Manager: José Mourinho, Tottenham. Viktig seger för Tottenham helt klart, och man kan ana att det nog också var en mycket viktig seger också för Mourinho, även mot hans gamla ärkefiende Pep Guardiola. Med vinsten så vet nu Tottenham att de kan vinna matcher, också svåra matcher, även utan spelare som Harry Kane och Christian Eriksen.
TRE TAKEAWAYS:
West Ham och Moyes. En riktig käftsmäll för West Ham, en match de verkligen borde och hade behövt vinna. Är man i tvåmålsledning i andra halvlek hemma mot Brighton så måste man helt enkelt vinna matchen. Att West Ham ändå misslyckades vinna matchen säger något om var de befinner sig. Huvudena hängde rejält på West Ham efter matchen, ett West Ham som nu beger sig in i en period av riktigt tuffa matcher. Nedflyttning är ett i högsta grad realistiskt hot för West Ham, vars ägare nog borde frukta det mer än något annat, samtidigt som David Moyes inte alls fått den positiva effekt man hoppats på. En andra managersparkning kan mycket väl vara på gång.
Arsenal och Arteta. Sju ligamatcher och en enda vinst, hemma mot ett för stunden rätt odugligt Man Utd. Hade nästan någon annan manager inlett med en sådan resultatrad hade kritiken varit omfattande. Föreställ er om Ole-Gunnar Solskjaer hade inlett sin tid i Man Utd på det sättet till exempel. Om inte Mikel Arteta hade varit en av Pep Guardiolas coacher under några år hade han aldrig blivit anställd av Arsenal, och varenda studio och expert hade ansett det vara en mycket märklig och rätt dum anställning. Arteta har inlett med att spela det enda kortet han har för snabb succé, det vill säga spela stjärnorna och hoppas att de plötsligt börjar leverera. Vi får se om det skett på bekostnad av det längre perspektivet.
Fem i fajten. Nedflyttningsstriden i Premier League ser ut att handla om fem lag, som mellan sig slåss om tre platser som håller dem kvar i Premier League. Dessa fem lag är Brighton, Bournemouth, Aston Villa, West Ham och Watford. Norwich kan vi räkna bort eftersom de är för långt efter redan. Mellan Brighton och lagen ovanför dem är det nu fyra-fem poängs avstånd så dessa lag kan vi räkna bort för stunden i alla fall. Mellan dessa fem lag känns det otroligt ovisst vilka som till sist åker ur. Samtliga fem verkar nästan exakt lika jämnt ojämna, eller ojämnt jämna, kapabla både till imponerande vinster och sura förluster, till såväl toppar som doppar i form.
J.R.
Everton. Matchen såg ut att vara på god väg mot Hälsingland för Everton, Watford ledde med 2-0 och kontrollerade spelet eftertryckligt. Två fasta situationer precis innan halvtid senare så var det plötsligt kvitterat. Trots ett rött kort mitt i andra halvlek så lyckas Everton ändå göra vinstmålet. Istället för nedflyttningsstrid befinner sig Everton plötsligt på tabellens övre halva. Det vore fel att säga att spelet alla gånger ser helt övertygande ut, men Carlo Ancelotti verkar onekligen ändå haft viss effekt.
CLIFF BARNES
Newcastle. Steve Bruce tog över Newcastle och hävdade att han minsann skulle börja spela en offensiv och underhållande fotboll, underförstått ett något klumpigt sätt att få popularitetspoäng i jämförelse med Rafa Benitez. Verkligheten har föga förvånande visat sig lite gråare än så. Verkligheten är istället ett Newcastle som verkar spela för att inte förlora hemma på St James Park mot glasklara tabelljumbon Norwich, och välförtjänt blir utbuade av sina egna supportrar för det.
OMGÅNGENS MATCH:
Leicester 2-2 Chelsea. Omgångens första match kändes också som omgångens mest underhållande match, även om det kanske vore ett steg för långt att kalla det för dess bästa match. Men den lyckades uppnå rätt bra betyg på båda dessa axlar. Leicester såg ut att ha vänt ett underläge till vinst i andra halvlek, men Antonio Rüdiger klev fram med sitt andra mål i matchen och ordnade en kvittering.
BTW
Jürgen Klopp: ”The readiness to improve and learn from the game is what we had to do to win.” – Inget vet vad det här faktiskt betyder, inte ens Klopp vet vad det betyder, men det låter ju bättre än att jag har ingen aning hur vi vann den här matchen.
Sean Dyche: ”It is lovely to watch when people are falling over, it is my favourite part. The game is in a fantastic state.” – Dyche verkar ha tagit en hel sida ur Pep Guardiolas passivt aggressiva media playbook.
Om Mikel Arteta inte varit en av Pep Guardiolas coacher under några år hade han för det första aldrig anställts av Arsenal, och för det andra hade varenda studio och expert ansett det vara en ytterst märklig anställning.