Jag har varit med om de flesta varianter av så kallade derbyn mellan Man Utd och Liverpool. Från början var det matcher när Liverpool var det dominerande laget och det lag som mer eller mindre prenumererade på ligatitlar, samtidigt som Man Utd simmade omkring i en ocean av mer eller mindre permanent medelmåttighet.
Sedan kom en längre period där rollerna var ombytta. Man Utd växte sig fram som dominanta inom engelsk fotboll och Liverpools framgångar växte med tiden från historia till legend och från legend till myt. Gemensamt för båda dessa perioder var att derbyt kännetecknades av en klubb i överläge och den andra klubben som slog ur underläge.
Vid några enstaka tillfällen har det varit så att båda klubbarna har varit uppe och slagits i toppen av tabellen. Åtminstone har något av lagen, exempelvis Man Utd säsongen 1987-88 och Liverpool säsongen 2008-09, utmanat det andra laget om ligatiteln, även om det i slutänden inte visade sig vara helt och fullt tillräckligt.
Det har varit möten med en extra spänning, i och med att dessa matcher har gällt mer i någon form av större och bredare bemärkelse. Samtidigt har det alltid funnits andra matcher som betytt lika mycket eller ibland kanske till och med för ”den stora saken”. Vad vi ser idag, och som kanske är unikt för åtminstone de senaste 40-50 åren, är ett möte mellan Man Utd och Liverpool där det enda som gäller är matchen, inget annat.
I den moderna fotbollen är det måhända svårt att säga att en match inte gäller något annat än matchen, i och med att det vid sidan av ligatitlar nu för tiden också spelas om europeiska cupplatser och Champions League-spel. Men det är så nära som går att komma.
Det är ett bevis för det här mötets storhet, av många ansedda som engelsk fotbolls största möte, att matchen fortfarande tilldrar sig ett sådant febrigt intresse, i och utanför England. Man Utd vs Liverpool är en speciell tillställning, till stor del på grund av de båda klubbarnas mytologi, deras tradition och deras framgångsrika historia.
Man Utd och Liverpool älskar knappast varandra, vare sig om vi pratar om klubbarna eller om fansen. Men lika sant är kanske att för att ”hata varandra” så måste man i alla fall bry sig. Det finns en känslomässig relation mellan de båda klubbarna, en relation som i den fysiska världen kanske tydligast manifesteras av motorvägen M62.
Det är alls inte någon relation som grundar sig i stora skillnader, utan det är likheterna mellan klubbarna som skapar relationen men på samma gång också rivaliteten dem emellan. Det är historiska likheter och det är likheter i de värderingar som format båda klubbarna. Den största rivaliteten är brödrarivaliteten brukar det sägas, och kanske stämmer det särskilt bra in på de två röda klubbarna i nordvästra England.
Konflikten mellan Liverpool och Manchester (United) har kopplats till kanalbyggen, till industriell konkurrens och till ekonomisk avveckling. Det har gjorts sociologiska analyser av den kulturella konkurrensen mellan de båda städerna som växt fram under senare årtionden där framför allt musikscenen har varit oerhört framträdande.
Men fotbollen har åtminstone sedan 1900-talet varit den främsta formen av rivalitet och stolthet mellan de båda städerna. Och mellan Liverpool och Man Utd kanske främst för att deras respektive lokala rivaler aldrig riktigt, mer än under korta perioder, har lyckats bjuda tillräckligt tufft motstånd, och varje stor saga behöver en riktigt stor fiende.
Och det är kanske där det landar. Det kan pratas om ekonomi, industri och kultur, men den enklaste förklaringen till rivaliteten mellan Liverpool och Man Utd är helt enkelt att de båda klubbarna är de överlägset mest framgångsrika inom engelsk fotboll, samt med de största supporterbaserna i England och runtom i världen. Båda har någon form av överhand i det att Man Utd har vunnit flest ligatitlar samtidigt som Liverpool har vunnit fler europeiska cuptitlar.
Men idag gäller ingenting av det. Idag handlar det mest om att vinna den här matchen. På något sätt gillar jag det också.
:::
Be Champions!!