Frankrike mot Argentina blev en VM-klassiker. En strålande match, eller åtminstone en väldigt underhållande match. Det var öppna dörrar åt framför allt ena hållet, vi fick se några spektakulära mål, liksom vi fick se ett av dessa stora genombrott av en ny världsspelare på den allra största av arenor. Frankrike mot Argentina hade nästan allt. Som VM-match var den nästan perfekt.
Vad krävs för att en match ska anses vara en riktigt bra VM-match? Det går att ha olika uppfattningar om så klart men jag har några tumregler. Det måste för det första vara en match från slutspelet, där det handlar om att vinna eller försvinna. För det andra måste det vara en match med både underhållning och kvalitet, inte enbart underhållande på grund av låg kvalitet.
Eftersom det är VM, och eftersom det alltså handlar om landslagsfotboll, kan så klart det här kvalitetskravet vara lite lägre ställt än i vanliga fall. Men det kan inte vara vilket skämt till fotboll som helst, vilket möjligen i min mening skulle kunna få gårdagens match mellan Frankrike och Argentina att leva lite farligt. Men en match som motsvarar dessa krav lever vidare som ett eko i VM-historien.
Vilka är de största och bästa VM-matcherna i historien? Det här kan man svara lite olika på beroende på vad man har för egna minnen. Att det är en öppen diskussion kan det inte råda någon tvekan om. Det är också en rätt personlig uppfattning. Alltså passar det rätt bra att detta är mina fem bästa VM-matcher baserat på de VM jag faktiskt medvetet har upplevt (1986 och framåt):
(5) Kamerun 2-3 England – 1990, kvartsfinal
Två perfekta stormar drabbade samman här. England hade ett bättre landslag än vad de haft på mycket länge. Kamerun var det charmiga laget som var detta VM:s stora överraskning. Matchen svängde. England tog ledningen i första halvlek. England gjorde som England alltid gör, darrade, och tappade till 1-2 mitt i andra halvlek. Två straffar av Gary Lineker tar matchen först till förlängning och därefter England till sist till semifinal. En gastkramande rysare.
(4) Sovjet 3-4 Belgien – 1986, åttondelsfinal
När gruppspelet i Mexiko var klart pratades det på fullt allvar om Sovjet som en av de stora favoriterna till slutsegern. Inte så konstigt kanske efter deras uppvisning i gruppspelet. Matchen mot Belgien i ett stekhet Léon blev ett drama i många akter. Igor Belanov gav Sovjet ledningen, Scifo kvitterade, Belanov gav Sovjet ledningen igen, Ceulemans kvitterade. 2-2 i full tid där Belgien visade sig starkast i förlängningen. Minst två av Belgiens mål godkändes mycket tveksamt av svenske domaren Erik Fredriksson som aldrig dömde VM igen.
(3) Argentina 2-2 England – 1998, åttondelsfinal
Tio modiga lejon och en dum liten pojke. Så lät rubrikerna efter den här matchen i en överreaktion som skulle komma att förgifta landslagslivet för en hel engelsk gyllene fotbollsgeneration. Det dolde en strålande fotbollsmatch och ett ett ångestkrypande fotbollsdrama. Två snabba straffar föregick Michael Owens fantastiska soloräd innan Javier Zanetti kvitterade på en strålande variant innan halvtid. David Beckhams utvisning på en våldsamt överspelande Diego Simeone satte scenen för resten av matchen och ännu en blytung engelsk strafförlust.
(2) Frankrike 1-1 Brasilien – 1986, kvartsfinal
Matchen som fick många hjärtan att brista. Det var det förmodligen allra sista sambalagets från Brasilien allra sista chans och uppvisning. Inte riktigt lika piggt och elektriskt som 1982 men bra nära. Kvartsfinalen mot Frankrike blev episk där Careca gav Brasilien en tidig ledning innan Michel Platini kvitterade innan halvtid. Chanserna avlöste varandra i ett kokande Guadalajara, där en halt och lytt Zico blir inbytt i andra halvlek och knappt hinner in innan han får ta en straff och missa densamma. Brasiliens målvakt Carlos gör en halv Schumacher på ännu en fransk anfallare. Matchen går till straffar, där stolpen och en magisk otur dödar Brasiliens VM-hopp och frälser Frankrike.
(1) Tyskland 0-2 Italien – 2006, semifinal
Det var den allra första iterationen av det nya, charmiga Tyskland. Början på den nya tyska vågen och de första explosionerna av Das Reboot. Det var samtidigt precis som 24 år tidigare ett skamfilat Italien som kom till detta VM i svallvågen av Calciopoli. Det blev en av dessa episka fotbollsmatcher, som fick desto mer nerv eftersom det var just semifinal, och som trots att det stod 0-0 efter 90 minuter ändå var en gastkramande spännande fotbollsmatch av högsta kvalitet och med många chanser. Förlängningen skänkte oss till sist avgörandet efter vilken matchen egentligen hade två vinnare.
:::
VM-KOLLEN
Rassija – Det var VM-fest i Ryssland sedan de vunnit mot både Saudiarabien och Egypten och tagit sig till slutspel. Men så fort de mötte kompetent motstånd i form av Uruguay blev det tvärstopp. Det absolut enda som talar för dem ikväll mot Spanien är hemmaplan. Inget annat.
Messy – Skönt att verkligheten hann ifatt Argentina och att de nu åker hem. Leo Messi är en strålande fotbollsspelare men jag har hunnit bli makalöst trött på den här sagan att han skulle vara bra nog att mer eller mindre ensam vinna VM åt Argentina. Det är han inte, det är ingen.
Godín – Det finns matcher bara en mor kan älska, det finns spelare inte ens en mor kan älska. Allt sådant där struntar jag i. Diego Godín är en fantastisk mittback, förmodligen världens bästa under 2010-talet som helhet, och förtjänar allt pris som de främsta offensiva spelarna alltid får.