Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

31v

Ebbsfleet United var ett monument av dårskap då precis som det vore nu

Det känns nästan som en hel evighet sedan. När internet inte var nytt men fortfarande betraktades som ett verktyg för modernisering och demokratisering, en positiv kraft i samhället. Detta var innan internet blev ett effektivare sätt att bedriva kallt krig på, och innan någon riktigt hunnit tänka tanken att internet skulle resultera i att göra människor oförmögna att göra skillnad mellan fakta och åsikt, jämställa ideologi med faktisk kunskap, allt med ytterst olyckliga samhällskonsekvenser vi ännu inte vet eller ser slutet på.

Det var inte ens tio år sedan. Det var samtidigt en tid där två trender smälte samman. Dels en alltmer kritisk syn på ägandet av fotbollsklubbar i England och en rosenrött idealiserad syn på föreningsmodellen, medlemsbaserat ägande och demokratisk kontroll över klubbar, bland annat en effekt av ett antal maliciösa ägare inom engelsk fotboll. Dels den stormande populariteten för interaktiv fotbollskonsumtion såsom Football Manager-spelen, som övertygade massorna att de kunde driva en fotbollsklubb lika bra som någon annan.

Ut ur denna kollision av samhällstrender växte MyFootballClub fram både som idé och verklighet. Konceptet var enkelt och till synes genialt, registrera dig som medlem på sidan, donera en viss mindre summa pengar, köp tillsammans med övriga medlemmar en klubb och varje medlem får på så vis chansen att äga en engelsk fotbollsklubb, ta ut laget och fatta beslut av det slaget. Med andra ord, Football Manager fast på riktigt. Det var en idé som väckte stort engagemang och intresse över hela världen.

https://www.theguardian.com/football/2017/oct/26/what-happened-to-myfootballclub-ebbsfleet-united

Strax efter sommaren 2007, tre månader sedan MyFootballClub startats, hade 53,000 medlemmar registrerats. Därifrån ombads samtliga att donera £35 för att skapa en gemensam fond med vilken en engelsk klubb skulle köpas. Lite drygt hälften av de registrerade medlemmarna, mer precist 27,000 personer, valde att betala in sig som delägare. En handfull engelska klubbar i gråzonen mellan Football League och National League hörde av sig med intresse för att bli uppköpta och på så vis göra sig skuldfria. Valet föll på Ebbsfleet United.

Strax efter nyåret 2008, mellan den 16 och 23 januari, fick alla betalande delägare i MyFootballClub rösta utifrån principen om en ägare, en röst i två stora frågor. För det första om uppköpet av Ebbsfleet United skulle godkännas och fullföljas. För det andra om huvudtränaren Liam Daish skulle tillåtas fortsätta med sina planer under januarifönstret. Entusiasmen var fortsatt stor, något som inte minst går att spåra i att båda besluten klubbades igenom med drygt 95% majoritet. En helt ny typ av engelsk fotbollsklubb var up and running.

Det ska inte underskattas hur nytt och spännande detta faktiskt var vid den här tiden. Ebbsfleet United blev ett namn på allas läppar i det vardagliga samtalet om fotboll och nämndes i TV och tidningar världen över. Min företrädare på den här bloggen var själv medlem och uppmuntrade sina läsare att också bli medlemmar, och göra andra människor från sammanlagt 120 olika länder sällskap. Många trodde nog att de såg framtiden för engelskt klubbägande, vad de i själva verket såg var ett stundens infall.

Entusiasmen för Ebbsfleet United avtog snabbt, åtminstone i de termer som faktiskt betydde något för själva ägandet av klubben. Kanske avtog nyhetens behag, kanske var verkligheten med en anonym klubb i National League gråare än det först känts, kanske var det faktiska inflytandet inte tillräckligt för att hålla medlemmarna engagerade. Ändå gick det bra första säsongen för Ebbsfleet United, som höll sig kvar i National League och samtidigt vann FA Trophy, men det visade sig inte hjälpa.

Ett år efter uppköpet, i början av 2009, förnyade bara 9,000 sitt medlemskap. En minskning med två tredjedelar på så kort tid är minst sagt uppseendeväckande, och var framför allt bara drygt hälften av det minsta antal medlemmar som bedömde som nödvändigt för att få Ebbsfleet United att gå runt finansiellt. Utvecklingen skulle fortsätta i samma spår. I mitten av 2010 återstod bara 3,500 medlemmar, några år senare var medlemsantalet bara dryga tusentalet. Den finansiella situationen för Ebbsfleet var värre än innan uppköpet.

