Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Världens viktigaste match och sagan om Huddersfields återkomst?

Väldigt få folkgrupper är riktigt lika kunniga om, känsliga för och beskyddande av sin egen historia som supportrar. Ur historien växer fram klubbens myter och traditioner, sagor och ritualer, många gånger hela dess känsla för vilka man egentligen själva är som fotbollsklubb. Genom historien blir det möjligt för en klubb och dess supportrar att ge mening åt vad som sker idag.

Huddersfield Town är en engelsk klubb med lång och stolt historia. De är en av Englands mest anrika och framgångsrika klubbar. Endast tio klubbar har vunnit fler ligatitlar än Huddersfield. Huddersfield har vunnit lika många eller fler ligatitlar som exempelvis Leeds, Tottenham, Wolves och Nottingham Forest. De har som en av endast fyra klubbar någonsin vunnit tre raka ligatitlar.

Huddersfield grundades förhållandevis sent, så sent som 1907, men var redan under 1920- och 1930-talen Englands mest dominanta och nytänkande klubb, med klubbikonen Herbert Chapman som förgrundsfigur. Om inte två världskrig kommit i vägen för Huddersfield hade deras dominans kanske tagit sig ännu större och mer konkreta uttryck i titelskåpet och i historieböckerna.

Ända fram till mitten av 1950-talet kunde Huddersfield fortfarande hittas högt upp i den engelska högstadivisionen, och så sent som på 1970-talet hade de sin senaste resa däruppe. Det här är något som Huddersfields supportrar självfallet är väldigt väl medvetna om. När Huddersfield nu står på tröskeln till Premier League igen så är inte det något närmast ofattbart för dem.

Därför var det intressant att inför och under inledningen av säsongen höra David Wagner beskriva Huddersfields lagfilosofi som terrierns. Huddersfield kallas The Terriers, efter hunden som förknippas med bland annat Yorkshire. Wagners mening var att jämställa Huddersfield med den mindre hunden som vinner inte på grund av sin storlek och styrka, utan genom sin ettrighet.

Det passar förhållandevis bra ihop med den vi mot dem-känsla som är så vanlig bland engelska klubbar åtminstone uppe i de norra trakterna där grogrunden av både politiska och klassbetonade skäl är god för en sådan syn. Men bilden som skapas av den lilla klubben som envist skäller i hälarna på de riktigt stora vovvarna kanske inte helt och hållet stämmer överens med klubbens identitet.

David Wagner upprepar egentligen samma tankegång inför playoff-finalen mot Reading när han menar att mer eller mindre alla hoppas att Huddersfield ska göra sagan sann och alltså hejar på dem. Återigen bilden av den lilla klubben som slåss mot alla odds. Under tiden kanske Reading och deras supportrar undrar hur i hela friden Huddersfield egentligen blev den lilla klubben här.

Wagners bild är förvisso inte direkt verklighetsfrämmande. Huddersfield är inte den ekonomiskt och styrkemässigt största hunden i parken. De avslutade förra säsongen på en ytterst blygsam nittonde plats, lika nära nedflyttningsstrecket som de var mitten av tabellen. Huddersfield var inte en klubb någon trodde på ens runt toppen av tabellen inför säsongen.

Dessutom har terrierkulturen visat sig mycket lyckad under säsongen. Det är just Huddersfields höga press och intensiva arbetande som ligger bakom lagets framgångar. David Wagner har även gett ett positivt svar på tvivlet som fanns i början av säsongen om Huddersfield verkligen skulle orka och klara av att driva en sådan taktik under en hel, lång säsong i The Championship.

Huddersfield har spelat 46 matcher under ordinarie seriesäsong, två matcher till i playoff, samt fem cupmatcher. Ändå har Huddersfield haft en imponerande kontinuitet i sin startelva, med över tio spelare som vardera har gjort cirka 30 matcher under säsongen. Kanske är det dags för Jürgen Klopp att ringa David Wagner och be om råd.

Mot Reading ställs Huddersfields och David Wagners tyskt influerade gegenpressande mot Jaap Stams mer holländskt bollinnehavsbaserade taktik som effektivt kvävde Fulham i deras semifinal, och som under hela säsongen har förbryllat både taktiker och analytiker. Bollinnehav ställs således mot bollvinst, så på så vis är det en playoff-final mellan två olika filosofier.

