Vanligtvis brukar man kanske försöka betona möjligheterna inom fotbollen även i de till synes mest hopplösa fall. Det är naturligtvis sällan de faktiskt inträffar, men vetskapen att de faktiskt någon gång har inträffat kan ge en match en extra krydda. Något sådant är däremot inte ens det minsta aktuellt ikväll, när Burton Albion går in till semifinalreturen mot Man City med ett minst sagt svettigt 0-9-underläge.
Som nästan alltid är fallet i samband med Ligacupens semifinaler råder förståelig oklarhet över vilka regler som gäller, i synnerhet bortamålsreglerna. Detta eftersom det har varit olika jämfört med i exempelvis europeiskt cupspel. Bortamålsregeln har kickat igång först från och med en eventuell förlängning i den andra matchen. Vilket måste förstås som att England förvisso hatar det där med bortamål, men hatar straffläggningar desto mer.
Men nu är det där inte längre fallet. De regelförändringar som infördes i Ligacupen från och med den här säsongen, som eliminerade förlängningar redan i tidigare omgångar, medför att om det skulle vara oavgjort efter 90 minuter i den andra matchen går det direkt till straffar. Någon bortamålsregel är därmed över huvud taget inte längre aktuell i Ligacupen. Hur det funkar i finalen har jag inte orkat ta reda på ännu.
Av någon anledning är det däremot fortfarande två matcher i semifinalerna, vilket möjligen visar på engelsk fotbolls ständiga förmåga att sila mygg men svälja elefanter i sina olika politiska krumsprång. Regelförändringarna genomfördes som ett sätt att minska belastningen på spelschemat, en återkommande käpphäst i engelsk fotboll, men det blev som väntat i slutänden mest en massa rätt meningslösa marginalinsatser.
Under och efter den första semifinalen mellan Man City och Burton Albion var det förvisso de som önskade en mer omedelbar regelförändring, nämligen att returmatchen inte skulle behöva spelas om segermarginalen i det första mötet blev för stor. Nu sades det kanske med delvis skämtsam framtoning, men på sitt sätt går det att förstå, det är verkligen svårt att hitta något som helst värde med eller intresse för kvällens match.
Helt unikt vore det för övrigt inte. Utan att ha gjort någon omfattande research har jag bestämt för mig att playoff-spel i exempelvis Italien har något liknande upplägg, dels med dubbelmatcher i playoff, dels att antalet playoff-lag beror på avståndet i poäng mellan de olika lagen. Dessutom har ju FA redan visat EFL att det är fullt möjligt att göra regeländringar i sina cuper mitt under brinnande säsong.
Vett och etikett inom fotbollen känns betydligt mindre självklart inom fotbollen än inom flera andra sporter. Inom tennisen finns det tydliga vett och etikett-regler att följa, likaså inom bordtennisen. En sådan regel är att inte förnedra en uppenbart betydligt svagare motståndare, i synnerhet om denne är yngre. Att nolla någon anses exempelvis mycket ofint, åtminstone så länge spelarna inte befinner sig på ungefär samma nivå.
Helt obefintligt är trots allt inte det där inom fotbollen heller. Det finns helt enkelt en punkt där det inte längre anses snyggt att fortsätta slå och sparka på en motståndare som uppenbarligen redan ligger ner, särskilt när motståndaren är väsentligt mycket svagare än sig själv, och när motståndaren inte hör hemma på riktigt samma nivå. Och den punkten får man nog säga att Man City passerade med råge mot Burton Albion.
Varenda människa vet så klart när Man City redan leder med fyra eller fem mål att semifinalen är avgjord, även returmatchen medtagen i beräkningen. Det finns ingen rationell anledning för Man City, annat än för att gnugga sina ömma egon, att fortsätta ösa på i det läget och ta resultatet från storseger till förnedring. Samma känsla har man kunnat ha när Tyskland flera gånger har öst på i liknande stil mot liknande småmygg.
Motiveringen att det gäller att ge sina betalande supportrar underhållning i 90 minuter är väl även den en smula bristande i genuinitet. För det första är det svårt att se hur särskilt många kan se någon större underhållning i att trycka in mål sju, åtta och nio på Burton Albion. För det andra är väl de som eventuellt gör det av samma karaktär som de vars första reaktion när de ser en bilolycka är att fiska upp telefonen och börja filma.
För Burton Albion var det bara att hålla god min efteråt. Nigel Clough skämtade något galghumoristiskt om att han hoppades att Pep Guardiola bjöd på mer än en enda flaska vin efteråt. För dem var det naturligtvis en dröm bara att ta sig till semifinal i Ligacupen, en väldigt stor bedrift, men som blev till något av en mardröm. Att förlora en match med 0-9 kan sabotera en säsong, oavsett vilka motståndarna nu än var.
Att behöva spela en returmatch med 0-9 som utgångspunkt hemma på Pirelli Stadium riskerar bli väldigt demoraliserande för Burton Albion. På något sätt tvingas Burton Albion inte bara uthärda förnedringen av att förlora en match med 0-9, de dessutom tvingas genomlida 90 minuter av att få samma förnedring gnuggade in i sina ansikten, vilket nog får betraktas som en minst sagt unik händelse inom engelsk fotboll.
Det ska bli intressant att se två saker. Ett, hur många hemmasupportrar som faktiskt tar sig till Pirelli Stadium ikväll. Supportrarna har chansen att rädda läget och laget en aning om de sluter upp och visar sitt stöd i en svår stund. Två, vilka spelare låter Nigel Clough spela matchen för Burton Albion, eller vilka om några väljer han att bespara upplevelsen? Att Man City kommer spela juniorer känns givet, till och med för Pep Guardiola.
Nåja, Man City har inte begått något brott mot mänskligheten genom att vinna med 9-0 mot Burton Albion. Några formella regler har inte brutits. Kanske såg Pep Guardiola och Man City något slags värde för dem i det läge de befann sig i av säsongen att boosta sig själva, och kanske sätta lite skräck och fear factor i sitt motstånd, genom att vinna väldigt stort mot först Rotherham och därefter Burton Albion.
Psykologi är trots allt viktigare än vad många tror inom fotbollen. Och Man Citys främsta tillgång den här säsongen är kanske känslan, både deras egen och motståndarnas, att de är oslagbara. En känsla som över julfotbollen hade börjat naggas i kanten en smula.
:::
Vidrig tragedi med Emiliano Sala som på väg från Nantes till Cardiff försvann med sitt plan över havet. Ännu ej återfunnen.
:::
TRANSFERKOLLEN:
Chris Mepham, från Brentford till Bournemouth. På alla sätt en rätt typisk värvning för Bournemouth. De värvar ungt och de värvar det bästa från Football League. Mepham är en 21-årig mittback som gjort det väldigt bra med Brentford i några år, och nyss har slagit sig in i Wales landslag. Har pratats mycket om Mepham också för större klubbar, men det är alltså Bournemouth som drar längsta strået. Bra värvning. Väl godkänd – (+++)