Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Arsenals defensiva framsteg tog dem till Champions League

Det har på något sätt blivit till en stor grej att Arsenal jublade och firade över att nå fjärdeplatsen, i meningen att en klubb som Arsenal bara borde fira om de faktiskt vinner en titel. Själv menar jag det är orimligt, självklart ska de fira, allra helst som det var så nära att de faktiskt inte slutade fyra. Man får också fråga sig vad man menar var alternativet: Att vandra av planen på St James’ Park och se ut som buttersmurfar?

Det som i mina ögon var mer iögonfallande var vad som i grund och botten låg bakom Arsenals framgångsrika kampanj för fjärdeplatsen. Normalt sett när det går bra för Arsenal så brukar anledningen vara en flödande och finurlig offensiv, samtidigt som anledningen till att det inte går så bra som det kan göra vara en bristfällig defensiv. Men den här säsongen var det framför allt Arsenals försvarsspel som utgjorde grunden för framgången.

Känslan från tidigare säsonger är att Arsenals defensiv har varit underställd Arsene Wengers tankar om ett offensivt spel. Halvt på skämt och halvt på allvar gick det att undra om Wenger möjligen försökte hitta offensiva mittfältare till alla positioner på planen. Konsekvensen blev att det organisatoriska brast, och att misstag gjordes i alltför stor kvantitet. Den här säsongen ger dock Wenger intryck av att ha brutit med denna medvetna eller omedvetna tankebana, och blivit mer pragmatisk i sitt synsätt.

Det har gett resultat. Huruvida Arsenal har ligans näst bästa defensiv, som en del vill hävda, går väl att diskutera, men att defensiven har förbättrats väsentligt är uppenbart, så till den grad att det ett tag under våren har känts relevant att återigen börja prata om ”one-nill to the Arsenal”. Och med hjälp av statistik från Who Scored? är det möjligt att knäcka koden om vad som ligger bakom denna förbättring samt ge några riktlinjer för framtiden.

:::

Målvakterna

Det som sticker ut med Arsenals målvakter den här säsongen är att samtliga tre har haft varsin sekvens av matcher i laget. Wojciech Szczesny har betraktats i några år som den givne förstemålvakten, men har också visat sig vara något för misstagsbenägen, vilket lett till frågor om Arsenal möjligen behöver försöka hitta ett mer stabilt alternativ.

Målvaktsprestationerna i Arsenal förbättrades vad säsongen led. Vito Mannone hade en svag sekvens i början av säsongen, och Wojciech Szczesny var också inne i en svag period. I och med att Lukasz Fabianski hoppade in i målburen så hände dock något. Dels presterade han själv bra, men därefter höjde sig även Szczesny med fyra hållna nollor på de sex därpå följande matcherna.

Det framstår som uppenbart att det är Wojciech Szczesny som är Arsenals huvudalternativ av de tre målvakter som nu finns i truppen. Ett alternativ Arsenal bör överväga under sommaren är att släppa de två övriga, och värva in en målvakt med mycket rutin som backup, fungerandes både som konkurrent och mentor för Szczesny.

:::

Ytterbackarna

Allmänt sett får man säga att det är vänsterbacken som varit Arsenals främsta problemområde i defensiven. Med en mer erfaren, och kanske inte minst relativt skadefri, Kieran Gibbs, och med köpet av Nacho Monreal, så är detta inte längre fallet i samma utsträckning utan snarare är det kanske numer högerkanten som vållar mest huvudbry.

Carl Jenkinson inledde säsongen på Arsenals högerkant och gjorde då ett imponerande arbete. I termer av insläppta mål per match så har han väsentligt bättre statistik än Bacary Sagna, och hans sex av 14 matcher utan insläppta mål är väsentligt bättre än Sagnas åtta på 24, men å andra sidan så mäktade Arsenal heller Arsenal inte med att vinna sina matcher under den perioden.

I och med att Bacary Sagna återkom till laget så började Arsenal läcka mål igen i högre utsträckning, en korrelation som passar in rätt väl på lätt observerbara defensiva misstag av såväl mindre som grövre art från Sagna, som på statistiken över insläppta mål per match. Men det är också ungefär här som Arsenal i större utsträckning börjar vinna matcher.

En tanke är så klart att Sagna har sina styrkor först och främst offensivt, i alla fall om vi jämför med Carl Jenkinson. Själv är jag dock inte alls övertygad om Sagna, och anser att Arsenal bör lägga sommaren på att hitta en högerback av hög kvalitet, alternativt så går man all-in på Jenkinson och väljer att samtidigt inventera ungdomslagen efter backup-spelare.

:::

Mittförsvaret

Det har varit ett vanligt påstående att Arsenal rent individuellt sett har ett flertal mittbackar av mycket hög kvalitet. Om vi tittar på statistiken för Arsenals tre främsta mittbackar så hittar vi inget som direkt motsäger detta. Thomas Vermaelen har förvisso ett högt snitt av insläppta mål per match, men ligger å andra sidan väl på par i termer av vinstprocent. Arsene Wengers största huvudbry den här säsongen, sett till spelade matcher, verkar också ha varit huruvida han skulle satsa på Koscielny eller Vermaelen bredvid Per Mertesacker.

