Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

The bombs bursting in air

USA åkte ju ur VM i tisdags efter en väldigt bra åttondelsfinal mot Belgien, en heroisk målvaktsinsats av Tim Howard, och ett i övrigt väldigt väl genomfört gruppspel. USA är kanske ingen stormakt inom fotbollen ännu, men att de är ett landslag på tillväxt råder det inga tvivel om.

Fotbollen har länge försökt få fotfäste i USA utan att egentligen lyckas. Försök har gjorts i olika omgångar. Under 1970-talet gjordes en satsning med en proffsliga där inte minst New York Cosmos, med bland andra Pelé och Franz Beckenbauer, var ett av affischnamnen. VM 1994 var en annan satsning i den riktningen som kanske inte fick helt den önskade effekten, även om detta VM har historiens högsta publiksiffror.

För de engelska storklubbarna, som drar hem stora intäkter på sponsringsavtal och kommersiella intäkter, så har USA länge varit en otroligt attraktiv marknad men samtidigt en svår marknad att etablera sig på. Här finns redan etablerade sporter som football, baseball, basket och ishockey. Fotboll har länge setts på med misstänksamhet.

Men i samband med detta VM känns det faktiskt som om något har förändrats i USA. Fotbollen har blivit närmast folklig i landet och när USA spelade match så stannade hela landet upp på ett sätt som knappast varit aktuellt under tidigare år och VM. På så vis har VM varit en stor framgång för fotbollen i USA.

Kul tänker säkert de allra flesta. Utom då möjligen Ann Coulter, ett av den amerikanska politikens mest ökända högerspöken. Den 26 juni, samma dag som USA skulle spela sin sista gruppspelsmatch mot Tyskland, så skriver hon en krönika om hur det ökade fotbollsintresset i USA är ett tecken på nationens moraliska förfall.

Jag är frestad att tro att hon helt enkelt behagar skämta. Samtidigt är det med tanke på hennes tidigare politiska utsvävningar omöjligt att avgöra vad som i så fall är skämt och vad som vore allvar. Och känslan är ändå att även om hon möjligen använder överdrifter som humor så är syftet ändå att göra narr av det ökade fotbollsintresset.

Jag går och fiskar.

:::

“Individual achievement is not a big factor in soccer. In a real sport, players fumble passes, throw bricks and drop fly balls — all in front of a crowd. When baseball players strike out, they’re standing alone at the plate. But there’s also individual glory in home runs, touchdowns and slam-dunks.”

Fotboll är helt klart en lagsport, precis som amerikansk fotboll, baseball, basket och ishockey också är lagsporter. Baseball går möjligen att diskutera huruvida det egentligen är en individuell sport maskerad som ett lagspel. Så långt har Ann Coulter fattat rätt.

Men att påstå att individuella prestationer inte är en stor faktor i fotboll avslöjar en fullständig brist på insikt i det man kommenterar. Säg det till Pelé, Diego Maradona, Zinedine Zidane, Thierry Henry eller andra av den moderna fotbollens husgudar. Försök förklara det för David Beckham, Zico, Roberto Baggio eller Roland Nilsson, som samtliga har fått bära ett individuellt hundhuvud.

”They don’t even have MVP’s” ylar Coulter. Som uppenbarligen inte besvärade sig med att undersöka sådant här som matchens spelare, världslag, guldbollar, årets spelare bland spelare respektive journalister, och fan och hans moster. Ta aldrig med hjälp av fakta död på en bra story!

“Liberal moms like soccer because it’s a sport in which athletic talent finds so little expression that girls can play with boys. No serious sport is co-ed, even at the kindergarten level.”

Jag känner inte till den politiska demografin bland USA:s fotbollsmammor, huruvida merparten av dem är demokrater eller republikaner. Fotboll har så klart likt allt annat här i världen en politisk dimension, men att den skulle vara partipolitiskt definierad på det viset har jag väldigt svårt att tänka mig. Jag misstänker att rätt många fotbollsmammor runt omkring i USA faktiskt röstar republikanskt.

Coulter har tydligen lite problem att skilja på lek och sport. För jag förmodar att varje sport går att leka så att både flickor och pojkar kan vara med. Nu är förvisso fotbollen allt annat än co-ed när det kommer till själva utövandet, även om det säkert finns individuella undantag med väldigt talangfulla flickor som tränar med pojkar. Men återigen är det oklart vilken verklighet Coulter har valt att titta på.

Coulters rätt tragiska perspektiv verkar dock vara att idrottslig talang inte är något som flickor eller kvinnor kan ha. Ett alternativ är så klart att hon ser något omoraliskt i att flickor och pojkar umgås med varandra, hon kanske är rädd att de ska börja tänka syndfulla tankar och att nästa steg i den slippriga liberala rutschbanan är att börja dela ut kondomer på fotbollsplanen.

För övrigt, om nu definitionen av seriös sport är att flickor och pojkar inte på någon nivå kan träna och spela mot varandra, så är det rätt många sporter som måste bedömas som oseriösa. Bland dem hyfsat stora amerikanska sporter som tennis, golf och för all del basket.

“No other “sport” ends in as many scoreless ties as soccer. /…/ Even in football, by which I mean football, there are very few scoreless ties — and it’s a lot harder to score when a half-dozen 300-pound bruisers are trying to crush you.”

