Wembley eller inte Wembley, det är frågan. Det är ett beslut som ser ut att skapa delade läger i den engelska opinionen men som ändå rycker allt närmare sedan FA:s styrelse igår gav godkänt för att skicka ett förslag vidare till sitt Council om att sälja Wembley till Shahid Khan för £600m. Om förslaget får godkänt även där skickas det vidare till styrelsen för slutligt beslut.
Argumentet för att sälja Wembley verkar huvudsakligen vara att kunna investera dessa £600m i den engelska gräsrotsfotbollen, fler fotbollsplaner och så vidare. Naturligtvis ett politiskt klokt argument som gör det svårare att säga nej till försäljningen av Wembley eftersom det rent retoriskt blir detsamma som att säga nej till £600m till gräsrötterna inom engelsk fotboll, och vem vill egentligen säga nej till det?
Även om FA försöker betona de finansiella fördelarna med att sälja Wembley gör de det ändå med byxorna nere vid fotknölarna. Wembley stod färdigt för snart 12 år sedan till en total kostnad om över £1,000m i dagens pengar, och nu står de alltså beredda att sälja samma arena för lite drygt hälften av detta belopp. Finansiellt ger det ett intryck av FA på samma nivå som Sundsvalls Kommun som lyckas driva ett kasino med förlust.
Det är självfallet vackert att vilja investera försäljningssumman i gräsrotsfotbollen. Men om nu FA var så sugna på att investera sina pengar i det hellre i en arena så är det så klart en relevant fråga att ställa sig varför de valde att spendera nästan dubbelt så mycket pengar i en ny arena till att börja med. Hade det inte i så fall varit bättre i att strunta i att bygga ett nytt Wembley?
På sätt och vis är det kanske ett orättvist sätt att tänka. FA då är inte FA nu, och kanske hade FA då andra prioriteringar eller var låsta vid idén om en ny arena. Dessutom vore det inte rationellt av FA att behålla Wembley bara för att de investerade i arenan för ett drygt årtionde sedan. Rationella beslut måste handla om vad som är bäst för framtiden, inte om att skicka iväg bra pengar efter dåliga pengar.
Dessutom måste man tänka sig att vad FA framför allt vill med att sälja Wembley inte så mycket handlar om själva försäljningssumman utan snarare om att slippa de löpande och årliga driftskostnader som en sådan arena ofrånkomligen skapar. Det är kanske i själva verket den större vinsten. Här finns skäl till viss skepsis vad gäller den utlovade investeringen i gräsrotsfotboll, då det till sin natur blir en engångsinsats.
Nu är det förvisso inte ekonomin i första hand som får många att känna sig negativa till idén om att sälja Wembley, utan symbolismen. Det pratas i stora ord om det viktiga med att ha en nationalarena, ett hem för engelsk fotboll och för England som landslag. Vi vet att Wembley är en anrik arena med lång historia och stolt tradition. Visst finns det något slags värde med en sådan arena.
FA känner så klart av detta motstånd och har försökt förekomma det genom att förhandla till sig så kallade garantier från Shahid Khan, köparen av Wembley, om att FA-cupfinalen och större landskamper fortfarande ska spelas på Wembley. Vilket naturligtvis inte är ett problem men heller inte ändrar det faktum att det inte längre kommer vara Englands egen arena, utan snarare NFL-laget Jacksonville Jaguars hemmaarena. Vilket känns off.
Samtidigt känns det också som om Wembleys symboliska betydelse har minskat inom modern fotboll. FA är på sätt och vis skyldiga till det själva, inte minst genom beslutet att spela även FA-cupens semifinaler på Wembley. Det är inte längre lika speciellt som det en gång i tiden var. Tvärtom har vi med England på senare år snarare sett ett stort värde med att spela landskamperna runtom i landet, snarare än enbart på Wembley.
Dessutom måste man kanske ifrågasätta själva värdet med en nationalarena till att börja med. Det är något som majoriteten av stora fotbollsländer verkar klara sig alldeles utmärkt utan. Spanien har ingen nationalarena, Italien har ingen nationalarena, Frankrike och Tyskland har det egentligen inte heller. Det är svårt att förstå värdet för England med en nationalarena annat än att England alltid har haft en nationalarena.
De som är kritiska till beslutet att sälja Wembley framhäver just det symboliska värdet med en nationalarena. Att det så att säga är en nationalklenod som går förlorad, att den engelska fotbollen säljer sitt själsliga hem. Det är stora ord så klart men kanske är det ett litet problem att det sällan blir så värst mycket mer konkret än så. De har rätt svårt att verkligen förklara vad detta värde egentligen består av, och fortfarande är relevant.
Den smartare vinklingen så här långt har varit att istället skjuta hål på FA:s motivering varför Wembley behöver säljas, det vill säga detta med investeringen i gräsrotsfotbollen. Vilket inte är så svårt då det som några påpekat inte vore svårare att dra in samma pengar bara genom att beskatta Premier League-klubbarnas transferpengar med någon procent eller två. Men då öppnas så klart en annan dörr.
Men som sagt, att sälja Wembley handlar nog för FA mer om att bli av med en stor kostnadspost snarare än om att dra in försäljningsintäkter. Möjligen kan man också tänka sig att FA helt enkelt inte anser att det är deras kärnverksamhet, det vill säga något som de gör bäst, att driva en arena. Det kan självfallet finnas en slags klokhet i det tänket, det vill säga bättre att Wembley drivs av de med specifik kompetens på området.
På kort sikt är det svårt att se några direkta konsekvenser om FA säljer Wembley. Stora landskamper, FA-cupfinalen, Ligacupfinalen, Football Leagues playoff kommer med all sannolikhet fortsätta spelas på Wembley. På längre sikt är det alltså frågan om det faktum att Wembley inte längre ägs av FA, det vill säga av engelsk fotboll, förändrar synen på betydelsen av att spela på Wembley så radikalt till det sämre. Medför det kollaterala skador som att cuperna känns än mindre betydelsefulla?
Hur ser man egentligen på Wembley som svensk supporter av engelsk fotboll? Wembley – köp eller behåll?