Men där finns likheter mellan Reading och Huddersfield. Båda är oväntade deltagare inte bara i denna playoff-final utan även i toppen av tabellen. Båda har förvånansvärt svag målskillnad. Deras totala målskillnad är +2 som under de senaste åtta åren aldrig varit sämre än +35. Huddersfield känns fräschare, men kanske är det delvis nyhetens behag och en föråldrad syn på Reading.

Sant är att Reading under det senaste årtiondet har befunnit sig både i och runt Premier League. Kanske är det framför allt det som ger någon form av legitimitet åt David Wagners försök att framställa Huddersfield som något av den uppkäftige uppkomlingen i den här playoff-finalen. För Huddersfield har ju onekligen under motsvarande årtionde gjort en helt annan form av resa.

Den resan hade sin början i League Two för 13 år sedan. Huddersfield var då förpassade dit efter fem år av fullständigt förfall ända ned från deras dåvarande hemvist i The Championsip. Huddersfields tillvaro i League Two skulle bara bli ettårig, och sakta men säkert, steg för steg, har Huddersfield jobbat sig tillbaka till The Championship – och nu kanske även Premier League!

Viss uppmuntran och lugnande för spända nerver kanske Huddersfields trogna supportrar kan hitta i Huddersfields uppflyttningshistorik. För båda deras senaste uppflyttningar, 2004 till League One och 2012 till The Championship, har kommit via playoff. Och i båda fallen dessutom genom straffsparkar. Så där finns en del lyckliga minnen att falla tillbaka på.

I synnerhet den senaste uppflyttningen var dramatisk. Huddersfield spelade 2012 playoff-final i League One mot rejält favorittippade Sheffield United, derby således. Det var en nervig match som slutade 0-0 och alltså gick till straffar. Vad som följde var playoff-historiens troligtvis mest dramatiska och sjuka straffsparksläggning.

https://www.youtube.com/watch?v=X9S_CBUBPR4

Totalt skulle 22 straffsparkar slås, det vill säga varenda fortfarande aktiv spelare på planen fick slå en straff. Huddersfield missade sina tre första straffar. Sheffield United missade tre av sina fyra första. Efter ordinarie straffar stod det alltså 2-2. Därefter slutade båda lagen missa straffar. Fem straffar var förpassades i mål. Därefter återstod bara målvakterna.

Alex Smithies, som ryktas vara på väg tillbaka till Huddersfield, gjorde vad han normalt sett inte brukar göra – mål. Mer behövde Smithies egentligen inte göra eftersom Sheffield Uniteds målvakt Steve Simonsen tydligt tagen av stundens allvar svarade för en av de sämst uttänkta ansatserna någonsin, och brände bollen långt ovanför ribban.

Det här är även det en typ av erfarenheter och berättelser som fångas upp och vävs in i en klubbs historia och som supportrar, spelare och ledare därefter återupplever, spelar upp och rekonstruerar. Det är berättelser som den senaste veckan har berättats om och om igen, på pubar och i butiksköer, på torg och på gator, i press och media, mellan spelare och supportrar.

Huddersfield har vunnit två playoff-finaler på tolv år som har tagit dem från League Two till The Championship. Den vetskapen och den erfarenheten är en styrka och en tillgång för Huddersfield. En styrka och en tillgång Reading saknar. Om Huddersfield idag vinner en tredje playoff-final så har de tagit sig hela vägen till Premier League med allt vad det innebär.

Eller kanske snarare tillbaka till Premier League, som Huddersfields supportrar nog hellre tänker, tycker och säger. Tillbaka dit där Huddersfields supportrar kanske alltid, innerst inne, ändå har känt att Huddersfield faktiskt har hört hemma. Även om historien om Huddersfields storhetstid ligger så långt tillbaka i tiden att den hunnit med att bli både legend och myt.

Ändå alltid något som genom årens lopp har bultat och gnagt på Huddersfields medvetande och psyke. Ett påträngande begär som idag för första gången på kanske 80 år kan uppfyllas. Värt omätbart mycket mer än några £200m. Ett begär som korrumperat och konsumerat mer än en klubb genom åren, vilket flera av Huddersfields närmaste grannar har fått erfara.

Men även här kommer David Wagners och Huddersfields ettriga och härdiga terrierkultur väl till pass. Huddersfield har tagit sig till dagens playoff-final inte genom storslaget spenderande, utan genom hårt arbete, sunda värderingar och med en stolthet i att utföra de enkla och viktiga sakerna på rätt sätt. Det var inget vi hade förutsett inför säsongen.

Men efter 100 år kan Huddersfield fortfarande förvåna oss.

Publicerad 2017-05-29 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER