Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Mesut Özil vandrar i Dimitar Berbatovs fotspår

Vissa spelare är det svårt att bli riktigt klok på. De frustrerar i det att de till synes blandar uppenbar genialitet med upplevd mediokritet och man vet aldrig riktigt vad som är närmast ett normaltillstånd. Vanligtvis delar de opinionen av experter och supportrar i olika läger ungefär lika omfattande i storlek som åtskilda i åsikt.

Dimitar Berbatov var en sådan spelare. Han kunde när som helst, och gjorde det också ofta, blixtra till i en sublim fotbollskonst som öppnade upp helt nya ytor och möjligheter på fotbollsplanen. Men när spelet inte stämde och det gick trögt på planen så upplevdes hans kroppsspråk som negativt.

Effekten blev att det skapades ett narrativ runt Berbatov som en lat spelare. Så långt gick det hela att engelska kommentatorer kunde, även när han gjorde en fantastisk målgivande passning, beskriva det hela som en ”lazy pass”. Med andra ord, även när han gjorde något som egentligen talade emot bilden av honom så tolkades det som en bekräftelse.

Hårt arbete, kraft och fart, intensitet och inlevelse. Dessa är bland de främsta av den engelska fotbollens grundläggande värderingar. Det är värderingar som gör att det ofta finns en större uppskattning för en spelare som efter matchen är fysiskt utpumpad, röd i ansiktet av ansträngning och knappt talbar. Oavsett kvaliteten på spelarens insats i övrigt.

En spelare som Dimitar Berbatov betraktas utifrån dessa värderingar med misstänksamhet. Den engelska fotbollens värderingar är i grund och botten arbetarklassens värderingar. Hårt arbete, pålitlighet och inrättande i jobblaget eller kollektivet är det centrala. Engelska fotbollsspelare är handlingens män snarare än tankens män, man skjuter först och frågar sen. I denna tankefigur tar engelsk fotboll sin utgångspunkt.

Den resa som Mesut Özil har gett sig in på med Arsenal visar att han på samma sätt som Berbatov har svårt att hitta fotfästet i en sådan fotbollskultur. Det hela började bra. ”Ooohh, aaahh, then there was running and screaming!” Han inledde med ett par bra prestationer samtidigt som de flesta, inte minst Arsenalfansen, var nöjda med att ha värvat ett stort namn. Men sedan började det gå trögare.

När lagets resultat och prestation på planen började hacka en bit in på förra säsongen så blev Mesut Özil samtidigt en bekväm syndabock. Delvis är det så klart naturligt att ett stort namn som kommer till klubben med stora förväntningar får bära en del av skulden när dessa förväntningar inte infrias. Men mycket handlade också om samma typ av kritik som riktades mot Berbatov, det såg helt enkelt inte ut som om Özil jobbade!

Sakta men säkert börjar dock kritikstormen mot Mesut Özil vändas till medvind. Delvis så klart på grund av hans egna insatser. Hans insats senast mot Liverpool visar att det är en spelare som är kapabel att på egen hand vända också matcher mot storlag till Arsenals fördel på en femöring. Kanske beror det också på att man till sist börjar inse att Mesut Özils stora bidrag kanske inte är att jobba tills fötterna blöder, utan passa bollen tills motståndarnas ögon blöder.

Till viss del har Mesut Özil också själv anpassat sitt spel under sina 18 månader i engelsk fotboll. Han utgår oftare från en position på kanten i nuläget, vilket har förändrat hans passningsspel något. Inte minst deltar han mer aktivt i lagets defensiva arbete genom tacklingar och bollbrytningar. Att kritiken mot honom börjar avta kan alltså också bero på att det inte längre finns samma skäl att rikta kritik mot honom.

Det är på sitt sätt svårt att vara en utpräglad teknisk och tänkande spelare i Premier League, om detta inte kombineras med ett till synes hårt fysiskt arbete på planen. Dimitar Berbatov lyckades aldrig riktigt komma ut ur det fack som publiken så gärna ville placera honom i. Mesut Özil å andra sidan verkar vara på god väg att göra det.

Om Mesut Özil lyckas kombinera teknik och tanke med fysik och arbete så har han god chans att positionera sig bland Premier Leagues största spelare såsom Dennis Bergkamp, Eric Cantona, Gianfranco Zola och Paul Scholes. Spelare som inte bara lyfte sina egna lag utan samtidigt lyfte hela ligan.

Publicerad 2015-04-11 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons