Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
22v

Håller Chelsea på att låta snålheten bedra visheten?

Festen är bara några få timmar från att börja där borta i Ryssland. Samtidigt ser det ut som om Chelseas ryska fest, som har pågått i ganska exakt 15 år vid det här laget, befinner sig på upphällningen. Musikvolymen har sänkts, värden har börjat ställa i ordning stolarna och tittar inte längre så värst diskret på klockan, det börjar bli dags att röra sig ut i sommarnatten.

Något tillspetsat kanske. Men det finns onekligen all anledning i världen att fundera över vad i hela helvete som egentligen händer med Chelsea för stunden. Jag vet inte om man ska påstå att de ger ett kaotiskt intryck. De ger snarare ett apatiskt intryck. Som om det finns så mycket att ta tag i utan att de riktigt verkar veta vad de ska göra eller ens vad de vill göra.

Låt oss försöka reda ut begreppen om vad det egentligen är som har hänt och händer med Chelsea.

Den stora och övergripande punkten är ägarfrågan. Roman Abramovich har inte fått nytt arbetsvisum i England. Det betyder att han inte får arbeta eller rättare sagt bedriva affärsverksamhet i England. Abramovich har blivit en bricka i den pågående politiska konflikten mellan England och Ryssland, där hans kopplingar till Vladimir Putin och hur han skapat sin förmögenhet blivit en belastning.

ÄSOD! menade därmed Roman Abramovich och meddelade snabbt att planerna för Chelseas nya arena läggs på is tills vidare. Får jag inte göra affärer i England så kommer jag heller inte investera mina pengar i England, verkade vara den allmänna tankegången. Ett sätt att utöva politiskt tryck på brittiska myndigheter får man förmoda. Gör det impopulärt att inte förnya hans arbetsvisum.

Arenan alltså stoppad av politiska skäl. Ändå var Chelsea noga med att påpeka att Abramovichs engagemang i Chelsea inte var mindre, och att detta inte påverkade deras planer för sommaren eller planering för nästa säsong. Ett inte orimligt synsätt givet att det nu är länge sedan som Chelseas ekonomi byggde på Abramovichs privata kapitalinsatser.

Men trots detta är det omöjligt att inte undra. För Chelsea har så här i mitten av juni till synes inte bara slösat bort en knapp månad av sin sommarplanering, utan har dessutom satt sig själva i ett herrans trassel. Antonio Conte har varit halvsparkad i ett par månader minst utan att faktiskt vara sparkad, och befinner sig fortfarande i detta oklara gränsland mellan död och levande.

Det har samtidigt varit en illa dold hemlighet att Chelsea har haft nära kontakt och samtal med Maurizio Sarri, som för några veckor sedan antogs bli klar som Chelseas manager vilken dag som helst. Napoli passade samtidigt på att anställa Carlo Ancelotti som manager, vilket sätter dem i den minst sagt något unika situationen att ha två managers. Väldigt furbo.

Jaha, men varför kommer då inte Chelsea till skott? Pengar verkar vara den bromsande faktorn. Chelsea vill å ena sidan slippa betala åtminstone hela summan till Antonio Conte som de vore skyldiga honom om han får sparken, vilket är cirka £9m. Chelsea vill å andra sidan heller inte betala Napoli för att lösa Maurizio Sarri från dennes kontrakt med den italienska klubben.

Men har inte Chelsea gjort det till sin egen nationalsport att betala stora summor till sparkade managers?! Jo naturligtvis, och det är klart att det måste noteras att Chelsea nu faktiskt verkar ha en mycket mer finansiellt restriktiv inställning till dessa frågor än förut. Det måste å andra sidan inte i sig vara något kristecken, utan kanske bara visar på en större grad av rationalitet.

Om Chelsea kan slippa betala £9m till Antonio Conte så är väl det naturligtvis en bra sak för dem. Chelsea gamblade troligtvis på att en klubb skulle gå efter Conte och att de skulle slippa betala Conte något alls. Men det var få klubbar på marknaden, PSG anställde Thomas Tuchel, och när Real Madrid anställde Julien Lopetegui så försvann nog sista möjligheten för dem att komma billigt undan.

