Det är den 17 april. Det är alltså på dagen exakt ett år sedan det stod klart att Brighton var klara för Premier League. Vinsten mot Wigan hemma på Amex Stadium samtidigt som Huddersfield bara klarade oavgjort mot Derby County garanterade det utfallet för Brighton. Exakt ett år senare och Brighton har fem omgångar på sig att hålla sig kvar i Premier League.
Brighton har å ena sidan skaffat sig ett utmärkt läge att faktiskt kunna lyckas med den saken. Med sina 35 poäng befinner de sig sju poäng före Southampton och Stoke precis under nedflyttningsstrecket, Stoke dessutom med en match mer spelad. Med endast fem matcher kvar av säsongen borde det ändå kännas relativt betryggande för Brighton. Det ska mycket till som det brukar heta.
Bekymret är det återstående spelschemat som är utav det mer helvetiska slaget att tvingas avsluta en säsong med. Tottenham (h) ikväll, Burnley (b), Man Utd (h), Man City (b), och Liverpool (b). Om en av storklubbarna hade fått en sådan avslutning på säsongen hade det muttrats om konspirationer på sina håll. Men nu drabbade det ju bara Brighton, så tystnad.
Det hjälper knappast Brighton och Chris Hughton att gnälla om saken nu för den delen. Egentligen det enda Brighton kan göra är att ta en match i taget, och påminna sig själva om dels att de själva faktiskt slog Arsenal hemma på Amex Stadium för ett tag sedan, och borde kunna störa både Tottenham och Man Utd, och att West Brom faktiskt besegrade Man Utd på Old Trafford.
Det är ett år senare ett på många sätt annorlunda Brighton än det Brighton som firade uppflyttningen till Premier League. Bara ett fåtal spelare som var stjärnor för Brighton förra säsongen har varit givna beståndsdelar i Brighton även den här säsongen, såsom Lewis Dunk, Shane Duffy, Dale Stephens och Gaetan Bong, det vill säga i mångt och mycket Brightons försvarslinje.
Andra spelare har haft det betydligt tuffare och fått mycket lite speltid under säsongen. Anthony Knockaert var EFL Championships klarast lysande stjärna förra säsongen men inte strålat alls lika starkt i Premier League. Beram Kayal har bara spelat sporadiskt. Spelare som Oliver Norwood, Tomer Hemed, Connor Goldson, Jamie Murphy, Sam Baldock och Jiri Skalak av olika skäl knappt alls.
Nya spelare har ersatt dem. Brighton satsade friskt på transfermarknaden inför säsongen. Davy Pröpper värvades till offensivt mittfält och har visat sig vara en viktig kugge för Brighton. Andra offensiva spelare som José Izquierdo och Jürgen Locadia har värvats för närmare rekordbelopp. Mathew Ryan värvades som målvakt. Ezequiel Schelotto, Markus Suttner och Ales Mateju till försvaret.
Brighton har som överblick värvat spelare för £70m inför och under den här säsongen, utan att hämta hem ett enda pund på spelarförsäljningar. Det ska sättas i relation till vad Brighton normalt sett har spenderat tidigare säsonger, vilket som högst har varit £7m men som i normalfallet mer har handlat om kanske £2-3m om året. Det är en mäktig multiplikator (10-30x) med andra ord.
Det är en fascinerande utveckling för Brighton inte minst eftersom Brighton och klubbens ägare och ordförande Tony Bloom stod inför något av ett dilemma inför säsongen 2016-17. Brighton hade med knapp marginal missat uppflyttning, först på målskillnad till Middlesbrough, sedan i playoff mot Middlesbrough, och behövde bestämma sig för att konsolidera eller satsa vidare.
Flera av Brightons viktigaste spelare uppvaktades av andra klubbar. Newcastle höll ögonen på Anthony Knockaert, Burnley var intresserade av Dale Stephens, Crystal Palace frågade om Lewis Dunk. Att behålla dessa spelare var dessutom riskabelt då Football Leagues financial fair play-regler skulle tvinga Brighton att drastiskt skala ned sin verksamhet om de inte nådde uppflyttning nästa säsong.
Tony Bloom är professionell pokerspelare så för honom var det inte någon obekant beslutssituation han befann sig i. Antingen folda, eller gå all-in, inga mellanting. Han valde den senare strategin. Brighton tackade nej till alla bud på sina spelare, investerade ytterligare i sin spelartrupp, och belöningen kom alltså för exakt ett år sedan i form av uppflyttning till Premier League.
Brighton har Tony Bloom att tacka för mycket. Sedan Bloom blev ordförande i Brighton för snart tio år sedan har Bloom finansierat Brighton med belopp om totalt cirka £300m. Det är inga småpengar, inkluderar finansiering för Brightons arena Amex Stadium, men framför allt täcker det Brightons årliga förluster som uppgår till cirka £150m över tio år och har stigit de senaste åren.
Det här gör Brightons situation på samma gång paradoxalt nog både mer stabil och mer riskfylld. Stabil eftersom Tony Blooms väldiga kapitalinsats i Brighton, utöver att han helt genuint faktiskt är en supporter till klubben, innebär att han aldrig skulle kunna få pengarna tillbaka vid en försäljning, och således att en försäljning till en utländsk ägare av det skälet inte är särskilt trolig.
Men riskfylld eftersom det säger sig självt att Brightons och Tony Blooms strategi förutsätter att de håller sig kvar i Premier League. En nedflyttning till EFL Championship skulle återigen utsätta Brighton för Football Leagues betydligt mer restriktiva financial fair play-regler, och allt annat än en omedelbar uppflyttning igen skulle tvinga Brighton att börja om från början.
Det är med andra ord några rejält nervösa veckor som Brighton och Tony Bloom har framför sig. De har tuffast möjliga spelschema, och helt säkert måste de hoppas kunna plocka några oväntade poäng i sina hemmamatcher på Amex Stadium, ikväll mot Tottenham i första hand, och därefter om några veckor när Man Utd kommer på besök.
Annars återstår bara alternativet att hoppas på att vare sig Southampton eller Stoke får för sig att hitta på några galenskaper så här när säsongen ger sig in i sina allra sista omgångar. Det borde räcka men bättre vore nog att klara saken för egen hand. Alltså befinner vi oss nu här, på dagen ett år sedan Brighton säkrade uppflyttning till Premier League för allra första gången.
Exakt samma dag ett år senare har Brighton alltså möjlighet att säkra fortsatt spel i Premier League genom att vinna mot Tottenham hemma på Amex Stadium. Fotbollen saknar inte ett visst sinne för symmetri.