Det verkar osäkert om det faktiskt blir något Bayern München för Arsene Wenger. Men det var eller är onekligen en rätt fin tanke. På något sätt unnar man ju ändå gubben, ett epitet som jag använder på det mest älskvärda sättet, ett slags sista hurra. För visst känns det väl ändå som att hans managerkarriär fick ett både trist och något snopet slut med Arsenal. Han förtjänade helt enkelt bättre, även fast han kanske på samma gång fick precis vad han förtjänade.
Bayern München vore kanske den perfekta klubben för Arsene Wenger i det här stadiet av hans karriär. En på alla sätt väldigt stabil klubb utanför planen, ett rasande talangfullt lag på planen, men som kanske de senaste åren saknat det där lilla extra, kanske glöden eller inspirationen eller vad man nu än vill kalla det. Ändå så pass starka och bra att de alltid är favoriter att vinna Bundesliga och åtminstone kandidater att kunna vinna även Champions League.
Arsene Wenger skulle inte behöva gå in som en klubbyggare i Bayern München som han en gång gjorde i Arsenal. Allting väsentligt är redan på plats. Verktygen finns där för Wenger att jobba med. Bayern München skulle förmodligen inte betrakta Wenger som något långsiktigt alternativ, inte minst med tanke på hans ålder, utan kanske till och med bara se honom som en manager för den här säsongen. Vilket egentligen borde kunna passa Wenger alldeles utmärkt.
Men nu verkar det inte som om Arsene Wenger riktigt tänker på det sättet. Det mesta talar istället för att Wenger ser det faktum att Bayern München bara ser honom som ett kortsiktigt, kanske till och med tillfälligt, alternativ gör att han inte ser det som något alternativ för honom. Vilket möjligen hade känts klokt för en manager i en tidigare punkt av sin karriär. Men för Wenger känns det mindre klokt, som om han inte riktigt insett på vilken punkt han faktiskt befinner sig.
Uppenbart är ju att Arsene Wenger vill tillbaka som manager. Han har blivit erbjuden ett tekniskt jobb inom FIFA men avvaktar med att tacka ja till det jobbet, liksom han vid flera tillfällen har skickat ut att han är på väg att få jobbet. Enda anledningen att Wenger inte tackar ja till FIFA-jobbet är så klart att han hoppas på att ett managerjobb ska dyka upp istället. Det vill säga ett managerjobb som passar honom. Men som det engelska uttrycket säger: beggars can’t be choosers.
Stoltheten kan däremot spela grymma spratt med en människa. Arsene Wenger är van vid att vara obestridd kung i sin klubb. Har man väl haft den positionen kan det vara svårt att acceptera något mindre än det. Men det är samtidigt en position han aldrig kommer få i en klubb som Bayern München, som både har en helt annan tradition och dessutom väldigt starka personligheter högre upp i klubben. Här talar vi inte precis någon avlägsen Stan Kroenke som bara vill sitta under korkeken och lukta på blommorna.
Man kan kritisera Wenger för att ha orealistiska krav på sitt eget inflytande. Det var det där med att förstå sin egen plats i tillvaron. Om det är så att Arsene Wenger absolut vill vara klubbyggaren, eller den enväldige härskaren om man väljer att se det från den sidan av saken istället, då finns det naturligtvis säkert en massa klubbar som vore väldigt intresserade av en person som Arsene Wenger. Men då måste nog Wenger vara beredd att titta nedåt i seriesystemet, till Football League.
Och det är väl kanske så att stoltheten sätter stopp även för den saken. Fast jag måste säga att det hade varit en extremt spännande tankegång; Arsene Wenger som manager för exempelvis Bradford, Sunderland, Portsmouth, Blackburn Rovers eller varför inte Middlesbrough?!
:::
Försnacket inför helgen har dominerats av pratet om matchen mellan de båda lagen i toppen av tabellen. Men det är ju inte den enda änden av tabellen där de båda yttersta lagen möter varandra den här omgången.
Norwich vs Watford ikväll alltså. Och här kan vi nog verkligen prata om en sexpoängare. En match mellan två lag jag nog tror kommer åka ur den här säsongen. Men definitivt en match som jag tror det lag som förlorar kommer åka ur Premier League.
Watford har ännu inte vunnit någon ligamatch den här säsongen. Norwichs vinst mot Man City fick nog rätt många att tro att de var starkare än vad de faktiskt är. De hade legat sist utan den vinsten.
Vi ska kanske inte förvänta oss den mest skönspelade matchen ikväll mellan Norwich och Watford. Sådana här matcher brukar sällan bli det. Men å andra sidan är jag inte säker på att det är något vi ska förvänta oss mellan Liverpool och Man City heller.
En fascinerande omgång på så vis att det är flera sådana här ”streckmatcher”. Utöver de två vi redan nämnt så möts Southampton och Everton, båda två på varsin sida av nedflyttningsstrecket. Samt så möts Leicester och Arsenal.
Wolves och Aston Villa möts även de, för andra gången på kort tid. Dessutom har vi den lite lustiga situationen där Brighton möter Man Utd och Sheffield United möter Tottenham, men där Brighton och Sheffield United ligger högre upp i tabellen.
Onekligen ett bra sätt att signa av innan det kommande landslagsuppehållet.