Hur stor är egentligen risken, eller chansen, eller sannolikheten att klubbar som Wolves, Everton, Leicester med flera arbetar sig ikapp och utmanar de sex toppklubbarna i Premier League redan nästa säsong? Den frågan har dykt upp i lite olika sammanhang de senaste veckorna och är en fråga som på samma gång kan sägas sammanfatta den här säsongen och se framåt mot nästa säsong.
Det är i själva verket en komplicerad fråga som inte riktigt har något enkelt svar, fastän den oftast resulterar i plattityder som antingen att allting kan typ hända i fotboll, eller att det inte alls är realistiskt eftersom poängavståndet som skiljer dessa klubbar upp till den där sjätteplatsen nu är som minst cirka tio poäng. Inga av dessa plattityder gör något seriöst försök att faktiskt engagera sig i frågeställningen.
För det första så nej, allting kan faktiskt inte hända i fotboll. Osannolika saker kan inträffa men inte allting. För det andra, folk sa samma sak om poängavståndet mellan Man City och Liverpool förra säsongen, trots detta käkades ett 25-poängsförsprång upp och till slut var det väldigt små marginaler som avgjorde. Och ingen ska inbilla mig att avståndet mellan exempelvis Wolves och Man Utd vore större än så.
En mer intressant observation är så klart att Wolves fastän de gör en väldigt bra säsong nu ändå ligger nästan tio poäng efter ett Man Utd som gör en katastrofal säsong, och att det därför gör det osannolikt att avståndet hämtas ikapp. Det är åtminstone ett argument som försöker ta hänsyn till en bakomliggande värdering av de olika lagens styrkor och svagheter, kvalitet och kapacitet.
Samtidigt får man vara lite noga med vad det är man egentligen jämför. Nio poäng är vad som skiljer Man Utd och Wolves åt över hela den här säsongen. Men om vi skulle titta på exempelvis de sista månadernas Man Utd och Wolves, så skiljer det troligtvis inte nio poäng mellan dessa båda lag över en hel säsong, i alla fall inte åt det hållet. Och just dessa lag är kanske mer intressant som utgångspunkt för nästa säsong.
Om Man Utd, Arsenal och Chelsea höjer sig rejält och får högre utväxling på sin rent institutionella kapacitet jämfört med den här säsongen så kommer det med största sannolikhet inte spela någon större roll vad Wolves, Everton, Leicester med flera hittar på nästa säsong. Om däremot Man Utd, Arsenal, Chelsea och Tottenham fortsätter prestera som de avslutade den här säsongen så kan alla dessa andra klubbar komma ikapp dem.
Att säga redan nu hur det kommer se ut för Man Utd, Arsenal, Chelsea och Tottenham är rätt svårt. Vi måste invänta sommaren för det. Vad vi kan säga för alla fyra dessa klubbar är att de känns som att de befinner sig i rätt osäkra situationer, och att det just i nuläget finns knappt några garantier att någon av dem kommer vara så värst mycket bättre eller starkare nästa säsong än vad de har varit denna säsong.
Wolves kommer samtidigt nästan garanterat vara starkare. De har nu gjort en säsong i Premier League och de kommer inte som den här säsongen mer eller mindre behöva spela in sig under hela höstsäsongen. Dessutom kommer de fortsätta förstärka laget över sommaren. Vad som talar till deras nackdel är att de nästa säsong kommer behöva kombinera ligaspel med europeiskt cupspel, förmodligen, vilket de är ovana vid.
Everton har haft några spretiga säsonger men efter att ha bytt ut mer eller mindre hela sin sportsliga ledning inför den här säsongen märktes det att Everton började få riktigt bra koll på sina prylar. Den här säsongen blev spelmässigt och spelarmässigt ett stort framsteg, och mycket av Evertons tidiga steg på transfermarknaden tyder på att de har lärt sig. Everton blev betydligt vassare under våren och kan bli livsfarliga nästa säsong.
Leicester hade en riktig mellanmjölkssäsong så länge som Claude Puel var manager, en säsong som även präglades mycket av helikopterkraschen där ägaren dog. Leicester såg ut att trampa vatten men hittade plötsligt rätt när de till sist drog i nödbromsen och anställde Brendan Rodgers. Rodgers verkar ha hittat en bra synergi mellan taktisk idé och faktisk spelartrupp, och Leicester såg riktigt bra ut under vårkanten.
Övriga klubbar? West Ham och Watford var de två klubbar som visade mest potential den här säsongen och lyckas de jobba vidare på sina framsteg så kan de mycket väl blanda sig i leken även de. Ett Southampton med Ralph Hasenhüttl som manager kan definitivt bli farliga igen, och inte heller skulle jag helt avfärda klubbar med teoretisk potential som Burnley, Brighton eller Sheffield United.
Att hävda att någon av dessa klubbar vore tippade på förhand att slå sig in bland de sex toppklubbarna vore lite fånigt. Att begära att de ska klara av den bedriften över enbart en säsong är kanske att begära för mycket. Men de kommer utvecklas, de kommer vara starkare, och det kommer definitivt finnas ett tryck underifrån på Man Utd, Arsenal, Chelsea och Tottenham, att de faktiskt måste prestera och höja sig.
Det trycket är i sig positivt och utvecklande, även om det slutliga utfallet skulle råka bli detsamma som i år. Och även om det är rimligt att tro att några av superklubbarna ändå kommer vara bättre nästa säsong än denna så är det kanske också rimligt att tänka att alla fyra av dem kanske ändå inte kommer lyckas på en och samma gång. Att någon eller några av dem kanske ändå faktiskt kan visa sig sårbara.
Med andra ord, om inte Man Utd, Arsenal, Chelsea och/eller Tottenham märkbart förbättrar sig till nästa säsong, då kommer risken, chansen eller sannolikheten, hur man nu än väljer att se på det, att de blir ikappsprungna av någon eller några av de jagande klubbarna inte på något sätt vara försumbar. För i Premier League gäller den vanliga sanningen att den klubb som inte rör sig framåt ofelbart faller bakåt.
Förutsättningarna för detta kommer för de inblandade klubbarna att i mångt och mycket bestämmas av vad som händer under sommaren och försäsongen.