Problemet var däremot inte enbart att medlemsantalet sjönk i rent kvantitativa termer utan också att det aktiva medlemsengagemanget också mer kvalitativt sjönk. En bit in på säsongen 2010-11 röstade medlemmarna om att ompröva beslutet att ge huvudtränaren mandat att sköta spelartransfers. Sammanlagt deltog 132 medlemmar i omröstningen, varav 83 medlemmar röstade för att medlemmarna skulle ha 48 timmars vetorätt över varje köp och försäljning av spelare. Ett beslut klubbledningen motsatte sig.

Ett beslut som kan framstå som lätt absurt redan i dess mer abstrakta form blir inte mindre absurt när det görs mer konkret. John Akinde var en lovande anfallare som kommit fram genom klubbens egen akademi, en spelare som blivit för bra för klubben och behövde kliva uppåt i seriesystemet för att utvecklas vidare. Bristol City ville köpa spelaren för £140,000 vilket inte var lite pengar för Ebbsfleet. Affären gick till slut igenom, men Akinde är kanske den enda spelaren att få sin närmaste fotbollsframtid bestämd genom anonym handuppräckning.

När 2012-13 började närma sig sitt slut var det uppenbart att experimentet med MyFootballClub nått vägs ände. Ebbsfleet United var ekonomiskt barskrapade och klubbens existens i National League hängde på en skör tråd. Liam Daish, som kämpat på som huvudtränare under fem långa år, ägnade mer tid åt att hålla klubben vid liv än att vinna matcher. Alla inblandade, inte minst Ebbsfleet Uniteds supportrar, drog en suck av lättnad när MyFootballClub fattade sitt allra sista beslut i klubben – att skänka sina aktier till en supportertrust.

Det var ett experiment som alltså höll sig vid liv under fem år, mellan 2008 och 2013, varav de fyra sista åren var i ett tilltagande tillstånd av konstgjord andning och koma. Experimentets upphovsman, grundaren Will Brooks, lämnade projektet efter ungefär halva vägen. Med tio års efterklokhet i bagaget ser Brooks både projektets styrkor och ofrånkomliga svagheter, men menar också att det på många sätt var före sin tid. Att vad som bevisligen inte fungerade för tio år sedan mycket väl skulle kunna fungera nu.

Ligger det något i detta, eller är det bara ännu ett exempel på människans oförmåga att dra lärdom av historiens erfarenheter?! Nej, de grundläggande problem som var orsaken till Ebbsfleet Uniteds snabba förfall under ägarskapet av MyFootballClub har inte ändrat karaktär. Engagemang är en färskvara, medlemmar är inte detsamma som genuina supportrar, demokratiska beslut i operativa frågor är en garanti för kaos och konflikt, att driva en klubb är inte som att spela Football Manager, där man kan lessna och bara starta nytt spel.

https://www.theguardian.com/football/2007/aug/08/sport.comment2

Internetdrivet, medlemsbaserat ägande via MyFootballClub av Ebbsfleet United var kanske en vacker idé, men det var inte någon bra idé. Tio år senare har inte den slutsatsen magiskt blivit en annan. En form av ägande som sågs som en kontrast till ett mer traditionellt klubbägande i England som vid den tiden försatt flera klubbar i allvarliga finansiella och organisatoriska problem, orsakade i själva verket motsvarande problem för sin klubb. Ironiskt nog såldes Ebbsfleet United kort efteråt till ett kuwaitiska ägare, som fortfarande äger klubben.

Det har visat sig förhållandevis framgångsrikt. Kaoset i Ebbsfleet United innebar att de 2013-14 relegerades tillbaka till National League South. Efter tre säsonger av stabilisering vann dock Ebbsfleet United i slutet av förra säsongen playoff-finalen mot Chelmsford och tog sig tillbaka till National League, där de för närvarande befinner sig på en trygg plats i mitten av tabellen. Tillbaka där en gång startade med andra ord. En förhållandevis anonym engelsk klubb i mitten av National League; tryggt, kanske lite trist, men åtminstone stabilt.

Ändå en anonym engelsk klubb som i och med ett i slutänden misslyckat socialt nätexperiment för tio år sedan fortfarande kan väcka intresse och känslor av igenkännande över hela världen, och som lite från ingenstans kan få oss att bara i rent infall googla fram tabellen och spelschemat i National League för att se hur det går för Ebbsfleet United.

Publicerad 2017-11-08 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER