mängden tillgängliga anfallsalternativ. Ju fler olika metoder och sätt det finns, från ju fler håll ett offensivt hot kan framföras, desto svårare får en motståndare i längden att försvara sig mot det. Man City har till stor del på grund av Roberto Mancinis taktiska upplägg flirtat med det alltför förutsägbara. Utan Mario Balotelli, och utan någon uppenbar ersättare, så kan denna tendens ha förvandlats till ett möjligt problem.
Januarifönstret har passerat. Kvar i klubben finns då John Guidetti som ett möjligt fjärdealternativ. Själv tror jag kanske inte på hans möjligheter i samma utsträckning som svensk fotbollsmedia förmodligen vill göra, men det ska ändå bli spännande att se om och vilken chans han får under våren av Roberto Mancini. Huruvida han faktiskt får någon chans eller inte kommer också att säga en hel del om hans framtid i klubben som jag ser det.
En svensk anfallare har i alla fall möjligheten att bli en impact player i Premier Leagues titelstrid under våren. Det har inte en enda svensk spelare varit sedan Henrik Larsson.
:::
Viktigt i sammanhanget är också lagets taktiska attityd, och i det avseendet har kanske Roberto Mancini den här säsongen tillämpat en alltför hög grad av försiktighet. Krasst uttryckt som om han glömt bort den förra säsongens vinnande filosofi. Där Roberto Mancini förra säsongen vågade, samtidigt som Alex Ferguson tvekade och fegade, så framstår rollerna den här säsongen som ombytta.
Kontrasten i de båda lagens senaste bortamatcher är tydlig. Bortamatch i London och 0-0 ända in i matchens sista kvart. Roberto Mancini väljer i sin match att byta ut en anfallare mot en mittfältare. Alex Ferguson väljer istället att byta ut en mittfältare mot en ytterligare anfallare. Man City får bara 0-0, Man Utd vinner med 1-0.
Man Utd jobbade igår upp ett försprång om tio poäng i tabelltoppen, vilket sätter rejäl press på Man City att vinna dagens tuffa hemmamatch mot Liverpool. I den här matchen kommer det vara viktigt för Man Citys anfall att producera, därför jag tror nämligen att Liverpools anfallare å sin sida kommer att orsaka Man Citys backlinje många problem.
Och även om det inte riktigt är samma sak, så är det ändå också det här ett möte mellan Manchester och Liverpool.
:::
Dagens matcher: West Brom vs Tottenham (14:30), samt Man City vs Liverpool (17:00).
Viktig bortamatch för Tottenham idag. De måste på samma gång hålla distansen nedåt till Arsenal och Everton, samtidigt som de har en jättechans att knapra in en stor del av Chelseas försprång uppåt. West Broms formkurva är förvisso usel, samtidigt som Tottenham har haft det förtvivlat svårt att hitta målet på sistone.
:::
Be Champions!!