Det har under 2010-talet blivit allt ovanligare att engelska klubbar hamnar i så svåra ekonomiska bekymmer att de sätts under konkursförvaltning, helt säkert som en följd av Football Leagues financial fair play-regler. Därför var det desto mer bekymrande när det under helgen meddelades att Bolton Wanderers befann sig bara några få timmar från att sättas under förvaltning, vilket skulle betyda ett automatiskt tolvpoängsavdrag.
Boltons ekonomiska besvär är välkända vid det här laget, bland annat med spelare som vid flera tillfällen inte fått sina löner betalade i tid. Den här gången var det emellertid en bank som krävde återbetalning av sitt lån. I onsdags meddelades däremot att Bolton och dess ordförande Ken Anderson lyckats betala tillbaka lånet, och Bolton lyckades alltså undvika både konkursförvaltning och poängavdrag.
Vad som inte blivit riktigt lika uppmärksammat är att Bolton inte är den enda klubben i EFL Championship att balansera på sin finansiella ättestupa. Birmingham City har även de överträtt gränsen för vad som är acceptabla förluster enligt Football Leagues financial fair play-regelverk, har varit satta under ett transferembargo under sommaren, samt löper alltjämt risken att drabbas av ett tolvpoängsavdrag.
Det vore kanske dumt att bli alltför förvånad över den saken. Birmingham har som vi vet en historik av ekonomiska bekymmer. Men framför allt vet vi av erfarenhet att när Harry Redknapp tar över som manager i en klubb är det bara en tidsfråga innan den klubben befinner sig i finansiellt trångmål. Redknapp fick sparken som Birminghams manager för exakt ett år sedan, och med honom lades grunden till klubbens nuvarande problem.
Surt så klart för Birmingham som åren innan Harry Redknapp anställdes faktiskt hade uppnått finansiell stabilitet igen efter den riktigt svåra tiden med Carson Yeungs ägarskap som tog klubben från Premier League till en hårsmån från League One. Men, som väntat, med Redknapp följer oförsiktiga transferbeslut och drastiskt ökade lönekostnader. Men ibland är det svårt att säga nej när risken för nedflyttning blir alltför desperat.
Det ska självfallet inte tas ifrån Harry Redknapp att han faktiskt höll Birmingham kvar i EFL Championship förrförra säsongen, från ett svårt läge med minsta möjliga marginal. Vad som hände sommaren därefter, inför förra säsongen, var å andra sidan förståeligt men också möjligt att undvika. Kvar i EFL Championship, med ett stort namn som manager, var det förmodligen lätt att svepas med av hybris och högstämd retorik.
Fem raka förluster i starten av förra säsongen var däremot mer än nog för att få Birmingham att vakna, Harry Redknapp fick sparken. Steve Cotterill anställdes men sparkades igen senare under säsongen. Garry Monk anställdes under våren, lyckades även han hålla Birmingham kvar i EFL Championship, och han är fortfarande kvar som manager, fastän Birmingham hittills inte har vunnit en enda match den här säsongen.
Det vore både lätt och kanske lite lustigt att lasta över all skuld för Birminghams problem på Harry Redknapp, men sant är så klart också att Redknapp kan i slutänden inte agera utan ägarnas och styrelsens aktiva eller tysta medgivande. Även ägare, styrelse och klubbledning måste alltså bära sitt ansvar, oavsett om detta ansvar bygger på medvetet riskfyllda beslut eller på oförstånd i ämbetet.
Birmingham vore knappast den första klubben vars styrelse av okunskap eller av dåliga rutiner låter sig ledas och förledas av en karismatisk och kunnig manager, som däremot agerar snarare i eget kortsiktiga intresse mer än i klubbens långsiktiga intresse. Och det finns flera skäl att misstänka att Birminghams styrelse nog inte förstod vidden av de finansiella problem de skulle få brottas med, eller dess rent konkreta konsekvenser.
Hur som helst verkar problemets omfattning till sist ha landat. Bara för någon månad sedan, i mitten av augusti, meddelades det kort och koncist att både Birminghams CFO Roger Lloyd och klubbens finansiella controller Gary Moore lämnade klubben tillsammans med den respekterade klubbsekreteraren Julia Shelton. En rejäl utrensning som ger ett tydligt intryck av missnöje med klubbens finansiella förvaltning.
Mitt i denna storm försöker Garry Monk alltså bygga och hålla samman ett fungerande fotbollslag. Och det är väl heller inte utan att han faktiskt ser ut att ha lyckats åtminstone hyfsat bra. Birmingham har kanske inte vunnit någon match ännu, men bara förlorat två av dem, och spelmässigt har Birmingham flera gånger sett betydligt bättre ut än vad poängkolumnen möjligen antyder.
Helt lätt kan det så klart inte vara att hålla spelartruppens fokus när det samtidigt vilar ett hot om poängavdrag över laget. Få saker borde vara så demoraliserande som ett lag som kämpar och sliter för att vinna matcher och samla på sig poäng i tabellen, och sedan som genom ett trollslag så försvinner dessa poäng på grund av något som hänt utanför planen helt utanför lagets kontroll.
Om Birmingham och dess ägare led av oförstånd förut så har de knappast längre den ursäkten. Härifrån vet de vad som gäller och de borde rimligtvis ha hunnit bilda sig en uppfattning om konkurrenssituationen i EFL Championship. Orsaken till Birminghams problem är inte systemisk utan en följd av dåligt beslutsfattande. Med Garry Monk som manager finns alltså goda chanser att återigen uppnå stabilitet.
Detta under förutsättning att de åtminstone lyckas hålla sig kvar i EFL Championship, vilket förmodligen förutsätter att de lyckas undvika poängavdrag, åtminstone ett större poängavdrag. Finansiellt ser det fortsatt besvärligt ut för Birmingham. Sportsligt kan Birmingham däremot få ett stort lyft ikväll om de hemma på St Andrew’s lyckas vinna det regionala derbyt mot West Brom.
Det är kanske inte en av de mest infekterade matcherna i det här området innefattandes Birmingham och Black Country, men det är ändå ett lokalderby som inte minst en fredagskväll kommer göra atmosfären elektrisk.