Inte ens Guillem Balague förmådde riktigt påstå att Englands framgångar i VM först och främst beror på Pep Guardiola. Skammen har en gräns. Han lyfte istället helt riktigt, i den utsträckning det över huvud taget är meningsfullt att fördela del i förtjänsten till trots allt utomstående individer på det sättet, fram Mauricio Pochettinos bidrag till Englands framgångar.
Tottenham skiljer sig en smula från övriga engelska klubbar i relation till England i detta VM. För det första eftersom Tottenham har relativt sett fler spelare med i den engelska VM-truppen. För det andra eftersom flertalet av dessa spelare är inte bara utfyllnadsspelare utan nyckelspelare. Naturligtvis en konsekvens av att Mauricio Pochettino har lyft fram dem i Tottenhams a-lag.
Utifrån ett rent klubbperspektiv betraktas VM trist men förståeligt nog som ett satans otyg. Särskilt för de klubbar som har många spelare med. Det är spelare som inte får tillräckligt med vila och återhämtning under sommaren, som kommer sent till försäsongsträningen och är slitna redan inför säsongen, i värsta fall till och med skadade.
Den naturliga tankegången vore alltså att VM vore desto sämre för Tottenham, som riskerar lida mer än alla andra engelska klubbar av detta. Harry Kane, Dele Alli, Kieran Trippier, Eric Dier, Danny Rose med flera har inte ens avslutat VM ännu och det återstår bara fyra veckor till ligapremiären. Och då pratar vi dessutom bara om Tottenhams engelska spelare.
Allt det där stämmer naturligtvis, på sitt sätt och i objektiv mening. Huruvida sedan Tottenham faktiskt är värst drabbad av alla engelska klubbar, inräknat alla lag i VM, får någon som är mer intresserad av den saken än jag räkna ut. Men med ett England som trots att VM något snöpligt tog slut i semifinalen ändå har haft en alldeles strålande sommar, så innebär VM inte bara kostnader.
Det var hur som helst en tankegång jag hade inför semifinalen, att VM även hade intäkter, och då särskilt för just Tottenham. Englands framgångar i VM, kanske den största arenan på vilken fotboll spelas, i vilket spelarna för första gången på årtionden växte snarare än krympte i landslagströjan, måste vara ett stort lyft för de spelare som deltagit, i synnerhet då de bärande spelarna.
Tottenham har så klart under flera år behäftats med den stundtals kanske lite tillgjorda perceptionen, ändock en perception, att spelarna såväl som laget som helhet saknar vinnarkultur. England vann förvisso inte VM, men framgångarna är svåra att bestrida och VM är på många sätt en seger för England, och ett visst tillskott måste detta ändå ge Tottenham, vars del i framgången är mycket stor.
Har denna tankegång påverkats alltför negativt av att England förlorade mot Kroatien? Det är naturligtvis så att fördelen hade varit desto större om England faktiskt vunnit semifinalen och tagit sig till VM-final, ett VM-guld hade så klart varit det fulländade, men det innebär ju inte att fördelen med en semifinal i sig därmed är obefintlig eller obetydlig.
Hur påverkas tankegången av dagens bronsmatch mot Belgien? Det vore väl fel att säga att intresset för den matchen verkar särskilt omfattande så här inför matchen, vare sig från England eller Belgien. Att förlora den matchen betyder förmodligen mycket lite. Ändå vet inte minst vi i Sverige det möjliga värdet i att vinna den där bronsmedaljen (och att inte förlora båda sina två sista matcher).
Det skulle förmodligen betyda en hel del för England, oavsett om de inser det eller ej, och indirekt även för Tottenham. En bronsmedalj vore Englands näst bästa VM-placering genom alla tider, något påtagligt att komma hem med, och ett streck i den trots allt befintliga debatten om hur England inte besegrat något lag av riktigt värde i detta VM, utan tvärtom förlorade så fort det blev lite tufft.
West Ham levde länge på det bidrag som de gjorde till Englands guldhjältar från 1966. I viss utsträckning är det ett renommé den klubben faktiskt fortfarande lever på. En air, en stolthet och en självkänsla som fått inte minst mer sentida tränarpragmatiker som Sam Allardyce att muttra i frustration. Det vore något fantasilöst att inte kunna tänka sig ett liknande värde för Tottenham här.
Det innebär inte att Mauricio Pochettino slipper sin huvudvärk vad gäller försäsongen under de kommande veckorna, och hur han ska slussa in alla sina VM-spelare, engelska eller ej. Men för Tottenham och för Pochettino kan inte VM bara ses som en kostnad. Det måste även kunna ses som en möjlig bonus för Tottenham, ett positivt energitillskott mentalt.
Kanske särskilt om England vinner mot Belgien ikväll.
:::
TRANSFERKOLLEN
Jannik Vestergaard, Gladbach till Southampton. Dansk landslagsmittback som har gjort några riktigt starka säsonger med Borussia Mönchengladbach i Bundesliga. Southampton som har blivit åderlåtet på mittbackar de senaste åren gör en riktigt stark värvning på den positionen. Med beröm godkänd – (++++)
Erik Durm, Dortmund till Huddersfield. VM-vinnande ytterback som kan spela både till vänster och höger. Har haft en svår säsong med skador bakom sig men är samtidigt välkänd av David Wagner från deras tid i Dortmund. Kan bli ett viktigt tillskott till Huddersfield. Väl godkänd – (+++)
Xherdan Shaqiri, Stoke till Liverpool. Billig och smart värvning från Stoke som med sin kreativitet och förmåga att skapa saker utanför straffområdet kan passa utmärkt in i Liverpools taktik, inte minst i särskilda matcher. Kan inte ses som en ordinarie pjäs men som en utmärkt rollspelare. Med beröm godkänd – (++++)