Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Matchen som Brasilien och Holland helst skulle slippa spela

Matcher om tredje pris är egentligen ett satans ofog. Det kan ju låta som en god idé, att bestämma vilka som blir trea respektive fyra, men det är ingen tillfällighet att både Luis Felipe Scolari och Louis van Gaal efter semifinalerna har uttryckt sitt missnöje över fenomenet.

Det är ju väldigt sällan om någonsin som man i den här typen av match har två lag som verkligen bryr sig, vilket brukar vara en grundförutsättning för att skapa en vettig fotbollsmatch. Och de lag som precis har förlorat en semifinal brukar normalt sett ha lite svårt att ladda om för att spela om tröstpriset. Två ointresserade lag är alltså den uppenbara risken.

En annan möjlighet är annars ett ointresserat lag och ett väldigt motiverat lag, som exempel när Sverige skulle försöka vinna bronset 1994 eller när Kroatien hade stått för en liknande framgång fyra år senare. Bronsmedaljerna betyder något för ena laget men inte så värst mycket för det andra, vilket fortfarande gör matchen förhållandevis ointressant för andra än de närmast berörda.

Det utesluter för den sakens skull inte att matchen om tredje pris faktiskt kan vara underhållande. Vissa elaka tungor har hävdat att förra VM:s match om tredje pris mellan Tyskland och Uruguay var den turneringens bästa match, även om jag inte är böjd att hålla med. Men underhållning är en sak, faktisk spänning och dramatik är en annan.

:::

Inför kvällens match är det naturligtvis lätt att konstatera att både Brasilien och Holland har rejäla demoner att brottas med.

För Brasilien måste det naturligtvis framstå som ett rent mardrömstillstånd att bara dagar efter den fullständiga kollektiva förnedringen i semifinalen mot Tyskland tvingas ut på planen ännu en gång och spela av en fotbollsmatch som omöjligtvis kan ha något som helst intresse för dem.

De flesta brasilianska spelare vill nog helst av allt bara gömma sig någonstans där det är mörkt och solen aldrig skiner. Det finns inget resultat i kvällens match som kan väga upp vad som skedde i tisdags. En bronsmedalj är värd ungefär lika mycket som en fjärt i världsrymden.

Scolari har ju också ett tämligen intressant dilemma vad gäller laguttagningen framför sig. Ett alternativ är så klart att låta de spelare som varit ordinarie under hela turneringen och i semifinalen också spela den här matchen. Att se det som ett sätt att åtminstone till någon del gå ut och spela för den egna hedern.

Ett annat alternativ är å andra sidan att välja de spelare som inte varit ordinarie och som alltså inte spelade semifinalen. Givet Scolaris tidigare fasta policy att rotera mycket lite så kan så klart dessa spelare med viss rätt känna att det är ett taskigt läge att bli uttagna, som om de som inte tidigare var betrodda nu får gå ut och ta på sig den kollektiva skiten.

Hur stor glädje skulle dessa spelare känna över den uppgiften? Och kanske ska de ordinarie spelarna inte bara få chansen att spela för sin egen heder, utan kanske är det också deras förbannade skyldighet att spela den här matchen för att på så vis ta sitt ansvar!

Exakt hur tankarna går vet vi i och för sig inte förrän ikväll.

:::

Holland har även de sina bestyr. Deras semifinal mot Argentina fick av lätt insedda skäl inte samma goda omdöme som Tysklands redan historiska semifinal mot Brasilien. Ändå menar jag att det var Holland som till största delen försökte få till en konstruktiv fotboll.

Men den nesliga strafförlusten mot Argentina ligger dem ändå i fatet. Inte minst eftersom Louis van Gaal själv så snabbt efter matchen gick och ut och idiotförklarade hela idén med en match om tredje pris. Sådant är knappast motiverande i ett redan svårmotiverat läge.

Psykspelet runt straffläggningen lär också väga tungt. Det var uppenbart i efterhand att Ron Vlaar inte var van Gaals önskade förste straffskytt, och att två spelare vägrat att slå den första straffen. Vilket bär sannolikhetens prägel då Robin van Persie, som slog den första straffen mot Costa Rica, den här gången var utbytt.

Spelare som vägrar ta på sig uppgifter är spelare som flyr undan det kollektiva ansvaret. Sådant främjar sällan god lagmoral. Den harmoni som präglade Holland i turneringens tidigare skede har jag alltså lite svårt att se att den fortfarande finns kvar.

Målvaktsfrågan lär också väga tungt i Holland. Louis van Gaal valde ju att byta in Tim Krul inför straffläggningen mot Costa Rica. Den möjligheten var bokstavligt talat bortbytt inför straffarna mot Argentina. Kruls framgång var så klart betydelsefull i kvartsfinalen men måste rimligtvis också ha satt en närmast orimlig press på Cillessen inför straffarna i semifinalen.

Att som målvakt bli utbytt inför en straffläggning är knappast någon större förtroendeförklaring. Tvärtom. Det kan knappast ha ingjutit Cillessen med något större självförtroende inför dennes straffläggning. Målvakter brukar sällan behöva känna press under straffläggningar, men här visste Cillessen mycket väl att ett fiasko oundvikligen skulle kunna kontrasteras direkt och brutalt med Tim Kruls succé.

Den som gräver en grop åt andra faller själv lätt däri.

:::

Det är som jag ser det omöjligt att sia om hur kvällens match faktiskt kommer att sluta.

Tillfälligheternas spel och betydelsen av matchbilden skulle jag säga. Det lag som vill vinna matchen mest kommer förmodligen vinna den, och jag skulle tro att det till stor del kommer sammanfalla med det lag som också tar ledningen. Jag har svårt att se något av lagen vända ett resultat i den här matchen. Man vill så klart tro att hemmalaget bör ha en fördel i en sådan här match.

En sak känner jag mig dock säker på, det här kommer inte att bli VM:s mest underhållande match.

:::

Be Champions!!

Publicerad 2014-07-12 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons