När Gabriel Marcottis sexiga stämma läste upp Torino mot Wolves i samband med lottningen av Europa Leagues playoff så var det med bred marginal det mest spännande, potentiella mötet i detta playoff. Två bra lag möts. Wolves hade knappast kunnat lottas mot någon tuffare motståndare än Torino. Vilket möjligen låter dramatiskt, samtidigt som Torino knappast kunde ha lottats mot någon tuffare motståndare än Wolves.
Visst får mötet en extra krydda av att en engelsk klubb ska möta en italiensk klubb. Få saker andas europeisk cupfotboll lika mycket som just det. Två fullständigt olika kulturer drabbar samman, med ett utfall många gånger hopplöst att försöka förutse. Det frestar således att försöka spela upp skillnaderna mellan Torino och Wolves, men istället är det kanske likheterna som är de flesta och de mest framträdande.
Att både Torino och Wolves slutade förra säsongen som sjua i sin respektive liga är kanske den allra mest uppenbara likheten. Gnuggar man lite djupare på ytan än så, så framträder emellertid två klubbar som båda kan anses tillhöra den översta delen av mitten av tabellen, strax under de allra största klubbarna. Vad som möjligen skiljer Wolves från Torino är deras tämligen uttalade ambition att slå sig upp bland de största.
Både Torino och Wolves har på sätt och vis ramlat in i Europa League på något utav formella bananskal. Torino fick veta att de skulle spela Europa League först i slutet av juni när det stod klart att Milan drog sig ur på grund av financial fair play. Torino skulle alltså aldrig ens ha spelat Europa League. Wolves å sin sida spelar Europa League endast i och med att Watford förlorade FA-cupfinalen mot Man City.
Båda två är gamla storklubbar med stora historiska meriter. Torino har vunnit Serie A, eller kanske rättare sagt den italienska ligatiteln, sju gånger genom åren, Coppa Italia fem gånger samt utmärkt sig i europeiskt cupspel genom att spela final i UEFA-cupen, det vill säga Europa League, 1991-92. 1940-talet var Torinos stora årtionde, då de dominerade italiensk fotboll med sitt mytomspunna Grande Torino-lag, innan dess tragiska slut.
Wolves historia är inte mycket sämre den. Wolves kan stoltsera med tre ligatitlar, och var under 1950-talet den främste utmanaren till Man Utds Busby Babes. Sex cuptitlar kan även adderas till Wolves meriter, som precis som Torino har en UEFA-cupfinal på sin europeiska meritlista från 1971-72, en final man förlorade mot Tottenham. Genom att besegra ungerska Honved 1954 utropades Wolves till ”världens bästa lag”.
Den matchen, och det epitetet, ger Wolves en speciell plats i den europeiska fotbollshistorien. För det var just matchen mot Honved som gav upphov och kraft till idén bakom att starta Europacupen, som skulle komma att bli det vi idag känner till som Champions League, som drog igång i sin premiärupplaga ett år senare, 1955. Wolves har inte haft många möjligheter till europeiskt cupspel sedan dess, men nu är de alltså här.
Här är ett steg från Europa Leagues gruppspel. Men det lilla steget för fotbollen kan visa sig vara ett jättekliv för Wolves. Man ställs i Torino mot ett tämligen klassiskt för att inte säga typiskt italienskt motstånd. Det är taktiskt väldrillat, det är välorganiserat och det är ett starkt försvarsspel. Walter Mazzarri kändes alltid alldeles för italiensk för Premier League, men med Torino passar han väldigt väl.
Salvatore Sirigu är välkänd som målvakt, och har imponerat sedan han återvände från PSG. Nicolas N’koulou och Armando Izzo är ett mycket starkt mittbackspar som skyddas av ett hårt arbetande om än ej särskilt spektakulärt mittfält baserat runt Tomas Rincón och Daniele Baselli. Framåt förlitar sig Torino inte så lite på anfallaren vars namn var stekhett för något år eller två sedan, Andrea Bellotti.
Men framför allt kommer Wolves få erfara att Torino är ett lag som är väldigt svårt att bryta ned och ta sig igenom. Det känns inte särskilt svårt att förutse Torinos game plan inför detta playoff-möte; håll nollan hemma på Olimpico och vinn med något mål eller två, och ta med sig resultatet till Molineux där bortamålsregeln i så fall talar till deras fördel. Som sagt, klassiskt och ganska typiskt italienskt.
Wolves måste inte bara vara bra nog för att kunna undvika detta, utan kanske framför allt smarta nog. Erfarenheten av europeiskt cupspel är däremot något som Wolves saknar helt och hållet givet att detta är deras första europeiska cupäventyr på nästan 40 år. Men Wolves är samtidigt heller inte ett helt klassiskt eller typiskt engelskt lag, och saknar inte enskilda spelare med europeisk cuperfarenhet.
Å andra sidan är det inte ikväll Wolves måste vinna detta playoff. Det räcker med att de undviker att faktiskt förlora det. Får de med sig ett spelbart resultat från matchen ikväll att ta med sig till Molineux nästa vecka så blir det en härlig match att se fram emot, med en elektrisk atmosfär på läktarna. Wolves i så fall kanske största europeiska match på 65 år, sedan den där matchen på Molineux mot Honvéd i december 1954.
På sätt och vis går det kanske att svära över tuff lottning, både för Torino och för Wolves. För detta hade ju egentligen lika gärna kunnat vara till exempel en kvartsfinal i Europa League, inte bara ett playoff innan gruppspelet. En hård smäll att ta för det lag som åker ut kan tänkas. Men sådant är cupspelets natur. Och ska man spela i Europa, och därtill gör det för första gången på nästan 40 år, så vill man så klart ha de stora matcherna.
Och för de som möjligen är lite intresserade av att detta att jämföra ligor, så är det något som säger mig att just ett sådant här möte, mellan två klubbar som Torino och Wolves, nog kan säga betydligt mycket mer än när de ”vanliga” klubbarna är inblandade. Även om det så klart fortfarande bara handlar om ett enda enskilt europeiskt cupmöte, vilket alltid gör alla slutsatser sårbara för tillfälligheter och slumpen.
Vad vi däremot kan känna oss rätt säkra på är att när engelska och italienska klubbar möter varandra i europeiskt cupspel så brukar det kanske inte alltid bli fantastiska fotbollsmatcher, men på ena eller andra sättet brukar det alltid bli en rätt bra story.