Om du första gången inte lyckas, försök och försök igen! Något sådant måste kanske Man City tänka sedan de förra omgången misslyckades med att säkra ligatiteln i direkt konfrontation med Man Utd. Den här helgen får de en ny chans, även om den förutsätter att de vinner borta mot Tottenham samtidigt som Man Utd inte vinner hemma mot West Brom. Med andra ord, det kan hända!
Å ena sidan var det en påstådd ”once in a lifetime”-chans som gick upp i rök förra helgen. Å andra sidan kan det leda till åtminstone ett av dessa rekord som Man City säger sig jaga ryker även det, nämligen med hur många matcher kvar av säsongen som ligatiteln räknas, tydligen delar Man Utd 2000-01 och Arsenal 2003-04 på äran. Min koll på saken är begränsad, men jag tycker mig ha förstått att Man City måste säkra ligatiteln den här helgen för att slå det rekordet.
Personligen har jag alltid haft svårt för eller ett ointresse för detta ständiga prat om rekord som jag uppfattar som ett helt nymodernt fenomen. Rekord har så klart alltid funnits men också alltid betraktats som en ren bisak. Under senare år har de börjat pratas om som vore de huvudsaken. Jag pendlar mellan att tro att det beror på fotbollens genomslag i USA, och att tro att rekord bara har blivit ett substitut för dagens storklubbar för missade titlar.
Ett sådant rekord, eller om det kanske snarare är en halvintressant statistisk faktoid, är att Pep Guardiola aldrig förut i sin managerkarriär har förlorat fyra matcher i rad. Men det riskerar faktiskt bli första gången det händer ikväll borta mot Tottenham. Det skulle kunna betraktas som osäkert om det betyder att Tottenham har bättre chanser än vanligt att besegra Man City, eller om det istället rör sig om sämre chanser än normalt.
Något skämtsamt skulle man kanske nästan konstatera att det vore ju dåligt av Tottenham att inte vinna mot Man City. De senaste veckorna har så klart både Liverpool och Man Utd lyckats besegra dem, så hur svårt kan det vara?! För bara någon månad sedan hade det naturligtvis varit ett helt annat ljud i skällan. Då hade istället kvällens match mot Man City på Wembley betraktats som en av de tuffaste matcherna för Tottenham under hela säsongen.
Vilket det naturligtvis fortfarande mycket väl kan visa sig vara. Det har diskuterats på lite olika håll vad Man Citys förluster mot Liverpool och Man Utd egentligen betyder, och vissa menar att det till och med kan komma att påverka nästa säsongs titelstrid. Vilket känns som en slutsats på steroider. För det första har inte Man Citys prestationer i dessa matcher varit så dåliga. För det andra är det kanske normalt att med så stort försprång stanna av en smula.
Att Man Citys förluster skulle ha någon större påverkan på nästa säsong känns minst sagt lite långsökt. Däremot har Man Citys förluster under våren, mot Wigan i FA-cupen, mot Liverpool i Champions League, kanske också mot Man Utd i ligaspelet, inneburit att allt prat om detta som den bästa säsongen av ett engelskt klubblag någonsin har fått bordläggas. Men det kommer naturligtvis fler säsonger för Man City.
Däremot måste det kanske konstateras att ju fler klubbar som faktiskt besegrar Man City den här säsongen, desto jämnare förutsättningar kommer det leda till inför nästa säsong. Man City har fått genomföra den största delen av den här säsongen med en air av överlägsenhet, en fear factor. Sedan Liverpool besegrat Man City, sedan Man Utd besegrat Man City, och om nu även Tottenham skulle besegra Man City, börjar denna air alltmer spädas ut.
Kvällens match är därför en viktig psykologisk markör också för Tottenham. De åkte på en rejäl käftsmäll i de båda lagens första möte på Etihad, lite på ett liknande sätt som Liverpool. På samma sätt som Liverpool behöver Tottenham visa inte minst för sig själva att de kan hänga med Man City, hålla jämna steg med dem och faktiskt besegra dem. Det kommer förmodligen inte betyda något för den här säsongen, men desto mer inför nästa säsong.
Eller kanske talar jag här lite i nattmössan. En vinst mot Man City, och de tre poäng som följer på en vinst mot Man City, vore så klart betydelsefullt redan den här säsongen för Tottenham, dels då det nog i praktiken fullständigt säkrar Champions League-spel nästa säsong, dels då det fortfarande ger Tottenham hugg på andraplatsen i tabellen. Vilket kanske inte är så vansinnigt prestigefullt men ändå någon form av kraftmarkering mot övriga klubbar.
Sedan vet vi så klart vad det skulle betyda för Harry Kane, då en seger mot Man City med hög sannolikhet innebär fler mål för honom. Det har naturligtvis skämtats gott om den saken under veckan, och ingen blir kanske förvånad av att det verkar ha beslutats att alla mål som hädanefter Tottenham gör kommer att ha gjorts av Harry Kane. Själv roar jag mig kanske mest över den irritation Kanes överklagan av målet mot Stoke verkar ha väckt i vissa kvarter. Why, liksom?!
För Man City gäller kanske matchen att återvinna kontrollen både över säsongen som sådan och något över sig själva. Reaktionerna efter förlusten mot Liverpool i veckan var besynnerliga och lätt överdrivna. Vi kommer självfallet aldrig få veta vad som hade hänt, men det är roligt att i alla fall fundera på vad som hade kunnat hända med matchen i tisdags om inte Pep Guardiola hade brustit i sitt eget ledarskap precis vid halvtid och skickat sina spelare fel signaler.
För Tottenham gäller att de har möjlighet att joina den hittills tämligen exklusiva ”Vi som har slagit Man City”-klubben.
:::
Andra matcher av intresse den här lördagen.
Southampton med något som åtminstone börjar likna en sista chansen-saloonen hemma mot Chelsea.
Burnley och Leicester i en ren sexpoängare om europeiskt cupspel nästa säsong.
Swansea, Huddersfield och Crystal Palace i vinnbara och väldigt viktiga hemmamatcher.
Baksmälla för Liverpool?
Derby i västra London mellan Fulham och Brentford, direkt efter att Cardiff spelat borta mot Norwich.