Det har varit en lång och tung säsong för Queens Park Rangers så här långt. Under långa stunder har laget legat drypsist i ligatabellen, och trots att de nu har vunnit två matcher på raken så har de fortfarande fyra poäng upp till nedflyttningsstrecket med nio matcher kvar av säsongen.
Förra veckans taktiska analys av Premier League-säsongen så här långt målade en rätt tydlig bild av vad QPR:s problem egentligen består i. Nämligen det offensiva spelet. Defensivt är laget ungefär lika bra eller bättre än sina närmaste konkurrenter. Men offensivt skapar QPR förhållandevis få chanser, och är samtidigt överlägset sämst i hela Premier League på att ta tillvara de chanser de faktiskt skapar.
QPR undvek nedflyttning förra säsongen med minsta möjliga marginal, och kunde då under säsongen räkna hem en chance conversion rate om 11%. Den här säsongen är de sämst i Premier League med blott 8%. Det krävs nästan 17 målchanser i genomsnitt för QPR att faktiskt göra ett enda mål, vilket är med marginal sämst i ligan.
Mot Southampton gjorde QPR dock två mål och nu senast mot Sunderland så svarade laget för tre mål. Rent offensivt har det också sett bättre ut, och där ligger också nyckeln till QPR:s fortsatta hopp om överlevnad i Premier League. Men en offensiv bygger inte bara på anfallare.
:::
Om QPR mot viss förmodan skulle hänga sig kvar i Premier League, så är det ingen oäven gissning att supportrarna kommer tillskriva den framgången någon av de spelare som värvades under januarifönstret.
Chris Samba har varit stabil i försvaret och har blivit bättre och bättre ju fler matcher han spelat. Loic Remy har gjort ett bra jobb i anfallet för QPR och har tillfört ett mer effektivt målskytte till laget. De båda Tottenhamförvärven Jermain Jenas och Andros Townsend har även de varit lyckade.
Men det är en mer anonym spelare som förmodligen ligger bakom det mesta av QPR:s framgångar. Stephane Mbia inledde sin tid i klubben skakigt, men har gått från klarhet till klarhet. Så betydelsefull är han i sitt defensiva mittfältsspel att QPR hittills den här säsongen inte har vunnit en enda match utan honom på planen.
Hans arbetsinsats mellan de båda straffområdena är imponerande, han är en av de spelare i ligan som utför allra flest tacklingar och han gör livet mycket svårt för motståndarnas kreativa spelfördelare. Tack vare hans arbete ges QPR:s offensiva spelare större utrymme och mer frihet.
:::
Det här är inte oviktigt, allra helst som Harry Redknapps försök att åtgärda QPR:s offensiva problem har varit att gå ”all-in” offensivt. Att QPR har lyckats göra fler mål än normalt på först Southampton och därefter Sunderland hänger ihop med att han spelat mer eller mindre 4-2-4 under stora delar av dessa matcher.
Det är naturligtvis något chansbetonat, vilket Redknapp själv medger. Men om övriga lösningar inte fungerar så kan man tvingas till mer radikala alternativ. Vad som är särskilt bra med Stephane Mbia är alltså att han genom sin närvaro möjliggör ett sådant alternativ.
Det är också riskabelt. Effekten riskerar vara kortvarig så länge som det kommer som en överraskning för motståndarna. En motståndare kan också se QPR:s övergivna mittfält som en möjlighet att skära dem till småbitar. En dålig dag på jobbet för Mbia och QPR kommer att ha allvarliga problem.
Det intressanta med lösningen är däremot att det visar på en rätt viktig och fundamental poäng. Nämligen att ett bättre anfallsspel inte enbart är en fråga om fler anfallare och bättre offensiva spelare, utan också om mer defensivt inriktade spelare som kan frigöra de spelare som redan finns i laget.
Anfall är bästa försvar brukar det sägas. Men det motsatta är kanske lika sant det egentligen. Nämligen att ett bra försvar likaväl är en förutsättning för ett effektivt anfallsspel.
:::
Tråkigt så klart med de engelska lagens frånvaro i Champions Leagues kvartsfinaler. Alltför stora växlar ska inte dras på det; tillfälligheter, lottningar och sådant som går i vågor. Ändå känns det som att av de fyra engelska klubbar som deltog den här säsongen så är det bara en som kan jobba vidare i samma spår. Arsenal, Chelsea och Man City måste samtliga göra ett tänk.
Desto roligare med Europa League då där samtliga tre engelska lag igår kväll tog sig vidare till kvartsfinal. Det var inte utan dramatik i någon av matcherna så klart, men mest skrämselhicka borde rimligtvis Tottenham ha fått. De måste rimligtvis ha trott att det där cupmötet var klart redan innan avspark. Vådan av att tänka så avslöjades snabbt.
Lottning vid lunch hur som helst. Blogg om det framåt eftermiddagen eller kvällen.
:::
Be Champions!!