LINHEM: Leeds och West Brom är de främsta bland jämlikar

Om man snabbt ska analysera West Brom kan man säga att de hade en otroligt bra deadline day. Precis innan fönstret stängde norpa de nämligen offensiva mittfälts-brassen Matheus Pereira från Sporting (Lissabon) som varit en av ligans bästa spelare och engelska U-21 yttern Grady Diangana från West Ham som också varit en av ligans bästa spelare. Tillsammans med pålitliga Matt Phillips har de vägt upp för att varken Charlie Austin eller Kenneth Zohore varit särskilt målfarliga på topp. Dessutom har tonåringen Nathan Ferguson slagit igenom rejält som vänsterback, trots att han mer naturligt spelar till höger.

Skulle man däremot rådfråga Expected Goals-tabellen är det Leeds som egentligen borde triumfera på toppen. Föga förvånande då Leeds ständigt imponerar, ständigt spelar ut lag, och ständigt förbarmar sig över att de inte gör så många mål som de borde göra.

Mot Derby tidigare under säsongen spelade Leeds en ärketypisk Leeds match. De dominerade fullständigt. De gjorde välförtjänt 1-0 i första halvlek och det såg ut att bli en säker seger när Bamford grundlurade Matthew Clarke, som i sin tur fällde Bamford inne i straffområdet. 1-0 i 70e minuten och Leeds har en straff att punktera matchen med. Det borde vara passande att Kilch har ett sylvasst namn men otypiskt placerade han straffen utanför. 1-0 i 71e minuten och plötsligt är det uppenbart att Leeds inte kommer göra mer mål i denna matchen. Den som förstår Leeds och är skamfullt pessimistisk visste att Derbys kvitteringsmål på övertid skulle komma förr eller senare. Då det nästan inte går att föreställa sig en ung Leeds-supporter, även söner som ärvt Leeds av sina fäder är gubbar, går det att föreställa sig Leeds-gubben sätta sig i sin bil, slå på radion, och hör hur Derby kvitterar på övertid i matchen som Leeds-gubben lämnade några minuter tidigare. Eftersom trafiken från Elland Road är lika väntad som kvitteringen men den är åtminstone undviklig.

Det enkla svaret kan mycket väl vara att anfallaren Patrick Bamford (Bomford?) inte är tillräckligt vass i avsluten, även om han i ovannämnda match var briljant. Han har trots allt bara gjort fyra mål på tretton ligamatcher, medan gott om spelare gjort åtminstone sex-sju mål och naturfenomet Mitrovic gjort elva mål. Dessutom har Leeds, från Arsenal inlånade, super-sub Eddie Nketiah gjort tre mål på nio inhopp i ligaspelet (samt 2 mål i de två ligacupmatcherna han startat) vilket förstås påpekats av Leeds-fansen.

Men samtidigt passar Bamford väldigt bra in i hur Leeds spelar. Han är ingen utpräglad anfallare, i flera tidigare klubbar har han spelat i en mer tillbakadragen roll. Precis som sin företrädare Kemar Roofe som tidigare var mer av en mittfältare innan Bielsa såg honom anfallsmaterial. Vilket jag tycker vara kärnan i hela Bielsas tränargärning: Han vet vad han vill ha från varje position. Den som väntar får se om Nketiah i Bielsas ögon främst är nyttig som inhoppare eller om det bara är en tidsfråga innan han även enligt Bielsa är bättre än Bamford på vad som Bielsa vill ha utav sin anfallare.

Ett av de tydligaste kännetecknen för ett Bielsa-lag är att det finns spelare som spelar i onaturliga, eller snarare inte ursprungliga, positioner. I hans Chile spelade Gary Medel och andra mittfältare i backlinjen, i Atletic Bilbao verkade bara offensiva mittfältare få spela vänsterback, och här i Leeds finns det gott om exempel. Stuart Dallas och Alioski var mittfältare när de kom till Leeds, lär främst spela som mittfältare när de lämnar Leeds, och spelar främst som mittfältare i sina landslag men i Leeds är dem ytterbackar först och främst. Det är förstås inget helt unikt med Bielsa, spelare som flyttas till ”onaturliga” positioner är ganska fundamentalt i fotbollshistorien och så simpelt att det är något som varje fotbollspelare i något mån fått uppleva. Alla har vi någon gång varit en högerfotad vänsterback. Men det är så typiskt just för Bielsa också för att det är så självklart och snarare självhushållning än ett genidrag. Om någon någonsin tvivlat på hur Bielsa influerat Guardiola är det som mest tydligt i hur dem älskar mittfältare i backlinjen. Man kan inte spelare för spelare jämföra Leeds och Man City men hur likt de använder vissa spelare (Kalvin Phillips är Fernandinho framför allt) är lite kusligt.

Kanske har Bielsa rätt i att han får ut allt han behöver i den vårdslösa ytterbacken Berardi som reserv-mittback, kanske är Bielsa den typen av gubbe som är så van vid sina egna sätt att han inte kan tänka sig andra sätt. Jag kan till exempel bara anta att Berardi lärde sig spela fotboll genom att slåss om stora köttstycken med ilskna hundar och att hans röda kort i förra säsongens playoff var tillräckligt bevis på att han inte är bra nog som mittback på denna nivån. Trots detta gillar Bielsa att använda Berardi som mittback och om jag inte minns fel hävdade många ifjol att Leeds var bättre när Berardi spelade istället för Pontus Jansson.

Känslan man inte kommer ifrån är att Leeds spelar över sin förmåga, tack vare hur de spelar och inte på grund av individuella överprestationer. Med några bättre spelare som likväl passade perfekt i Bielsas mallar skulle de rimligen leva upp till sina förväntade mål. För att kort återkomma till jämförelsen med Guardiola undrar man hur Bielsa hade gjort sig med mycket större resurser om än med samma friheter. Skulle han ens vilja ha större resurser? Skulle Leeds, ta i trä, möjligen bli uppflyttade är man det sista laget i nuläget man kan se ”göra en Fulham”, men desto mer troligen likna Blackpool ungefär om Bielsa skulle envisas. Som många lag bevisat, Sheffield United för tillfället, är dock att det är fullt möjligt att gå upp och fortsätta vara sig själva på bästa sätt.

Övrigt

Min överdrivet simpla syn på integrationen av unga spelare i fotbollslag är att det bara är att spela dem så kommer de vara eller åtminstone bli tillräckligt bra. Vilket är varför jag alltid är svag för Crewe, som just nu leder League Two med ett lag bestående av främst unga, egna talanger blandat med några få väldigt rutinerade stöttepelare.

League One leds av Peterborough. I typisk Peterborough-anda är det med Darren Ferguson som manager (hans tredje sejour i Peterborough) och med två anfallare som öser in mål. Ivan Toney har gjort elva mål och Mo Eisa tio stycken, vilket tillsammans är lika många mål som andraplacerade Ipswich har gjort hittills.

I en tid i allmänhet och denna fotbollssäsongen i synnerhet där avsaknaden av medmänsklighet är påtaglig är få saker finare än att Ipswich-supportrar i matchen mot Accrington Stanley gick ur sin väg för att visa solidaritet med Billy Kee. Kee som är känd som en högst pålitlig målskytt i Football Leagues lägre divisioner och har tagit en paus från Accrington Stanley på grund av depression, ångest, och bulimi.

Av: Peter A. Linhem, @linhem på twitter