Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

41v

Bournemouth och Southampton visar på två sätt att flå en katt

Man tager vad man haver. Matcherna mellan Bournemouth och Southampton är kanske inte det allra främsta av sydkustderbyn, men i och med att Portsmouth slummar nere i de lägre divisionerna sedan ett antal år tillbaka, så är dagens match det närmaste vi kommer. Och visst är det fortfarande ett möte med viss prestige i. Kanske inte minst för Bournemouth.

Mitt i den aktuella debatten om möjligheterna för engelska unga tränare att kunna få chansen i Premier League är det dessutom ett intressant möte givet att de båda klubbarna har valt två lite olika modeller. Eddie Howe är ett av de stora engelska tränarlöftena, bara lite drygt 40 år gammal och har tagit Bournemouth upp i Premier League den långa vägen.

Southampton kan sägas representera den andra modellen, en klubb som hellre har valt att satsa kontinentalt. De tog sig upp i Premier League under Nigel Adkins men väl i Premier League beslutade de sig för att gå en annan väg. De drygt fem åren därefter har sett i tur och ordning Mauricio Pochettino, Ronald Koeman, Claude Puel och nu Mauricio Pellegrino anställas.

Det går inte att utåt kunna konstatera en modell som mer framgångsrik än den andra. I båda fallen är det klubbar som jobbat sig upp eller tillbaka till Premier League från lägre divisioner, som etablerat sig i Premier League, till och med imponerat i Premier League under perioder, men som också i viss utsträckning har gett intryck av att ha stannat av något i sin utveckling.

Kanske är det hårt att beskriva det som att Bournemouth och Southampton har stannat av. Snarare är det kanske så att de till sist har slagit i vad som ändå är ett rätt naturligt glastak i den engelska fotbollen för klubbar av deras ungefärliga storlek. Detta i kombination med alla lags naturliga pendling längs med sina respektive utvecklingskurvor och balans mellan stabilitet och förnyelse.

Både Bournemouth och Southampton ser däremot ut att ha tagit ett litet steg tillbaka från vad som varit något av höjdpunkter under de senaste två-tre åren, i den utsträckning att det nog finns med åtminstone som en gnagande oro längst bak i bakhuvudet hos båda klubbarna risken att faktiskt kunna åka ur Premier League under en säsong som saknar flera givna andra nedflyttningskandidater.

Balansen mellan stabilitet och förnyelse är även det något som gör båda dessa klubbar till varandras kontraster, åtminstone på tränarsidan. Eddie Howes långvarighet som tränare i Bournemouth lyfter honom nästan över kritik och normala nedflyttningsrädslor. Förvisso något han har gjort sig förtjänt av men samtidigt något som är bäst på sikt för Bournemouth.

Med det menar jag inte att det redan i det här läget skulle vara någon klok eller motiverad idé för Bournemouth att byta manager. Men börjar Bournemouth stagnera i sin utveckling, på ungefär samma sätt vi har kunnat konstatera att Arsene Wenger gjort i Arsenal, vilket alltid är risken med att bli för långvarig på en och samma post, vore det onödigt för skeppet att gå under med sin kapten.

Southampton har snarare brottats med motsatta frågeställningar. Från att ha tvingats leva med att deras kaptener bytt till större skepp har de senaste åren mer handlat om att byta ut kaptener som enligt deras egen uppfattning inte håller tillräckligt hög fart. Lite som Bruce Ismay, chefen för White Star Line som övertalade Titanics kapten att hålla högsta fart trots varningar om isberg.

Claude Puel fick lämna Southampton av ganska kontroversiella skäl efter förra säsongen då Southampton ändå slutat åtta i Premier League samt gått till final i Ligacupen. Det beslutet har satt ett slags prejudikat för vad som krävs för att inte få sparken i Southampton i termer av tabellplacering, antal poäng och gjorda mål som Mauricio Pellegrino så här långt haft svårt att leva upp till.

Alltså var det inte taget ur tomma luften när det för någon vecka sedan gick en hel prat om att Pellegrinos jobb skulle hänga löst. En övertygande seger mot Everton hemma på St Marys, uppföljt av en hedersam förlust borta mot Man City, har däremot tystat det pratet. Åtminstone för stunden. En förlust mot Bournemouth kan mycket väl få fart på det igen.

Men något illustrerar detta också den motsatta risk Southampton lever med jämfört med Bournemouth. Snarare än stagnation är det förändringsfällan som är Southamptons största fara, det vill säga att varje förändring skapar mer och mer osäkerhet och i sig själv bär fröet till nästa förändring, och ännu en förändring och så vidare. Fast i ett ekorrhjul, alltmer yra, utan att ta sig framåt.

Känslan är också av två klubbar som i någon utsträckning har målat in sig själva i ett hörn. Hur kan Southampton rättfärdiga att behålla Mauricio Pellegrino om han i själva verket presterar sämre än det som fått tidigare managers att sparkas? Hur hemsk måste situationen egentligen bli för att Bournemouth ska våga sticka kniven i Caesars rygg, som det helt säkert skulle uppfattas?

Bournemouth och Southampton är båda två lag som har haft svårt att göra mål den här säsongen. Bournemouth har gått mållösa från hälften av alla matcher hittills den här säsongen. Southampton har ett något bättre facit genom att bara ha gått mållösa i sex av sina 14 matcher. Southampton är däremot det bättre laget när det gäller att skapa målchanser, de förväntas göra fler mål.

Något märkligt kan tyckas angående Bournemouth då de ju med Eddie Howe alltid har haft en tämligen offensiv balans, och det är framåt i planen deras styrkor vanligtvis har hittats. Den här säsongen har Bournemouth däremot blivit mer stabila defensivt, men det verkar ha gått ut över deras anfallsspel och förmåga att producera målchanser.

Trots Portsmouths nesliga resa nedåt i det engelska seriesystemet så brinner fotbollen på sydkusten. Sedan Bournemouth och Southampton fått sällskap av Brighton inför den här säsongen är det nu tre klubbar i Premier League från den delen av England. Brighton får emellertid ursäkta, och det kan möjligen komma att ändras, men för dagen står ledartröjan mellan körsbär och helgon.

Dagens sydkustderby handlar om att hamna längst norrut i tabellen. Det handlar kanske lite även om två olika klubbmodeller som ställs mot varandra, två olika sätt att göra business. Vad Bournemouth och Southampton kanske framför allt visar är ändå att det faktiskt finns flera sätt att framgångsrikt göra business på, att där inte nödvändigtvis finns one best way.

Men bara en av klubbarna kan vinna dagens match.

Publicerad 2017-12-03 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER