En poäng idag är värd mer än en poäng imorgon? Den varianten av klassisk nuvärdesteori kan vara något för Blackburn Rovers som har öppnat upp fyra poängs ledning i League One, sex poängs ledning över Wigan, men samtidigt har gjort det med fyra matcher mer spelade än Wigan. Fyra matcher som om Wigan vinner dem det istället är de som leder med sex poäng.
Vilken situation således i League One inför söndagens tidiga toppmöte mellan just Blackburn och Wigan på Ewood Park. Ren seriefinal således, även om också Shrewsbury har ett stort finger med i spelet, och Blackburn har alltså möjlighet att med vinst mot Wigan eliminera en mycket stor del av deras teoretiska fördel med flera matcher tillgodo.
En förlust på Ewood Park måste inte vara ödesdiger för vare sig Blackburn eller Wigan. Men den bestämda känslan inför matchen är att det lag som vinner matchen kommer också att gå upp till EFL Championship när säsongen ska summeras. Allt att vinna med andra ord för både Blackburn och Wigan, vilket kan ge oss en väldigt öppen match.
Det har varit en positiv säsong i League One för Blackburn Rovers sedan de förra säsongen åkte ur EFL Championship. Säsongen inleddes trögt med två förluster och en haltande höst, men Blackburn har bara förlorat en enda match sedan mitten av oktober, och sedan mitten av november har Blackburn vunnit två för alla tre matcher de spelat. De befinner sig på en ruskig formtopp.
Men inte minst har spelet varit en glädjekälla för Blackburn. Tony Mowbray har skapat ett energiskt och anfallsglatt fotbollslag, som kanske inte är det mest trygga vi har sett i defensiv mening, men som har kompenserat det med att göra med marginal flest mål av alla i League One. Ett positivt avsteg från de två senaste säsongerna av trött mediokritet på planen för Blackburn.
Det är alltid besvärligt att ändra mentaliteten i ett nyss nedflyttat lag. De kommer alltid tippas bland de lag som förväntas gå direkt upp igen, men även om det är en lägre division är det inte med självklarhet ett lag som har hunnit vänja sig vid att förlora plötsligt har det i sig att börja vinna igen. Men Tony Mowbray har jobbat hårt med mentalitet och arbetsmoral i Blackburn.
Blackburns framgångar bygger på att jobba hårt, att fokusera på att vinna fotbollsmatcher och visa mod på fotbollsplanen. Inte minst det senare gavs ett uttryck i Blackburns senaste match, som de vann med 3-0 borta mot AFC Wimbledon, där Blackburn satsade offensivt, med Bradley Dack på mittfältet istället för en mer defensivt orienterad Corry Evans.
Att uppskatta hellre än undvika utmaningar har varit centralt för Mowbrays filosofi. Vilket säger sig självt, ett lag som spelar för att vinna sin serie måste ta sig an utmaningar på ett positivt sätt, och se möjligheter där många andra kanske bara ser svårigheter. Och en tuffare utmaning i League One den här säsongen finns knappast än Wigan.
Hur hanterar Tony Mowbray då den utmaningen? Kommer han försöka täcka upp ett kanske något generöst försvar med Corry Evans som mer defensiv mittfältare? Eller tänker han sig att anfall är bästa försvar och försöker dominera matchen med Bradley Dack på mittfältet? Kan Danny Graham, kanske tillsammans med Marcus Antonsson, ge Blackburn en edge i anfallet?
Blackburn Rovers har tagit sig upp i toppen av League One genom att vara modiga och positiva i sitt spel. Mot Wigan är det bara för Blackburn att dansa till samma melodi. Det finns ingen anledning att ändra på den taktik som så här långt har visat sig framgångsrik, särskilt inte på Ewood Park, som under rätta omständigheter är League Ones hetaste och tuffaste arena att spela på.
Omständigheterna kan knappast bli bättre eller mer de rätta än en ren seriefinal i League One i vilken Blackburn genom att vinna med all sannolikhet kan ordna uppflyttningen tillbaka till EFL Championship. Vilket vore en stor framgång för ett lag och för supportrar som verkligen har förtjänat en framgång. Det har inte varit några lätta år för Blackburn Rovers.
Men klassisk nuvärdesteori säger oss att för Blackburn Rovers skulle tre poäng idag betyda mer än tre dåliga säsonger igår.