I så fall får man förmoda att Pep Guardiola nog riskerar ha varit överdrivet optimistisk i sin bedömning. Mycket talar nog för att Man Citys supportrar kommer bua högre än någon gång tidigare ikväll, sedan det den senaste veckan blivit klart att UEFA öppnar upp ännu en undersökning mot klubben för brott mot deras financial fair play-regler, ett besked som följer på de avslöjanden som under en längre tid gjorts av Der Spiegel.
Ännu en konsekvens av dessa avslöjanden är att Man City också befinner sig i möjlig konflikt med Premier League och FA gällande framför allt värvningar av minderåriga spelare, något som exempelvis drabbat Chelsea hårt på sistone som straffats med en så kallad transfer ban. Ironiskt nog är det Man Citys värvning av Jadon Sancho som framför allt fått klubben att hamna under förstoringsglaset.
Abu Dhabi har pumpat in tonvis med kapital i Man City de senaste tio åren a) för att göra dem till en engelsk och europisk superklubb, samt b) för att göra Man City till ett lysande PR-verktyg för den egna nationalstaten. Man kan bara säga att på båda dessa punkter har de lyckats mycket väl, och det finns sannerligen ingen skäl att ifrågasätta eller kritisera kompetensen i deras ägarskap. Tvärtom!
Men, vilket naturligtvis alltid har varit en ytterst välkänd hemlighet, det har självfallet inte spelats efter det uppställda regelverket, och i synnerhet inte i enlighet med detta regelverks andemening. Omsättning och transferkostnader har multiplicerats många gånger om. Spelarinvesteringar under 2010-talet visar att Man City spenderat 50% mer än Real Madrid, och kostnaden för nuvarande trupp är överlägset högst i världen.
Kommersiella intäkter närmar sig 50% av Man Citys totala intäkter, vilket sett till beloppen ligger efter endast fem av de största europeiska superklubbarna. Man City drar in över £100m mer i kommersiella intäkter än både Liverpool, Chelsea och Arsenal, fastän de har en betydligt mindre global supporterbas än samtliga dessa klubbar. Att det är så beror naturligtvis på att Man Citys ägare är desamma som Man Citys sponsorer.
Vilket naturligtvis är okej enligt UEFA:s regelverk så länge som de kommersiella avtalen speglar ett rättvist marknadsvärde. Men det kan man så klart med all rätt fråga sig om avtalen verkligen gör, och inte blev det en mindre het potatis sedan det alltså dragits fram i klartext i Der Spiegel att sponsorerna själva faktiskt bara bidragit med cirka 10% av de kommersiella avtalens summor. Resten, alltså majoriteten, kom direkt från ägarna.
Länge har det ju sett ut som om Man City skulle komma undan med detta. Alla visste naturligtvis att ett och annat var rätt skumt, men det var som det var. UEFA genomförde för cirka fem-sex år sedan en undersökning, som slutade med en symbolisk bestraffning för Man City och så var det nog tänkt att vara nog med det. UEFA var villiga att låtsas som att det regnade. Men så kom alltså Der Spiegels avslöjanden.
Dessa avslöjanden väckte politiskt liv i frågan igen, och med det självfallet även krav på fortsatta åtgärder. Dessutom har UEFA sedan den förra undersökningen ett helt annat ledarskap som därför står relativt fria från de överenskommelser, tysta eller ej, som deras förra ledning hade med Man City. Ändå är det svårt att se hur UEFA skulle kunna öppna upp ett av dem redan stängt fall igen, om inte för bevis att Man City vilselett UEFA.
Självfallet är det även det som Man City kommer kunna åka dit på om de nu faktiskt blir bestraffade. Brottet består egentligen inte i att ha tagit emot för mycket pengar, direkt eller indirekt, från de egna ägarna. Utan brottet består i att ha vilselett eller lurat UEFA, oavsett hur villiga den förra UEFA-ledningen möjligen var att låta sig luras, det vill säga ha inkommit med otillräckliga eller felaktiga uppgifter. Lögnen är värre än brottet.
Det absolut värsta straffet som kan bli aktuellt för Man City är att bli uteslutna från Champions League under något eller några år. Något som skulle drabba dem finansiellt men kanske framför allt sportsligt, då det direkt skulle påverka deras möjlighet att behålla och rekrytera de absolut bästa spelarna, och ledarna. Det vore ett slag i solar plexus på en klubb vars ägare investerat miljarder i att göra Man City störst på den europeiska scenen.
