Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

FA försöker tälja engelsk fotbolls framtid genom att nämna kvoter

Hör nu på govänner så ska jag för er berätta, vad den högste chefen på det engelska fotbollsförbundet nu har hittat på. Greg Dyke är det namn han bär. Ja, Dyke heter han. Dyke, vars namn mest av allt påminner mig om en Henrik Dorsinsk kuplett, har nämligen tänkt till ännu en gång om hur engelsk fotboll ska bli bra (igen).

Efter att ha fått smisk och smörj i mängder på grund av sitt förslag att tillåta B-lag i det ordinarie seriesystemet så har nu Greg Dyke lanserat nästa singel från sitt greatest hits-album: kvotering. Dykes förslag är alltså att öka kvoten av så kallade hemmaväxta spelare i truppen till tolv spelare, som måste ha tränat i England i minst tre år innan de fyllt 18 år för att få räknas som hemväxta.

Den nuvarande kvoten innebär att åtta hemväxta spelare måste finnas i truppen, som måste ha tränat i England i tre år innan de fyllt 21 år för att få ses som hemväxta. Dykes förslag går alltså ut på att öka kvoten från en tredjedel av truppen till halva truppen, och med regeländringen vill man kraftigt öka chansen att dessa spelare faktiskt är engelska.

I syfte att sälja in denna idé har FA nu i samband med landslagsuppehållet gett sig ut på propagandatåg. Inte minst via sociala media där FA på twitter vet att meddela följande: ”Since the introduction of the home-grown player rule in 2010-11, the average number of home-grown players at the 12 best-performing clubs in the top tier has decreased from 11,4 to 9,4.”

Översatt till enkel svenska så tänker FA alltså så här att om nu den första kvoten misslyckades så beror ju det på att vi kvoterade för lite. Alltså gör vi samma sak igen, fast mera! En vanlig definition av galenskap är samtidigt att göra exakt samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat utfall. Hur jag nu kommer att tänka på det.

Greg Dyke och FA drar sig heller inte för att göra den landslagsdebuterande Harry Kane till skyltpojke för sitt förslag. ”Hur många fler Harry Kanes finns därute?” frågar de sig själva och oss högst retoriskt. Detta kan ju ses som fräckt på flera sätt, inte minst eftersom Harry Kane trots allt har kommit fram genom det system som de nu påstår är otillräckligt.

Det ska sägas att jag är ytterst tveksam till kvotering. Det främsta skälet är att det lyfts fram som en lösning utan att egentligen förbättra något. De engelska spelarna blir inte bättre av kvotering, däremot blir de engelska lagen sämre och ges sämre konkurrensförutsättningar. Det frångår en princip om urval baserat på kvalitet och duglighet, vilket jag tycker är en rätt hälsosam princip.

Vad man i praktiken gör med sådana här kvoter är att sänka kvalitetskraven på engelska spelare samtidigt man hävdar att man gör dem bättre bara för att de blir fler. Samtidigt som kvalitetskraven på spelarna sänks så höjs paradoxalt nog priset på engelska spelare ytterligare, inte för att de blir bättre utan på grund av en regelforcerad efterfrågeökning.

Det fundamentala problemet för unga engelska spelare är att de redan från tidig ålder blir eftersatta i sin tekniska och taktiska utveckling på grund av för få coacher och på grund av för dåligt utbildade coacher. Delvis är det också en kulturell fråga där fotboll i England fortfarande handlar mer om att kämpa än att tänka. Engelsk fotboll är i grunden fysisk i högre utsträckning än, som spansk, tysk och italiensk fotboll, intellektuell till sin karaktär.

De stora klubbarna i England bedriver ett medvetet arbete med förbättra dessa brister. Akademisystemet har reformerats genom EPPP, Elite Player Performance Plan, och förväntas underlätta för de engelska klubbarna att producera unga spelare generellt, och då naturligtvis även brittiska spelare. Det är ett arbete som, till skillnad från kvoter, inriktar sig på problemlösning snarare än posering.

Det är emellertid ett problem att det är enklare och billigare för engelska klubbar att köpa en utländsk spelare än en engelsk spelare. Delvis är detta ett problem som FA med de kvoter som de fått Premier League att gå med på har förvärrat. Men analysen att när engelska klubbar har pengar i överflöd så är det lättare att ge sig ut på marknaden än att producera egna spelare, är i grunden korrekt.

Det är ett problem som inte minskar i och med Premier Leagues accelererande TV-avtal. Få minns att startskottet till den tyska återfödelsen kom rätt precis samtidigt som Bundesligas TV-avtal bröt samman, vilket ströp klubbarnas intäkter och tvingade dem att istället börja rekrytera internt. Kvoter kan på så vis vara ett annat, om än inte tillnärmelsevis lika effektivt, sätt att tvinga de engelska klubbarna till något liknande.

Hur som helst, för att FA och Greg Dyke ska få igenom sitt förslag till kvoter så måste de på något sätt övertyga minst två tredjedelar av klubbarna i Premier League att gå med på det. Vilket rätt snart kommer visa oss exakt vilket inflytande FA egentligen (inte) har.

Omöjligt att förslaget går igenom är det dock inte. Däremot tror jag att FA i så fall kommer behöva släppa på minst en av två punkter. Dels att behålla åldersgränsen för hemväxta spelare vid 21 år. Dels att som i Bundesliga inte sätta någon övre gräns för hur många spelare som får finnas i spelartruppen, i nuläget är detta i England begränsat till 25 spelare.

Alternativet finns så klart också att Premier League bara förvisar Greg Dyke till en tid i snickarboden.

[youtubeplay id=”hIt-5QdELus” size=”medium”]

Publicerad 2015-03-26 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER