Det svåraste som finns i fotboll är att leda med 3-0. Så brukar det ju skämtas, en slags satir över vad skrönan säger att någon kommentator någon gång sa under en match i antingen fotboll eller ishockey. Om det nu stämmer kan man tycka att kommentatorn hade lite otur. Man förstår ju helt klart hur denne tänkte och vad han ville få fram, men det blev lite fel i framförandet.
Grejen är så klart att det faktiskt kan vara rätt svårt, i meningen att det riskerar skapa en mentalt svår situation, en match som känns avgjord fastän den i själva verket inte är helt avgjord, och som om laget i underläge börjar äta upp ledningen det kan vara omöjligt för laget i ledning att bryta den utvecklingen. Att mentalt ha börjat tänka att en match är avgjord bara för att upptäcka att det är den inte alls, kan vara väldigt svårt att hantera.
Tottenham har nu att hantera just den situationen. De vann sin första Champions League-åttondelsfinal mot Dortmund med just 3-0, och var kanske det enda engelska laget att verkligen övertyga i sin första slutspelsmatch. Nu ska Tottenham alltså försvara denna 3-0-ledning över 90 minuter på bortaplan. Tottenham hade knappast kunna drömma om ett bättre utgångsläge så klart, ändå är det också ett rätt äckligt utgångsläge.
Varför? Jo, av den enkla anledningen att Tottenham verkligen har exakt allt att förlora den här kvällen. Åttondelsfinalen är mentalt redan avgjord för alla. Åttondelsfinalen är redan vunnen av Tottenham. Härifrån kan Tottenham bara förlora åttondelsfinalen. Dessutom, om de skulle råka förlora åttondelsfinalen, gör de det på ett sätt som onekligen skulle motsvara även den mest elaka synen på att vara ”spursigt”.
Nu lär Tottenham förvisso ha haft tid på sig att mentalt förbereda sig för att det faktiskt står 3-0 och att de fortfarande har ett jobb att göra på bortaplan i Dortmund. På så vis är det kanske mer lätthanterat än att hantera allting inom ramen för en enda match. De kan tänka igenom varje tänkbart scenario inför matchen och hur de i så fall ska reagera, till exempel om Dortmund skulle lyckas göra ett tidigt mål.
Att Tottenham höll nollan på hemmaplan är naturligtvis guld värt i ett sådant här läge. Dels vet Tottenham med sig att de behöver bara göra ett mål så har de tvingat Dortmund att göra minst fem mål. Dels vet naturligtvis även Dortmund detta. Det är självfallet desto mer vanskligt att anfalla hämningslöst när man vet att minsta misstag, minsta öppning i det egna försvaret, och åttondelsfinalen är helt och hållet avgjord.
Jag fick äta en hel del grus i efterhand när jag någon gång strax innan halvtid i matchen på Wembley hävdade att 0-0 faktiskt skulle vara ett rätt bra resultat för Tottenham. Naturligtvis är 3-0 ett otroligt mycket bättre resultat, men poängen var så klart bara att det var väldigt viktigt för Tottenham att hålla nollan. Och det var det, den nollan var kanske i själva verket värd lika mycket som två av de gjorda målen i detta möte.
Kanske är Tottenham ändå lite tacksamma för att de har den här marginalen, för de har inte haft någon bra vecka. En poäng på tre ligamatcher, förlust mot Burnley, förlust mot Chelsea, och oavgjort på hemmaplan mot Arsenal, har eliminerat Tottenham från titelstriden och istället dragit in dem i Champions League-striden. Det hade varit ett vanskligt läge att behöva möta Dortmund på bortaplan.
Anmärkningsvärt är kanske att denna svacka inträffade exakt samtidigt som Harry Kane kom tillbaka till startelvan. Nu ska inte det förstås som att Kane inte är en väldigt viktig spelare för Tottenham, men han kom också tillbaka tidigare än de flesta väntat. Man kan undra om han kanske kom tillbaka lite för tidigt för sitt eget och lagets bästa, för han har sett trögare ut än normalt. Tottenhams flow har kommit av sig.
Borta ur titelstriden i ligan, utslagna ur Ligacupen, utslagna ur FA-cupen. Givet att Tottenham ändå har ett poängmässigt rätt bra försprång på lagen nedanför dem i ligan så kan man åtminstone preliminärt hävda att de bara har Champions League kvar att verkligen spela för, det enda de faktiskt kan vinna den här säsongen. Kanske kan det ge Tottenham ett extra fokus och en extra drive i Champions Leagues slutspel.
Ett kärt samtalsämne brukar ju vara vad Tottenham egentligen har uppnått under dessa år, vad Mauricio Pochettino egentligen har uppnått. Det har naturligtvis inte blivit några titlar. Vad man kan säga är att vad Tottenham har uppnått, och det är inte någon liten grej, är att ha normaliserat för dem att ta sig till Champions League, att det nu för tiden är något Tottenham ska vara besvikna och missnöjda med om de inte skulle ta sig dit.
Så har vi ju inte alltid kunnat säga. Tottenham har naturligtvis jagat Champions League under mest hela 2010-talet, men länge var det mest så att säsongen var en succé om de faktiskt lyckades med jakten, och oftast lyckades de inte. Nu är Champions League mest par för banan för Tottenham, något de förväntas uppnå, en slags minimigräns som ska passeras, en ”negativ” målsättning – det måste undvikas att inte uppnå den.
Därmed har vi naturligtvis även nått den punkten i tillvaron där det börjar bli dags att förvänta sig av Tottenham att verkligen uträtta saker i Champions League också. Där kan vi ännu inte riktigt säga att Tottenham har utmärkt sig. De vann sin Champions League-grupp förra säsongen, och pressade Juventus till sista svettdroppen i åttondelsfinalen men förlorade till sist. Nära, men inte hela vägen fram.
Nu har de arbetat sig fram till en ny chans. Läget får naturligtvis sägas vara väldigt bra att ta sig vidare till kvartsfinal igen. Vad man kan säga om det första mötet är att Tottenham onekligen verkar ha lärt sig av sina erfarenheter från de två senaste säsongerna i Champions League. De är lite mer världsvana, lite mer rutinerade i de avgörande tillfällena. Möjligen får vi ytterligare en bekräftelse på detta ikväll.
Kan Tottenham bygga vidare på detta så har de möjlighet att vinna Champions League den här säsongen. De kan vinna mot alla lag. Och Champions League råkar nu vara den enda kvarvarande möjligheten för Tottenham att göra succé av den här säsongen. Det kan så klart vara en form av press. Det kan också vara befriande, fokusera energin och rikta arbetet mot ett väldigt tydligt mål.
Tottenham kan gå långt i Champions League. Men först måste de klara av det som vi alla vet är det svåraste som finns inom fotbollen, att leda med 3-0.