Är det ett aktuellt straff för Man City? Givet att UEFA faktiskt valt att öppna upp en formell undersökning igen tyder på att de kommer vilja bestraffa Man City, och alla andra straff än uteslutning ur Champions League är naturligtvis i praktiken betydelselösa. Om det dessutom leds i bevis att Man City medvetet vilselett UEFA tidigare är det även en förseelse som avsiktligt kränker UEFA:s hela auktoritet och avseende.
Ändå är det svårt att se att det skulle vara ett straff som UEFA faktiskt vill dela ut. Ett Champions League utan ett av de absolut bästa lagen är inte den produkt de faktiskt utger sig för att sälja. Ett sådant beslut skulle underminera turneringens legitimitet och dess marknadsvärde. UEFA kommer aktivt försöka undvika ett sådant beslut och, om de ändå tvingas till det, kommer det vara kortast möjliga i tid – en säsong.
Värdet och syftet med financial fair play-regler kan diskuteras, det är en fråga med flera sidor. Ska regler finnas bör det vara mot att klubbar skuldsätter sig själva på ett ohållbart sätt eller driver sig själva på ekonomiskt obestånd, inte förbjuda investeringar. Har UEFA ett moraliskt problem med att nationalstater äger fotbollsklubbar som PR-verktyg, inte orimligt, ska ägandet förbjudas, inte hur mycket pengar dessa ägare får investera.
Men finns det regler är det en grundläggande princip att dessa regler ska följas. Genom att aktivt delta i UEFA:s verksamhet har Man City precis som alla andra klubbar accepterat att följa deras regler. Vad som har blivit alltmer uppenbart är självfallet att Man City anser att dessa regler är till för att brytas, åtminstone av dem, kanske till och med gör det till lite av en identitetsgrej att de står upp mot överheten, ”ger etablissemanget fingret”.
Vilket naturligtvis vore en smula charmigare om de faktiskt var beredda att stå för det och ta konsekvenserna. Men så är det inte. Man City bryter medvetet mot reglerna och pratar sedan om häxjakter och hatkampanjer för att regelbrotten dras fram i ljuset och för att övriga klubbar verkar vara av uppfattningen att regler ska gälla lika för alla. Det är kanske inte den moraliskt starkaste ståndpunkten som går att stå på.
Invändningarna tenderar i övrigt vara rätt meningslösa. Argumentet att andra klubbar minsann gör samma saker är ointressant whataboutery, som dessutom i mångt och mycket faller på sin egen orimlighet. Argumentet att informationen som dragits fram i dagsljuset om Man Citys regelbrott har inhämtats med eventuellt olagliga metoder, gör naturligtvis inte informationen det minsta mindre sann, eller hållbar.
I den bästa av världar borde inte Man City behöva riskera att bli uteslutna ur Champions League. UEFA borde inte ha några som helst synpunkter på hur mycket en ägare är villig att investera i en fotbollsklubb, något de istället borde betrakta som den vinst för fotbollen det faktiskt är. Man City har gjort engelsk och europeisk fotboll bättre! Den sanningen är precis lika viktig att ha i huvudet.
Men vi lever inte i den bästa av världar, och Man City har nu alltså brutit mot det regelverk som faktiskt finns, och som Man City själva accepterat att följa. Anser man att reglerna är fel och att man inte har för avsikt att följa dem så meddelar man det i förväg, det kan inte i efterhand användas som ett sätt att rationalisera egna regelbrott. Det är att vilja äta kakan och ha den kvar på en och samma gång.
Ljusblåa dolkstötslegender växer naturligtvis fram. Men den bistra sanningen är så klart att oavsett hur många elaka klubbar där ens teoretiskt skulle finnas som ville ”sätta dit Man City”, så hade det varit omöjligt att sätta dit Man City om inte Man City faktiskt hade begått några regelbrott. Om några dolkar således har huggits i Man Citys ryggar, så var det dolkar de i så fall själva satte i handen på dessa klubbar.
Men det är kanske inte helt sannolikt att det är så supportrarna på Etihad faktiskt kommer se på saken, varken ikväll eller under den förutsebara framtiden. Alltså känns det desto mer sannolikt att Pep Guardiola riskerar bli besviken gällande sina förhoppningar om ett mer positivt bemötande av Champions League från supportrarna. Vilket troligtvis skulle vara Man City till hjälp i Champions League, ikväll mot Schalke 04 och framgent.
Å andra sidan, om nu Man Citys supportrar tycker så väldigt illa om UEFA och Champions League som de själva ger uttryck för, så borde de kanske inte ha något emot att slippa, att Man City utesluts något eller några år. Men så är det naturligtvis inte. Buandet är ett spel för galleriet. Att bli uteslutna ur Champions League vore precis samma sak som det vore för Man City att åka ur Champions League ikväll mot Schalke 04.
Osannolikt och katastrofalt.