Det snällaste man kanske kan säga om besluten på fotbollens toppnivå är att de många gånger snurrar än hit och än dit, och velar fram och tillbaka, där varje fattat beslut rivs upp och gamla lösningar återvänder. Någon linjär utvecklingskurva är det sannerligen inte fråga om. Allra senast visar det sig i vad som ser ut att kunna bli ett skarpt förslag att förändra Champions League.
Det senaste tunga förslaget för Champions League verkar vara att addera ytterligare fyra matchdatum till kalendern. Här verkar det mest troliga sättet att göra det vara att skapa ett andra gruppstadie efter det första, så att istället för åttondelsfinaler och kanske även kvartsfinaler så spelas alltså ännu ett gruppspel. Och därefter kommer då semifinaler och kanske även kvartsfinaler att spelas som vanligt i slutspelsform.
Nu kan så klart idén med flera gruppspel i samma turnering låta helt befängt. Må så vara, men det är i alla fall inte nytt. Under några år runt millennieskiftet, och fram till och med 2002-03-säsongen så spelades Champions League med just två gruppspel. Istället för att behöva spela 13 matcher som idag för att vinna Champions League så var man då tvungen att spela 17 matcher.
Det togs bort eftersom de europeiska storklubbarna, kanske framför allt de engelska klubbarna, ansåg att det helt enkelt blev för många matcher. Genom att gå till det som är dagens format så sänktes antalet matcher. På den tiden ville alltså storklubbarna ha färre matcher. Nu vill man plötsligt ha fler matcher, åtminstone mot andra storklubbar, och vips så har idén om två gruppspel kommit tillbaka.
Visst, vi förstår att förslaget är en kompromiss för att mota Olle i grind. Det vill säga, få slut på pratet om en europeisk superliga. Ett hot som i och för sig har använts för att motivera varenda reform av Champions League. Ett i mitt tycke inte särskilt trovärdigt hot. Men hela syftet med sådana här politiska organisationer som UEFA m fl är så klart att producera kompromisser, oavsett om de behövs eller ej, eller om de är bra eller ej.
Men är detta en bra eller dålig kompromiss, ett bra eller dåligt förslag? När det kommer till alla sådana här reformer av Champions League så finns det en förvisso förståelig reflex att ogilla dem. Vilket nog har mer med avsändaren och motiven bakom dem att göra än med själva substansen. Men det är å andra sidan inte heller ett riktigt rationellt sätt att förhålla sig i sådana här frågor.
Vad man kan säga om systemet med två gruppspel är att det minskar ner andelen av rena cupmatcher i turneringen, vilket kan göra den mindre dramatisk. Varje gruppspel löper viss risk att bli till lite av en transportsträcka. Det är ett problem som Champions League redan brottas med till viss del, och det här förslaget riskerar att förvärra detta problem ytterligare.
Mitt bestämda minne från den tiden då Champions League hade två gruppspel, och slutspelet drog igång från och med kvartsfinalerna, var att det var först från och med just kvartsfinalerna som det riktiga intresset så att säga drog igång. Vilket i och för sig kan vara en rent subjektiv upplevelse för mig eftersom Man Utd under de där åren alltid brukade ta sig till som minst kvartsfinal.
Sant är självfallet att för de engelska och europeiska storklubbarna så ökar sannolikheten att de får fler matcher varje säsong mot varandra. Det vill säga fler riktiga stormatcher, vilket det så klart finns ett värde i, både ekonomiskt och sportsligt. Som det är nu så kan en klubb spela en hel säsong och kanske bara få en eller möjligen två matcher mot riktigt kvalificerat motstånd, även om de till exempel skulle gå till kvartsfinal.
Man skulle definitivt kunna invända att dagens format med ett gruppspel och därefter ett rakt slutspel är i det närmaste perfekt. Enkelt, attraktivt och helt rätt balans mellan liga och cup kan tänkas. Samtidigt känns det kanske lite fånigt och onödigt att fästa något större egenvärde vid själva tävlingsformen eller turneringsschemat. Vi gillar inte Champions League för att det är ett gruppspel och sedan ett slutspel.
Men den ofrånkomliga konsekvensen av att spela fler riktiga stormatcher är så klart att varje klubb också får spela fler matcher. Vilket borde få några av dagens storfräsare i Premier League, såsom Pep Guardiola och Jürgen Klopp, att slita sig själva i skägget i ren frustration. För när de helst vill spela så lite fotboll som möjligt så kommer nu UEFA och klubbarna själva och säger att de ska spela ännu mer fotboll.
Här finns några möjliga följder. En sådan följd är så klart att det helt nyss införda vinteruppehållet i Premier League blir till ett minne blott. Om det plötsligt ska tryckas in ytterligare fyra matcher i spelschemat kan det visa sig helt ogörligt att plötsligt ha två veckor i februari mer eller mindre rena från spel. Lite tröttsamt för Premier League så klart som efter mycket tjat och tandagnisslan ändå till sist kom till skott.
En annan följd riskerar drabba Ligacupen. Här kan man tänka sig att Ligacupen blir en cupturnering där enbart de klubbar som inte deltar i europeiskt cupspel, eller möjligen bara de som inte deltar i Champions League, faktiskt är med. Vilket självfallet skulle devalvera den cupen ytterligare. Ett alternativ är att dessa klubbar ställer upp med sina respektive U23-lag, vilket väl ändå är rätt nära vad de redan gör.
Med införandet av UEFA:s tredje cupturnering, Europa League Conference, och jag har fortfarande inte lyckats smälta vilket korkat namn det faktiskt är, åtminstone utifrån ett rent engelskt perspektiv, riskerar Ligacupen ändå devalvering om det enda man faktiskt kvalificerar sig till är denna C-turnering. Om intresset för Europa League många gånger är ringa kan man lätt föreställa sig hur intressant denna turnering vore.
Givet att Champions Leagues förändring planeras införas från och med säsongen 2024-25, till vilken säsong som EFL händelsevis kommer behöva förhandla fram ett nytt TV- och sponsoravtal för Ligacupen, så känns det onekligen som om korten ligger placerade på bordet på ett sådant sätt att förändring i det ena ledet kan komma att leda till förändring även i det andra ledet.
Å andra sidan, skulle man välja att Svenska Cupen-fiera Ligacupen, så att största delen av den cupen faktiskt spelades inför ordinarie säsongsstart, så skulle det hela kunna gå att rådda ihop utan några större förändringar. Samtidigt som det skulle kunna ge Ligacupen en helt ny fräschör. Men det är klart, en sådan förändring skulle ofrånkomligen riskera att inkräkta på de engelska klubbarnas internationella tourer.
Vilket ju vore alldeles förfärligt…