Visst kan det vara en smula njuggt att kritisera Liverpools offensiv och målproduktion efter att de i förra omgången bombade in fem mål bakom Watford. Men en svala gör inte en sommar, och en målexplosion är inte någon garanti för att proppen bildligt talat har rasslat ur systemet. Liverpool hade en övertygande serieledning, Liverpool har inte längre en övertygande serieledning, och endast ett hackande anfallsspel förklarar den konkreta skillnaden.
Sex poäng har gått förlorade på de fem senaste ligamatcherna. Utöver 5-0 mot Watford blev det även 3-0 mot Bournemouth, men som vi redan kommit fram till under veckan, Bournemouth är mjukisar. Övriga matcher är 0-0 mot Man Utd på Old Trafford, 1-1 mot West Ham på London Stadium och 1-1 mot Leicester på Anfield. Tre matcher där givet förutsättningarna Liverpool kunde och kanske borde ha tagit alla poäng, men där laget aldrig lyckades hitta någon väg igenom motståndarnas försvar.
Lägg till detta ett liknande mönster i Champions League, där Liverpool aldrig lyckades ta sig igenom ett oväntat disciplinerat Bayern München, även detta en match som slutade 0-0. Är detta något rent tillfälligt eller något mer systematiskt? Det är inte helt lätt att svara på och det är något tiden helt enkelt får utvisa. Vad vi däremot kan säga är att Mohamed Salah inte alls verkar i bra slag och är långt ifrån lika onåbar som han var under stora delar av förra säsongen.
Man kan diskutera sig trötta på vad detta beror på. Skador och trötthet är som alltid en frestande förklaring, och det är klart att det blir inte lättare när Liverpool förlitar sig på att avgöra matcher med Daniel Sturridge eller Divock Origi på planen. Nerver är naturligtvis en annan nära till hands liggande tanke, inte minst för Liverpool som inte har vunnit den där ligan på 30 år. Båda orsakerna kan förklara vad som har blivit ett mer plottrigt, långsamt och ja, nervöst anfallsspel från Liverpools sida.
Rent taktiskt vet vi så klart att Liverpool under Jürgen Klopp alltid har haft vissa besvär med att lösa upp samlade motståndarförsvar. Det är inget nytt. Liverpools spelidé bygger i grunden på bollvinster hellre än på bollinnehav, snabba omställningar mot ej samlade försvar hellre än långa spelsekvenser. Liverpool har tvingats utveckla sin förmåga att spela mot samlade motståndarförsvar, och blivit betydligt bättre på det, men det faller sig ändå inte riktigt lika naturligt för dem som för t ex Man City.
Ändå finns det gott hopp för Liverpool. Om Mohamed Salah möjligen känns en smula nedfryst så känns å andra sidan Sadio Mané stekhet, så det gäller kanske att göra det mesta av honom, även om han naturligtvis behöver hjälp. Och med vintern bakom oss så börjar dels spelschemat bli mer reguljärt än förut, och vädret varmare och solen mer framträdande, vilket brukar vara positivt för de anfallande lagen. Vårkänslorna kan helt enkelt få det att börja spritta i Liverpools ben.
Dessutom kanske kvällens match mot Everton är Liverpools sista riktigt tuffa match i just detta avseende. Det är den sista matchen där det inte nödvändigtvis går att förvänta sig att Liverpool ska ta alla tre poäng, även om de samtidigt råkar ha ett väldigt positivt facit mot just Everton, men ett derby på Goodison Park lever alltid sitt eget liv. Ska Liverpool vinna matchen behöver deras anfallsspel fungera, de kan inte vara lika oprecisa och plottriga som de var mot Man Utd på Old Trafford.
Kan Liverpool vinna mot Everton ikväll har de fortfarande serieledningen efter att ha passerat detta ”sista” hinder. Vilket får sägas vara ett bra utgångsläge. Visst har Liverpool tuffa matcher kvar i ligan även därefter, men mot övriga storklubbar är det bara matcher kvar på Anfield vilket borde ge Liverpool ett bra läge i dessa matcher. Även Burnley möter man på Anfield. I övrigt är det motståndare mot vilka Liverpool normalt sett ska kunna vinna även utan ett helt hundraprocentigt anfallsspel.
Vilket naturligtvis gör detta till ett utmärkt tillfälle för Everton att agera spoilers för Liverpool. Hämnden vore kanske ljuv för Everton givet att det nog i stor utsträckning var Liverpool som sabbade deras säsong på Anfield, med det minst sagt turliga målet på tilläggstid. Därefter har Evertons säsong aldrig blivit sig riktigt lik igen. Everton har kanske inte jättemycket kvar att spela för den här säsongen, de riskerar inte nedflyttning, men kanske har de en utsidas chans på den där sista europeiska cupplatsen.
Marco Silva har fått ta mycket kritik de senaste månaderna, och det har till och med diskuterats om han blir kvar eller ej. En vinst mot Liverpool skulle naturligtvis öka hans kurs rejält bland hemmafansen. Det är inte precis ofta som Everton vinner mot Liverpool, och när en vinst dessutom skulle kunna sabotera Liverpools titelchanser så vore den helt säkert desto mer söt. För andra söndagen i rad möter Liverpool alltså ett motstånd som inget hellre vill än att sätta käppar i hjulet för just dem.
Föga oväntat har vissa salvor redan lossats i försnacket. Marco Silva gjorde sig nog några pluspoäng genom att svara upp mot Liverpool och Jürgen Klopp, bland annat genom att bemöta det något förminskande påståendet att dessa derbyn är som en VM-final för Everton genom att mycket riktigt påpeka att när Liverpool alltså turligt vann motsvarande derby på Anfield för några månader sedan så var det Liverpool och Klopp som firade just som om de hade vunnit en VM-final.
Ikväll kommer det firas på Goodison Park, kanske som om det vore en VM-final, oavsett vilka som vinner. Om Liverpool vinner så firar de därför att de lämnar vintern bakom sig i serieledning och med en stark position inför vårens titelspurt. Om Everton vinner så firar de för att ha vunnit ett derby, för att ha fått sin revansch på Liverpool, och för att ha gett en i övrigt rätt så mulen säsong en stråle solsken att avsluta säsongen med och kunna börja förbereda sig för nästa.
Derbymatcher mellan Everton och Liverpool har haft en tendens att handla mycket om historia. Kvällens derby mellan Everton och Liverpool har desto större betydelse för de båda klubbarnas närmaste framtid.