Aldrig är fotbollen så politisk som när det vankas VM

Men med detta VM i Ryssland har storpolitiken onekligen ramlat rätt ned i knäna på fotbollen. Till stor del så klart för att det är just Ryssland som i dessa tider har brydsamma relationer till flertalet västerländska länder, i något som nästan kan beskrivas som ett halvkallt krig. Inte helt utan anledning har detta VM dragit jämförelser med OS i Berlin 1936 och dess politiska syften.

Politik i stort såväl som i smått dessutom. Det har haglat kontroverser inför VM med spelare som ställer upp på bild med kontroversiella politiker. Mesut Özil och Ilkay Gündogan poserade med Recep Erdogan, Turkiets president. Bara för några dagar sedan befann sig Mohamed Salah i en liknande situation med den tjetjenske ledaren Ramzan Kadyrov.

Det är så klart skitsnack att politik och fotboll inte hänger ihop. Fotbollen både använder och låter sig användas för politiska ändamål hela tiden, närhelst det passar. Många menar så klart att fotbollen i själva verket är politik, eller åtminstone politisk. Och kanske blir fotbollen som allra mest politisk när det gäller att utse VM-arrangörer.

FIFA har naturligtvis en inte särskilt stolt historia av att låta vilka som helst länder arrangera sitt flaggskepp. VM har genom åren arrangerats av såväl fasciststater som militärdiktaturer. Alltså är det kanske inte att förundras över att FIFA inte drar sig för att skicka ett VM till först Ryssland och sedan till Qatar, två länder med milt sagt tveksam status gällande demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är självfallet en bekväm undanflykt för FIFA att hävda att de har inget att göra med politiken, men den är inte hållbar. Att välja att blunda för politiska aspekter på sina beslut är ett politiskt ställningstagande även det. Att bortse från politisk praktik så fort det passar, för att fylla sina egna skattkistor, gör varken FIFA eller VM mindre till politiska verktyg.

Varför vill ett land arrangera VM? Det är inte för att VM är någon vinstaffär för det arrangerande landet, FIFA lägger beslag på den profiten. Att arrangera ett VM görs framför allt med politiska motiv, att lyfta fram det egna landet i bra dager, att vinna legitimitet och göra sig attraktiva som land. Länder arrangerar VM av samma skäl som de äger klubbar eller köper reklam på tröjärmar.

Om FIFA menade allvar med att moraliska principer väger tyngre för dem än pengar, om FIFA faktiskt menade allvar med att göra fotbollen och sig själva till en konstruktiv kraft i världen, skulle de åtminstone ha som ett grundläggande krav för varje land som vill ansöka om att få arrangera VM, att de uppfyller kriterierna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Vem vet, kanske är det till och med en princip som andra av fotbollens organisationer, såsom Premier League och Football League, skulle kunna fundera på att börja tillämpa.

Nu fick FIFA till sist betala ett väldigt högt pris för att dessa båda VM gick till Ryssland och till Qatar. Kanske som en konsekvens av hur beslutsprocessen faktiskt gick till. Kanske som en konsekvens av att det var England och USA som framför allt fick på nöten i den beslutsprocessen. Hämnden skulle komma, och när hämnden kom började huvudena rulla.

Idag var det så dags igen för detta den globala fotbollens kanske mest politiska beslut. Vilka ska få arrangera VM 2026 om åtta år? Det står mellan två kandidater. Ett gemensamt bud från USA, Mexiko och Kanada. Samt ett bud från Marocko. Nordamerika såg länge ut som den givna arrangören. Men Marocko har lyckats göra riktig match av saken.

Vad som kanske framför allt talar för ett nordamerikanskt arrangemang är att det tar VM till Kanada; tillsammans med Kina och Australien ett av tre länder man verkligen vill se VM i som inte har haft VM förut. Här hittar vi kanske också ett av vettiga skäl för att ta VM till Ryssland och till mellanöstern, att sprida fotbollen och VM till fler delar av världen.

Marocko är kanske en något udda kandidat. Landet känns något litet för att arrangera ett VM. Det var heller inte länge sedan som ett VM arrangerades i Afrika, även om det var i en helt annan del av Afrika, det var 16 år sedan när detta VM äger rum, samt att Afrika onekligen kan anses ha några VM innestående. Både USA och Mexiko har arrangerat VM förut.

Storpolitiken håller sig däremot inte borta. Den nordamerikanska kandidaturen har tappat mycket mark av Donald Trumps makalösa impopularitet runtom i världen. Normalt sett ska en president eller statschef vara draghjälp, men Trump har snarare agerat ett blysänke med mycket små händer. Marocko har så klart inte varit dummare än att spela på dessa känslor och detta agg.

FIFA som organisation verkar å sin sida väldigt nervös över möjligheten att ännu ett VM skulle glida ur USA:s händer. Det kändes som en överenskommelse sedan den gamla FIFA-ledningen rensats bort att gå vidare, och att VM till USA, Mexiko och Kanada var en viktig del i den överenskommelsen. Vad händer med FIFA om den överenskommelsen går upp i rök under dagen?

Men när FIFA:s alla medlemsförbund idag lägger sina röster på om VM går till Nordamerika eller till Marocko, vad tror ni då framför allt styr deras röster – fotbollen eller politiken?

:::

TRANSFERKOLLEN

Josh Murphy, Norwich till Cardiff. Tvillingen Jacob flyttade till Premier League förra sommaren och nu gör Josh honom sällskap. Kreativ yttermittfältare som Neil Warnock säger sig ha haft koll på under hela säsongen. Ingen hemlighet vad Warnock lär se för användning av Murphy. Godkänd – (++)

Ramadan Sobhi, Stoke till Huddersfield. Gillar den här värvningen starkt. Ett Huddersfield som hade svårt med anfallsspelet och särskilt kreativiteten under den gångna säsongen. En tokigt talangfull Ramadan Sobhi har både fart och kreativitet i massor. Får ett system i Huddersfield. Med beröm godkänd – (++++)

Raul Jimenez, Benfica till Wolves (lån). Wolves värvar rutinerad mexikansk landslagsman från Benfica. En värvning av en kaliber vi inte är riktigt vana vid att se nykomlingar göra. Wolves hade redan ett rätt imponerande anfall men med Jimenez blir de ytterligare en nivå starkare. Med beröm godkänd – (++++)