En av de vanligare invändningarna mot fotboll är så klart att det är trist när det görs så få mål och så vidare. Det är ju en rätt gammal och trött invändning och jag skulle säga att risken för tillknäppta matcher med få mål nu för tiden är betydligt högre inom ishockey, inte minst inom NHL för övrigt.

Sedan är det här normalt sett invändningar från de som väldigt sällan tittar på fotboll och som har rätt litet intresse för sporten. Vi har bland annat haft ett par 0-0-matcher i detta VM:s åttondelsfinaler, inte minst Belgien mot USA, som trots detta var otroligt spännande. Det förutsätter så klart en förmåga att kunna observera något mer av vad som sker på en fotbollsplan än enbart målen.

Det är så klart färre mållösa matcher i amerikansk fotboll. Huruvida det är svårare att göra mål mot försvarare inom football eller fotboll är oklart. Men man får utgå från att det är betydligt lättare att göra mål i football med ”mål” som är cirka 50 meter breda. Jag skulle förmoda att med sådana målburar också i fotboll så skulle det bli bli betydligt fler mål, inte en enda match skulle längre sluta mållös.

“Baseball and basketball present a constant threat of personal disgrace. In hockey, there are three or four fights a game — and it’s not a stroll on beach to be on ice with a puck flying around at 100 miles per hour. After a football game, ambulances carry off the wounded. After a soccer game, every player gets a ribbon and a juice box.”

Som sagt, Ann Coulters tankar om risken för individuell skam har vi redan gått igenom. Den finns också inom fotbollen. Vad avser den fysiska risken i sporten så sker det naturligtvis en hel del rätt otäcka skador också inom fotbollen, det är knappast något som är unikt för ishockey eller football. Det är dock sant att fysik är en större del i dessa sporter och att fotbollen betonar tekniken i relativt sett större utsträckning.

I övrigt så undrar man ju lite vilka pojkmatcher i ishockey eller football som Ann Coulter faktiskt besöker, där puckar flyger omkring i 160 kilometer i timmen och där ambulanser kommer och bär iväg de sårade efter matchen. Det måste vara fasansfullt. För uppenbarligen måste det ju vara barnidrott hon pratar om där barnen får medalj och en juice efter matchen.

“It’s foreign. In fact, that’s the precise reason the Times is constantly hectoring Americans to love soccer.”

Fotboll är tydligen något utländskt, vilket i Ann Coulters värld självklart är fasansfullt. Låt vara att det alldeles klart och tydligt är en sport som också spelas i rätt stor utsträckning också inom USA, men det är självklart inte riktiga amerikaner som gör detta! Minsann.

Någon större idrottshistoriker är förmodligen inte Ann Coulter, som helt klart inte har tagit sig tiden att fundera över varifrån klassiska amerikanska sporter som football och baseball en gång i tiden kom. Att även dessa sporter har kommit någonstans utifrån USA till att börja med, för att därefter få fotfäste i landet.

“Soccer is not “catching on.” Headlines this week proclaimed “Record U.S. ratings for World Cup,” and we had to hear — again about the “growing popularity of soccer in the United States.” /…/ The USA-Portugal game was the blockbuster match, garnering 18.2 million viewers on ESPN. /…/ Run-of-the-mill, regular-season Sunday Night Football games average more than 20 million viewers; NFL playoff games get 30 to 40 million viewers; and this year’s Super Bowl had 111.5 million viewers.”

Det är svårt med procenten. Ann Coulter var tydligen inte idrottshistoriker, och inte heller verkar hon vara någon större matematiker. Vad rubrikerna hon ojar sig över konstaterar är självklart inte att fotball är lika stort nu som football i USA, utan möjligen att gapet faktiskt minskar. Varmed man naturligtvis måste jämföra med tidigare siffror för VM eller fotbollsmatcher i allmänhet.

Coulter går vidare i sitt raseri över att media trumpetar ut att fotboll är så bra och spännande och ironiserar över att ingen annan sport behöver lägga så mycket energi på att förklara att den är populär. Vilket får mig att tro att Coulter nog inte har räknat med alla de miljarder som varje år läggs på att sälja in bara Super Bowl som ett fantastiskt arrangemang.

“No American whose great-grandfather was born here is watching soccer. One can only hope that, in addition to learning English, these new Americans will drop their soccer fetish with time.”

Det är skillnad på folk och folk. Det är naturligtvis dit som Ann Coulter hela tiden vill komma. Det är skillnad på amerikaner och nya amerikaner. Coulter och Jimmie Åkesson skulle säkert ha mycket att prata om.

När den demokratiske vice president-kandidaten John Edwards 2004 pratade om ”two Americas” så häcklades han vildsint av den republikanska partiapparaten, och Ann Coulter var bland dem som stod främst i det ledet, som menade att det bara fanns ett USA. Minsann! Allt annat var opatriotiskt tjafs.

Nu är det uppenbart så att Ann Coulter har kommit fram till att det finns två Amerika. Dels det Amerika som håller med henne, även om det är oklart hur hon har kommit fram till att ingen amerikan vars gammelfarfar är född i landet tittar på fotboll (hur vet hon det?). Dels det Amerika som inte håller med henne, det ”nya Amerika”, det inte riktigt lika amerikanska Amerika.

:::

Be Champions!!

Publicerad 2014-07-04 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons