Emellanåt kan det uppstå rätt lustiga kontraster mellan perception och verklighet, eller rättare sagt exempel där vi trycker våra egna föreställningar eller i vissa fall till och med förhoppningar om hur saker borde ligga till på våra beskrivningar av hur verkligheten faktiskt ligger till. En av de märkligare kontrasterna det senaste året har varit många Liverpoolsupportrars envetna uppfattning att alla hatar Liverpool och ingen vill att de ska vinna ligan.
Vilket är en märklig kontrast eftersom den rimmar rätt illa med vad folk faktiskt verkar tycka om att Liverpool är på väg att vinna ligan. Men självfallet, om ens hela urval råkar vara några mer fundamentalistiska Everton- och Man Utd-supportrar på sociala media så antar jag det kan vara lätt att få den uppfattningen. Men överlag skulle jag säga att det är en uppfattning som mest funkar hos de med läggning för konspirationsteorier samt de som gärna omfamnar en vi mot världen-mentalitet.
Intrycket är nog istället att där finns en minst sagt vittspridd positivism både i media och i supporterkretsar, det ena föder naturligtvis det andra i en pågående växelverkan, vad avser att Liverpool vinner ligan. Absense makes the heart grow fonder brukar det ju sägas, och Liverpool har varit frånvarande från ligatiteln under mycket lång tid. Möjligen är det också så att det finns något romantiskt och nostalgiskt, något igenkännande, i att just Liverpool nu är på väg att vinna ligan igen.
Möjligen var det på exakt samma sätt för snart 30 år sedan när Man Utd var på väg att avsluta sin långa väntan på en ligatitel. Det är alldeles för länge sedan för mig att komma ihåg och inte heller hade jag vid den tiden samma koll på medienarrativet i England, av flera rätt uppenbara skäl. Men jag kan för all del föreställa mig att det var så. Det fanns en romantik kring Man Utd då, av historiska skäl, på precis samma sätt som det finns nu och alltid har funnits kring Liverpool.
Kanske bygger narrativet en aning även på känslan av pågående historia i det som nu håller på att ske. Även om Liverpool har vunnit fler ligatitlar än nästan alla klubbar så är det nu mycket länge sedan. Liverpool har aldrig vunnit ligan under Premier League-eran, så på vis är det något nytt som är på väg att ske. Något vi aldrig har sett, många har bokstavligt talat aldrig sett det, inte live eller alive så att säga, eller åtminstone något som vi inte sett på mycket länge.
Här finns det så klart utrymme för den som är konspiratoriskt lagd, eller rättare sagt kanske för den som vill vara konspiratorisk, i alla fall gällande detta. Premier League är så klart en produkt som ska säljas på en marknad, och det är väl alls inte omöjligt att det någonstans har kommits fram till att det vore bra för den här produkten om Liverpool vann ligan och blev dess främsta representant på så vis, eller att ett nytt lag vinner, eller att Liverpools ligatitel vore en lätt och effektiv story att sälja.
Kan något sådant ha tillåtits påverka beslutsfattare på olika nivåer att så att säga ”hjälpa storyn på traven” en aning? Något som knappast behöver ha tagit större proportioner än en hjälpande hand här och där, sådant som var och en för sig knappt alls märks. Det behöver självfallet inte vara något så skenande tramsigt som att Liverpool skulle spela utifrån ett annat regelverk än andra lag, gällande VAR och domslut t ex, som har påståtts men alltså inte ens får stöd i den faktiska VAR-empirin.
Men tittar vi på spelschemat över jul- och nyårsfotbollen så är det nästan lätt att bli en smula förundrad över hur det faktiskt verkar ha fallit på plats så perfekt som det nästan kan bli för Liverpool. Vilket så klart känns lite osannolikt på sitt sätt. Visst, att man så att säga råkar ha lyckan med sig i ett eller kanske till och med några avseenden, det går att förstå. Det är väl till och med sannolikt. Men att dra det längsta strået i precis alla avseenden på en och samma gång, vad är oddsen för det och hur ofta har det hänt?