En anmärkningsvärd observation är att Arsenal den här säsongen har förlorat endast två matcher som Laurent Koscielny har spelat. Hans vinstprocent är förvisso lägst av de tre mittbackarna, men man kan ju hävda att en mittbacks främsta uppgift är att förhindra förlust.

En vanlig poäng brukar dock vara att försvar, i högre utsträckning än anfall, inte är en individuell insats utan något som bättre ska betraktas kollektivt som en fråga om organisation. Ett vanligt sätt brukar vara att titta på mittbackspar och se vilka som bäst fungerar ihop där.

Man kan naturligtvis haja till när det gäller den vinstprocent som Thomas Vermaelen visar upp tillsammans med Laurent Koscielny, men man får samtidigt vara medveten om att det handlar om endast fem matcher tillsammans, och att urvalet därmed kan vara skevt. Mindre uppmuntrande är att Arsenal med detta mittbackspar släpper in mål i proportioner som närmast påminner om Wigan eller någon annan nedflyttningskandidat.

I det avseendet så fungerar Thomas Vermaelen i så fall bättre ihop med Per Mertesacker, även om också det här mittbacksparet släpper in lite för många mål per match för att man ska kunna vara helt nöjd.

Det mittbackspar som Arsene Wenger till sist ändå landade i, och som rätt tydligt ligger bakom Arsenals förbättrade defensiv under säsongsavslutningen, är Laurent Koscielny tillsammans med Per Mertesacker. Med det här mittbacksparet släpper Arsenal in bara något mer än ett mål varannan match. Än mer värdefullt är att Arsenal ännu inte har förlorat en enda ligamatch när det här mittbacksparet har spelat. På 15 spelade matcher har Arsenal vunnit nio och släppt in endast nio mål, därtill med en tredjedel av matcherna mot toppmotstånd.

Man kan fundera på vad detta beror. En tanke är så klart att Thomas Vermaelen är en sådan här defensiv spelare vars främsta komparativa fördel är offensiven, vilket kan vara lite häftigt men tyvärr sällan helt ändamålsenligt. En annan tanke är att Koscielny och Mertesacker kompletterar varandra förhållandevis bra, där Mertesacker täcker upp bakåt för en mer framåt tänkande Koscielny. Det är ett samarbete som bygger på varandras styrkor.

:::

Mittfältet

Det defensiva arbetet börjar dock innan bollen och motståndarna drabbar backlinjen, och ett genomgående tema för Arsenal under de senaste säsongerna har varit att motståndarna har tillåtits alldeles för mycket yta framför Arsenals backlinje, vilket försatt Arsenals backar i svåra situationer.

Den spelare som framför allt har fått ta det defensiva ansvaret på Arsenals mittfält är Mikel Arteta, och statistiken visar klart och tydligt vilken betydelse han har haft för Arsenals spel och resultat. I termer av vunna matcher så vinner Arsenal alltså närmare 60 procent av de matcher som Arteta spelar, jämfört med när han inte spelade och Arsenal då vann en av fyra.

Det finns andra sätt att beskriva Artetas betydelse för Arsenals defensiv. En är att på de 34 ligamatcher som han har spelat så har Arsenal hållt nollan 14 gånger, men misslyckats med det i varenda av de fyra ligamatcher han har missat. Detta tillsammans med den lilla omständigheten att Arsenal släpper in dubbelt så många mål per match utan Arteta på planen än vad de gör med honom på planen. Det är ingen tillfällighet att Arsene Wenger valde att spela honom småskadad mot slutet av säsongen.

Men. Det finns ingen anledning att betvivla Artetas kompetens i det defensiva positionsspelet. Vad man kan undra är vad Arsenal skulle vinna på att ha en mer renodlad defensiv mittfältare bredvid Arteta, och på så vis frigöra Arteta också i det offensiva spelet.

:::

Arsene Wenger räddade ännu en gång vad som verkade kunna bli en misslyckad säsong för Arsenal. Att han lyckades beror till stor del på att Arsenal hittade en defensiv stabilitet som laget saknat under ett flertal säsonger.

Min slutsats, från den här genomgången av Arsenals defensiv, och baserat på mina observationer av Arsenal under säsongen, är att denna defensiva stabilitet vilar på främst tre hörnstenar:

(i) Arsenal och Arsene Wenger har tänkt om taktiskt och i högre utsträckning börjat prioritera vad som tidigare sågs som anti-fotboll,

(ii) Arsenal har hittat ett mittbackspar i Laurent Koscielny och Per Mertesacker som komplementerar varandra och dirigerar backlinjen som helhet, samt

(iii) Arsenal har i Mikel Arteta hittat en mittfältare som är trygg och disciplinerad i det defensiva positionsspelet.

:::

Be Champions!!

Publicerad 2013-05-29 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER