Det kom inte som någon större överraskning när West Ham valde att avsluta David Moyes anställning. Det var dessutom ett beslut som i någon mån kändes motiverat. Däremot fanns så klart frågetecken om vad som då var West Hams plan. När West Ham dessutom mest såg ut att användas av Paulo Fonseca och Rafa Benitez för att förhandla till sig bättre villkor från sina nuvarande klubbar fanns det skäl att känna viss oro.
David Sullivan gick däremot ut hårt och utlovade en presenterad manager inom tio dagar. Det tydde åtminstone på att West Ham hade något på gång. Allra minst satte ju West Ham och Sullivan därmed ett rätt högt tryck på sig själva att verkligen leverer en manager inom tio dagar. Att säga en sådan sak och sedan stå där tomhänta efter tio dagar och kalendern tickandes hade kunnat skapa en smått ohållbar situation.
Men West Ham levererade onekligen. Det måste man ändå säga. Igår presenterade alltså Manuel Pellegrini som West Hams nye manager. Ett stort namn naturligtvis, och på så vis en imponerande anställning. En anställning som visar att West Ham saknar vare sig inre ambition eller yttre attraktionskraft, och som definitivt gör West Ham inleder nästa säsong som ett betydligt mycket mer intressant fotbollslag än som de avslutade denna säsong.
Manuel Pellegrini är en meriterad och mångsidig manager. Hans tid med Real Madrid kanske inte var så lyckad, och hans tre säsonger med Man City hade kanske sina uppenbara plus och minus, men kanske är det Pellegrinis insatser med Villarreal och med Malaga som är mest relevanta för att bedöma vad Pellegrini kan erbjuda West Ham, två klubbar han lyfte till stora framgångar både i Spanien och i Europa.
Manuel Pellegrini är en taktiskt mycket skicklig manager. Alla som någon gång mötte Villarreal under hans ledarskap fick smaka på hur välorganiserat och defensivt starkt det laget faktiskt var. Det var ingen tillfällighet att de tog sig till semifinal i Champions League. Med Man City briljerade han även med ett flödande offensivt spel, som åtminstone under hans första säsong inte alls stod långt efter den fotboll som Man City beundras för idag.
Förvisso kommer inte Pellegrini med West Ham ha tillgång till Premier Leagues bästa, bredaste och mest talangfulla spelartrupp som han hade under sina tre säsonger med Man City. Men å andra sidan behöver Pellegrini heller inte med West Ham brottas med samma förväntningar på lagets spel eller med riktigt samma egon och personligheter i spelartruppen. West Ham är ett lag i behov av struktur och organisation. Pellegrini kan struktur och organisation.
Ändå är det något med West Hams anställning av Manuel Pellegrini som stryker mig mothårs och får mig att som första impuls känna tveksamhet. Kanske dömer jag hunden efter håren, West Ham har en viss tendens till att skjuta sig själva i foten. Vad som får mig att tveka är emellertid vad anställningen säger om West Hams självbild och problemformulering, en klubb lika mycket i behov av struktur och organisation som laget har varit på planen.
Det är en gnagande känsla bestående av två komponenter. För det första att Manuel Pellegrini är 64 år redan och således mot slutet av sin karriär, att hans år med Man City visade på en vikande trend, samt att Pellegrinis beslut att flytta till Kina visade mindre intresse för ambition än för att ”casha in”. För det andra att West Ham har haft en viss böjning för att rekrytera de stora och gamla namnen före de rätta namnen på spelarsidan, och Pellegrini riskerar vara tränarvarianten.
(Å andra sidan väljer Manuel Pellegrini själv att återvända till europeisk fotboll från Kina, och att göra det för en enligt alla rapporter lägre lön än den han hade i Hebei. Vilket då skulle visa på motsatsen.)
Framför allt vore min synpunkt följande. West Ham är en klubb i stort och akut behov av en professionaliserad fotbollsorganisation, av en tydligare struktur och av ett mer strategiskt ledarskap. Detta behov existerar med eller utan Manuel Pellegrini som manager. Men anställningen av Pellegrini riskerar fungera som en mental eller faktisk ursäkt för West Ham att strunta i dessa strukturella frågor, eftersom det tänker man sig ska fixas av sig självt med Pellegrini.
Det kanske det gör, men det är också ett skakigt och riskfyllt antagande. Det lämnar så klart West Ham vidöppet för samma typ av problem som de har haft båda denna och tidigare säsonger om Manuel Pellegrini händelsevis inte skulle bli den succé vi hoppas. Att dessutom inte adressera och åtgärda West Hams strukturproblem ökar bara risken för att Pellegrini i själva verket inte kommer lyckas, utan får det lika kämpigt som sina företrädare.
Men kanske oroar jag mig i onödan! West Ham visar onekligen ambition med att anställa just Manuel Pellegrini, och den tidiga utfästelsen både att värva fyra-fem nya spelare och att utveckla de spelare klubben redan har visar på att det kommer kunna hända mer i sommar för West Ham. När David Sullivan dessutom lyfter som ett skäl att anställa Pellegrini är att kunna locka större spelarnamn till West Ham visar även detta på stora planer.
Det säger i och för sig också något om problemformuleringen. Att West Ham inte har lyckats värva större spelarnamn förut beror alltså enligt David Sullivan främst på att klubben har saknat det stora managernamnet. Det beror således inte på att West Ham inte har kunnat erbjuda de högsta lönerna, inte har kunnat erbjuda europeisk cupfotboll, inte har kunnat erbjuda troliga titelutmaningar, den typen av punkter som normalt sett attraherar stora spelare.
Möjligen kan man också känna att Manuel Pellegrinis dragningskraft kanske överskattas en smula i just det avseendet. Framför allt avslöjar det ett synsätt som kan visa sig problematiskt. Det ska värvas stora spelare, och dessa ska komma eftersom West Ham har en stor manager. Vettigare vore kanske att värva bäst eller rätt spelare för West Ham, och att dessa kommer eftersom West Ham lyckas övertyga dem om sin egen idé.
Detta kräver däremot jobb, det kräver en struktur och en organisation, och det kräver strategisk planering. Vilket så klart är möjligt att etablera även med Manuel Pellegrini som manager, men känslan som är svår att komma ifrån är att West Ham med anställningen av Pellegrini tror sig ha slagit samtliga dessa tre flugor i en och samma smäll. Förhoppningsvis kommer denna känsla visa sig ogrundad under den kommande sommaren.
Allra minst erbjuder Manuel Pellegrini åtminstone för West Ham vad deras klubbledning kan betrakta som helt nödvändigt efter ett minst sagt turbulent år runt klubben och på London Stadium – bröd och skådespel! Förhoppningsvis ger han West Ham mycket mer än så.