Tänk på saken. Ingen påstår att Liverpool har haft ett enkelt spelschema över jul och nyår, inget lag har ett enkelt spelschema den här perioden. Men de har haft enklast möjliga spelschema, uttryckt i antal matcher per dagar och vilotid mellan matcherna. Samtidigt som rivaler och motståndare har haft det betydligt värre. Uttryckt annorlunda, det hade inte varit möjligt för Liverpool att få ett för dem bättre spelschema. Vilket blir misstänkt när man samtidigt varit de mest högljudda om saken i flera år.
Liverpools VM-final spelas på lördagen innan de matchar mot Leicester på annandagen, en så lång vila som möjligt inför vad som är den tuffaste matchen. Därefter har de två matcher, båda på hemmaplan. De får tre dagars vila fram till den första, där Wolves bara får två dagar, och därefter fyra dagars vila fram till den andra, mer vila än något annat lag i toppstriden. Man City får å sin sida två respektive tre dagars vila mellan sina matcher, med ett minst lika tufft motstånd.
Problemet är så klart att vi vet att spelschemat inte är något som tas fram genom en rent slumpmässig process, utan det är av praktiska och fullt förståeliga skäl föremål för ett rätt omfattande mänskligt pusslande. Många kommer så klart förklara det hela med att det är TV-bolagen som bestämmer. Vilket är sant, men heller inte hela sanningen. Poängen är att under hela den där processen finns gott om utrymme för godtycke och mänsklig manipulation. Spelschemat är inte av gud givet såsom Moses stentavlor.
Ligger det faktiskt till på det här viset? Det kan vi omöjligtvis veta, men det är om inte ett problem så åtminstone lite synd att det i alla fall går att misstänka. Borde då Premier League, som rimligtvis borde kunna förutse kritiken, gå in och justera spelschemat på så vis att det inte kan misstänkliggöras, om inte annat för Liverpools skull? Fullt möjligt att göra naturligtvis. Argumentet mot vore kanske att om man börjar göra det, var drar man i så fall gränsen för när man ska intervenera och inte?
Efter kvällens match mot Sheffield United, då Liverpool hade kunnat ha haft färre dagars vila än övriga klubbar, och således åtminstone ett försvar mot misstankarna, så spelar Liverpool match mot Everton, på söndag naturligtvis, på hemmaplan naturligtvis, och dessutom i FA-cupen som vi redan vet ligger mycket långt ned på Liverpools lista av prioriteter. Mycket praktiskt naturligtvis. Enda abret är kanske att det blev just Everton, som nog Liverpool mycket ogärna förlorar mot, oavsett sammanhang.
Bra lag har tur brukar det förvisso korrekt sägas. Och det enda man då kan säga är att utifrån dessa aspekter så måste Liverpool verkligen vara ett fullständigt fenomenalt bra fotbollslag. Liverpools supportrar kommer naturligtvis vara frestade att slå ifrån sig detta, men om de befunnit sig i bakvattnet i en titelstrid och deras konkurrent hade fått det spelschema som nu Liverpool har fått, så hade de själva naturligtvis varit i allra högsta grad misstänksamma. Jag vet eftersom vi har sett det ett antal gånger.
Oavsett vilket är det kanske inget att göra en stor sak av. För mig känns det på sätt och vis rätt naturligt, något som sitter i väggarna. Någonstans kan jag tycka det finns en poäng i att det bästa laget har vissa fördelar, att det har gjort sig förtjänt av dessa fördelar, och att detta ingår i storyn så att säga för övriga lag att försöka ta deras plats trots detta. Andra sporter och andra sammanhang brukar exempelvis prata om så kallad champions’ advantage. Bara ett litet problem med detta i just det här fallet:
Liverpool är inte mästare och har inte varit det på 30 år.