Om man som jag skriver om fotboll så står det i grundlagen att man kommer anklagas för att hata eller åtminstone ogilla starkt ett antal olika klubbar. Jag har så klart vid några tillfällen redan roat mig lite åt det här att jag tenderar att bli anklagad för att ogilla Man City, Chelsea, Arsenal, Liverpool, Man Utd och kanske i mindre utsträckning Tottenham mest av alla, och anklagad för det samtidigt dessutom.
Det säger sig självt att det där inte går ihop. Naturligtvis handlar det om läsare som inte tycker om att läsa sådant som inte stämmer överens med sina egna åsikter, och läsare som är så oroade över min så kallade objektivitet att de fullständigt missar att kanske är det deras egen brist på objektivitet som snarare är bekymret. Att bara för att andra på internet tycker precis som de tycker så betyder inte det att de har rätt.
Ändå är jag så klart utöver att skriva om fotboll även en supporter, med allra största sannolikhet hade inte det ena hänt utan det andra. Och naturligtvis är det så att som Man Utd-supporter så finns det klubbar jag så att säga ”ska” ogilla mer än andra, precis som är fallet för Arsenal, Liverpool, Newcastle och så vidare. Alltså finns det självfallet klubbar jag har svårt för, och därför så klart klubbar jag har svårare för än andra.
Samtidigt är det så klart inte så lite oförskämt att utgå från att jag inte skulle kunna hålla isär de båda rollerna någorlunda väl. Att jag är Man Utd-supporter och därför i den rollen har svårt för vissa klubbar betyder inte att det behöver påverka min förmåga till neutralt och självständigt tänkande i min roll som skribent. Tvärtom har jag svårt att förstå den inte ovanliga tendensen att pantsätta både intellekt och heder för sitt supporterskap.
Med allt detta konstaterat går det ju ändå att ha lite roligt med frågeställningen som sådan. Vilka klubbar har jag egentligen svårast för? Rubriken säger ”…som supporter”, vilket dels syftar på det där med rollen, dels belyser frågans subjektivitet då detta alltså är min personliga lista, och att min lista inte rimligtvis kan förväntas vara ”rätt lista” för t ex en Liverpoolsupporter, en Arsenalsupporter och så vidare.
Inte finns det väl heller något som säger att alla Man Utd-supportrar, Liverpoolsupportrar, Arsenalsupportrar och så vidare måste tycka exakt lika i den här frågan. Listorna över vilka klubbar man har svårast för är personliga. Men allt det där kan ni så klart själva ge uttryck för i kommentarsfältet.
(5) Everton
Fienden till min fiende är min vän? Nej, inte riktigt, fotbollen fungerar nog inte riktigt på det sättet. Möjligen är detta i viss utsträckning påverkat av att jag började följa engelsk fotboll och min klubb på 1980-talet, när Everton var en stormakt och bara Liverpool var bättre än dem. Där fanns så klart även Liverpoolkopplingen.
De båda FA-cupfinalerna med tio års mellanrum formade mig också. Man Utds vinst mot Everton 1985 var ett av mina första och största positiva minnen som supporter, och det var kanske oundvikligt att Everton blev ”den lede fi” i mitt barnasinne. Tio år senare var Evertons revansch tung att tvingas uppleva.
(4) West Ham
Länge hade jag svårt att förstå varför West Ham verkade ogilla Man Utd så väldigt mycket. Efteråt har jag fått lite bakgrund till saken, hur Man Utd har värvat spelare av dem genom åren på inte alltid så snygga sätt, Paul Ince exempelvis. I vilket fall som helst blev det bara så att jag helt enkelt började gengälda deras uppenbara ogillande.
Helt säkert har enskilda händelser förvärrat den här känslan. Sista matchen 1994-95 exempelvis när Man Utd bara behövde vinna mot West Ham för att vinna ligatiteln, men Ludek Miklosko och stolparna spikade igen. Den uppenbara skadeglädjen på Upton Park, och liknande skadeglädje flera gånger därefter.
När Man Utd missade att i sista matchen på Old Trafford 2006-07 spela West Ham ur Premier League var jag förmodligen precis lika missnöjd med den saken som Neil Warnock var. En rätt underlig känsla att ha när ens eget lag precis har vunnit ligan igen för första gången på fyra år.
(3) Liverpool
Ibland får jag intrycket att vissa Liverpoolsupportrar vill att man ska ogilla dem mest eftersom det bekräftar deras uppfattning om sin egen betydelse. Vilket nästan är lite gulligt på sitt sätt. Hur som helst, Liverpool är klubben man som Man Utd-supporter kanske ”ska” avsky mest enligt någon slags social norm.
Jag kan inte påstå att jag riktigt accepterat den. Visst, Liverpool är kanske klubben som det tävlas mest med på någon slags makronivå, och absolut hör Liverpool till gruppen av tre klubbar man ogillar i ungefär samma utsträckning. Annars finns det mycket som går att gilla med Liverpool, en klubb med tradition och självkänsla, och liknande värderingar.
(2) Man City
Utomstående verkar ibland tro att Man City är en ny rivalitet för Man Utd. Att försöka förklara för en Arsenalsupporter att Man City är för Man Utd rätt precis vad Tottenham är för Arsenal, och att dessa derbymatcher alltid varit minst lika heta och intensiva, har inte alla gånger varit helt lätt.
Derbykulturen är central i engelsk fotboll. Rivaliteten med Man City går längre tillbaka i tiden än andra rivaliteter, av fullt logiska historiska skäl. Länge var Man City ett objekt för skämt, nu kanske rollerna är delvis ombytta. Otroligt lätt att ha svårt för Man Citys alla offerkoftor, och många gånger uppenbara lillebrorskomplex.
(1) Leeds
Absense makes the heart grow fonder. Glöm det! Som supporter finns det bara ett skäl till att jag vill ha Leeds tillbaka i Premier League. Nämligen att jag saknar hatmatcherna mot dem. Som neutral och skribent finns det flera andra skäl varför jag vill ha dem i Premier League, men bara detta skäl som supporter.
Egentligen vet jag inte varför jag har så förbannat svårt för Leeds. Jag kan inte riktigt förklara det. Bara en krypande känsla av obehag så fort jag tänker på dem, minnen av den elektriska avsky för varandra som visuellt och hörbart var så uppenbar varje gång dessa båda klubbar möter varandra. Absense makes my heart grow darker.