(1) Man City. Det har pratats under veckan om vad som bland annat gör Man City så starka är deras många olika sätt att anfalla på. En variation på det temat är att konstatera hur deras mittfält är baserat kring två nav snarare än ett enda, i tydlig kontrast med till exempel Man Utd som har ett nav, och som blir desto mer handikappade när detta nav av någon anledning är frånvarande. Man Citys binära mittfältsnav gör dem otroligt svåra att kontrollera, och ger hela tiden dem alternativa sätt att lösa problem på planen och hitta lösningar och alternativa vägar framåt. Detta med binära nav borde rappast möjligt införas i den allmänna fotbollsterminologin.
(1) Newcastle. Sju raka matcher utan förlust för Newcastle, endast en seger på lagets elva senaste matcher. Den positiva säsongsinledningen är som bortblåst för Newcastle och med botten av tabellen rusandes upp mot dem i rasande hastighet finns det onekligen skäl för Newcastle och för Rafa Benitez att börja känna oro. Newcastle är alls inte något lag utan potential, men det är tyvärr heller inte ett lag utan potential för avgörande misstag, och det har definitivt kostat dem hittills under säsongen och nu senast mot Leicester. Så mycket av Newcastle för tillfället handlar om klubbens framtid, men kanske måste lite mer fokus läggas på dess nutid innan det är en framtid som riskerar gå upp i rök.
(3) West Ham. Var det segern som David Moyes behövde för att få fart på West Ham och på sin egen karriär? Känslan har länge varit att West Ham behövde en riktigt motiverande vinst på hemmaplan för att kunna få den här säsongen att lyfta och mot Chelsea kom den vinsten. Att vinna mot ett topplag är alltid extra fint så klart, men för West Ham att vinna mot just Chelsea är naturligtvis desto sötare. Dessutom var det en seger som var viktig i nedflyttningsstriden och höll West Ham i full kontakt med lagen ovanför strecket, där en förlust hade placerat dem sist i tabellen.
OMGÅNGENS VINNARE: Man City
Ligatiteln får anses vara i praktiken säkrad för Man City i nuläget, om vi alltså observerar detta med i praktiken. Allt annat skulle förutsätta ett sammanbrott minst lika lysande som Man Citys första halva av säsongen har varit lysande på rakt motsatt sätt. Bortavinsten mot Man Utd placerar Man City elva poäng före dem och ännu fler poäng framför alla andra, som även de tappade poäng den här omgången. Ingen kan säga att fel lag vann, eller att fel lag vinner.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES: Stoke
Hur länge ska Stokes enstaka och isolerade positiva resultat isolera Mark Hughes från den ofrånkomliga sanningen att Stoke bara blir sämre under hans ledarskap och visar upp tydliga tecken på en mjuk ryggrad? Att förlora med 1-5 kan vara acceptabelt som något slags undantag, men den här typen av förluster är inte längre undantag för Stoke under Mark Hughes.
OMGÅNGENS SPELARE: David Silva, Man City
Har egentligen fått alldeles för lite uppmärksamhet för sin briljans under alla sina år i Man City och i Premier League. En lysande liten spelare, som dessutom gör mål på fasta situationer i ett Manchesterderby ironiskt nog. Lyckas på något sätt vara underskattad även fast alla nog förstår hur bra han ändå är som spelare.
OMGÅNGENS MÅL: Jermain Defoe, 2-2 Crystal Palace (b)
Inte precis Marco van Basten eller Pajtim Kasami, och låt oss hoppas att jag aldrig någonsin nämner dem i samma mening igen, men något åt det hållet och framför allt är det ju förmågan att ens se och visualisera möjligheten att avsluta på just det sätt som Defoe väljer som är mest imponerande. Lite som att Zlatans klack mot Italien egentligen var bondröta men han såg i alla fall möjligheten som gav honom möjligheten att ha bondröta.
OMGÅNGENS ?
Det är inte alldeles lätt att förstå hur Sam Allardyce egentligen tänkte sig den här matchen på Anfield. Att försöka hålla nollan absolut, men vad var egentligen planen när det trots allt inte helt osannolika inträffade att Liverpool tog ledningen i matchen? Nu räddades han i någon mening av att Everton fick en straff med kvarten kvar, men det bör ju inte rimligtvis ändra den bakomliggande matchanalysen. Det var väldigt svårt att se vad Allardyce fick ut av att stanna hemma från Cypern för att förbereda derbyt.
OMGÅNGENS WTF?
Börjar seriöst bli rätt jäkla less på managers som går ut och säger saker som att titelstriden är slut, om den ens hunnit börja, innan säsongen ens passerat mittlinjen. Visst, det kan i någon utsträckning handla om mindgames men det visar för mig mer på en allmän attityd och en tendens att rättfärdiga sig själva snarare än att göra vad som är bäst för laget på sikt. Här respekterar jag i så fall Arsene Wengers attityd mer, även om det kanske i vissa avseenden kan låta helt verklighetsfrånvänt.
OMGÅNGENS LOL!
Jürgen Klopp på strålande humör i intervjuer med Sky Sports innan matchen på Anfield idag. Efter matchen var tonläget ett annat: ”Can we please stop this? I am not in the mood. I only want to talk with people with some understanding of football.” Sedan gick han iväg för att ta ett snack med Dejan Lovren får vi kanske förmoda.
OMGÅNGENS BTW…
Antal gjorda mål sedan Alan Pardew sade att han ville ge West Brom lite mer flair: 0 (noll)