Det andra sättet att inte behöva betala Antonio Conte något vore så klart att inte sparka honom alls. Ett alternativ som kunde synas lockande givet att Conte trots allt är en väldigt respekterad manager. Men var konflikterna stora den här säsongen skulle de bli desto större efter det. Dessutom tyder mycket på att det skulle leda till fullständigt uppror i Chelseas spelartrupp.

Mycket tyder alltså på att Chelsea kommer tvingas bita i det sura äpplet och pynta ut hela summan till Antonio Conte. Nästan en hel månad har alltså gått till spillo utan att Chelsea alltså har vunnit något på det. Men frågan är också värd att ställas, även om Chelsea fått precis som de ville, låt oss säga att Real Madrid anställde Conte, hade det verkligen varit värt att tappa en månad för £9m?

Hur tänker Chelsea härnäst? Maurizio Sarri finns fortfarande tillgänglig och det kanske blir så att Chelsea vänder sina ensamma ögon mot honom. Om nu inte utbetalningen till Conte gör dem mindre benägna att hosta upp ännu fler miljoner för Sarri. De kanske tänker sig kunna vänta ut Napoli, men än en gång blir då frågan om £5m verkligen är värt ännu en förlorad månad för Chelsea.

Andra namn har återigen börjat snurra runt Chelsea de senaste veckorna, såsom Laurent Blanc och Luis Enrique. Kanske ett förhandlingsspel. Här finns också den fullt rimliga funderingen hur Chelsea påverkas i sina tankar av att det är en VM-sommar, där det sannolikt kommer bli flera tränare med hög profil utan jobbiga klausuler tillgängliga, såsom Jorge Sampaoli och Brasiliens Tite exempelvis.

En månad har gått av sommaren redan, om två månader börjar nästa säsong. Det kan kännas avlägset just i detta nu, men det är just ingen tid alls. Chelsea måste få klart med managerposten förr hellre än senare. Festen befinner sig på sina sista minuter. Musiken har tystnat, folk lämnar, klockan närmar sig tre och Chelsea spanar desperat ut över golvet efter bästa möjligt ragg.

Kanske är det inte så Chelsea själva ser på saken för närvarande. Men just för närvarande är det precis det intrycket som Chelsea faktiskt ger. De har väldigt mycket att göra. De måste först bestämma sig för vad de vill göra. Tid är även det pengar.

:::

VM-KOLLEN

Höjdare – Saudiarabien är med god marginal VM:s kortaste lag med en snittlängd strax över 1,76m. Ryssland är samtidigt ett av VM:s längsta lag, cirka 8cm högre än saudierna. Kan den detaljen möjligen bli avgörande i öppningsmatchen och ge Ryssland en drömstart?

Spanien – Favoriten har skakats om rejält sedan Julien Lopetegui fick sparken bara ett dygn innan VM. Fingerpekandet tog omedelbart vid, det var förbundets fel, det var Real Madrids fel, det var Lopeteguis fel! Det finns så klart mycket goda skäl att mena att det vara alla tre parters fel.

Isolationism – Landslag indeed. Både Ryssland och Saudiarabien består nästan uteslutande av spelare från inhemska klubblag. Endast tre spelare i Ryssland spelar utomlands. Bara två spelare i Saudiarabien har hittat utomlands, utlånade till La Liga (!) i vintras. Tveksamt om de båda länderna vinner på detta.

:::

TRANSFERKOLLEN

Greg Cunningham, Preston till Cardiff. Rutinerad vänsterback från Preston och det irländska landslaget som nu värvas som förstärkning till Cardiff. Från början en rätt stark lagdel i Cardiff, således breddvärvning. Neil Warnocks transferstrategi känns rätt klar med att utnyttja sin personliga kunskap från Football League. Godkänd – (++)

Publicerad 2018-06-14 kl 06:00

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons