På sätt och vis finns inget konstigt med detta. För det första är självfallet alla utfästelser om framtiden närmast per definition höljda i osäkerhet. Vi vet ännu inte att det faktiskt blir exakt på det sätt som exempelvis jag menar att det blir, därmed blir det lätt att peta hål på. Detta att uttrycka sig i grader av sannolikhet och rimlighet, snarare än i svartvita termer av rätt eller fel, verkar inte riktigt ha landat hos alla.
För det andra är det naturligtvis också så att sådana utfästelser aldrig kommer vara särskilt populära hos de supportrar som har sina olika skäl att inte gilla innehållet i dessa utfästelser. Att bara vilja höra vad man vill höra har blivit något utav en nationalsport hos många läsare, ett tecken på supporterskap i dess renaste form tydligen. Hör man något annat, och detta är en utsaga om framtiden, så har saker så klart ”tagits ut i förskott”.
För ganska precis en vecka sedan fick jag höra just detta, att jag tog ut saker i förskott för att jag påstod att Norwich skulle åka ur den här säsongen. Jag kan förstå den kritiken utifrån ett rent supporterperspektiv. Nämligen att saken inte är matematiskt klar och det är självfallet inte vad supportern i fråga hoppades på. Att Norwich samma kväll vann mot Leicester gav självfallet kritiken någon slags illusorisk substans.
Trots den kanske inte helt väntade segern så har Norwich fortfarande sex poäng att hämta upp till nedflyttningsstrecket på tio omgångar. Att utifrån det läget redan inför förra omgångens match påstå att Norwich kommer åka ur Premier League riskerar möjligen vara provocerande men knappast särskilt kontroversiellt. Skulle Norwich mot all förmodan (!) lyckas hålla sig kvar så får jag väl äta upp den saken då.
Kritiken blir dessutom lite glidande, för det är precis lika uppenbart att i vissa fall är det inga problem alls att ta ut saker i förskott. Jag har till exempel sagt i flera månader nu att Liverpool kommer vinna ligan, eller till och med att de har vunnit ligan, utan att detta väckt någon som helst upprördhet hos andra än ljusblå tokstollar och extremt vidskepliga Liverpoolsupportrar. Men även här tar jag så klart ut saker ”i förskott”.
Alltså verkar det vara något som ändå är okej att göra, enda frågan är i så fall var gränsen går för när det är okej och inte. Ett subjektivt fel således, inte ett objektivt fel. Att bli upprörd över att fotbollsskribenter uttalar sig om framtiden, när det många gånger är deras själva uppgift just att uttala sig om vad som kommer hända i framtiden, framstår däremot för mig lite som att bli sur på en anka för att denne har fräckheten att kvacka.
Att det sedan någon gång då och då kvackas helt fel må vara hänt, det är att betrakta som kostnaden för att göra business. Oavsett om det gäller utfästelser på lång sikt eller enbart utfästelser inför nästa omgång. Frågan blir därför vad som ska kvackas inför den här omgången?!
Liverpool vs Bournemouth
Nollan i Liverpools förlustkolumn blev förra omgången till en etta. Liverpool har till sist förlorat en ligamatch. Lägg därtill att Liverpool omedelbart därefter kraschade ut ur FA-cupen genom att förlora mot Chelsea på Stamford Bridge, och Liverpoolsupportrarna verkar kollektivt ha kraschat tillbaka på jorden igen.
Nu är det lätt att känna att Liverpools supportrar möjligen överdramatiserar dessa saker lite väl mycket. Att förlora på Stamford Bridge är liksom ingen omöjlighet. Ligan är redan vunnen, apropå att ta ut saker i förskott, så att fokus möjligen skiftar där, samtidigt som Liverpool kommer möta motståndare som Watford som slåss för sina liv, är förståeligt.
Liverpool håller nu andan inför veckans returmöte mot Atlético Madrid på Anfield. Som förrätt till den drabbningen möter man nu Bournemouth, även det på Anfield, och det är väl kanske ingen överdrift att säga att Liverpool rent moraliskt faktiskt skulle behöva en seger, för att skingra tvivlen om inte hos sig själva så hos alla andra.
Arsenal vs West Ham
Det räckte alltså med en något svängig seger mot Everton hemma på Emirates för att få Arsenals supportrar att börja prata om Champions League-platser igen, i nästa kapitel i den ständiga sagan om att Arsenals supportrar liksom aldrig lär sig. Apropå att jag har tagit ut i förskott att Arsenal inte kommer lyckas ta sig till Champions League.
Därefter har Arsenal blivit utbombade ur Europa League mot Olympiakos på Emirates i ett europeiskt cupfiasko av wengerianska proportioner, samt någorlunda övertygande besegra Portsmouth i FA-cupen på Fratton Park. Nu ställs Arsenal mot West Ham på Emirates, West Ham som slåss för sina liv och som senast vann mot Southampton.
Crystal Palace vs Watford
Hur följer man upp en vinst 3-0-vinst mot Liverpool? Jo, naturligtvis med en match på bortaplan mot Crystal Palace. Om något ska ge dig hår på bröstet så är det väl just en sådan match. Det skulle kunna sägas att vad som kommer hålla Watford kvar i Premier League är inte vinster mot Liverpool, utan vinster i matcher som denna.
Det är lätt att bli lurad i det där avseendet, eftersom matcher och vinster mot Liverpool, Man City och övriga storklubbar ges så mycket mer uppmärksamhet i media, och tillskrivs en betydelse som inte riktigt är motiverad. Norwichs vinst mot Man City i början av säsongen är ett rätt uppenbart exempel på just detta.
Watfords situation är däremot en annan än vad Norwichs situation var då. Watfords vinst mot Liverpool kändes inte som någon fluke, utan som en rätt naturlig del av det mönster vi har sett med Watford den senaste tiden, egentligen ända sedan Nigel Pearson tog över laget. Watford är ett av få lag i Premier League med önskad ny manager-effekt.
Sheffield United vs Norwich
Två nykomlingar i Premier League inför den här säsongen med två diametralt annorlunda utvecklingskurvor. Norwich gick in i Premier League som mästare i Football League, Sheffield United som tvåa. Många trodde att Norwich skulle lyckas bra i Premier League, lika många såg Sheffield United som ligans chump bait.
Verkligheten blev inte bara en annan, utan en helt annan. Norwich är halvt om halvt avhängda i Premier League-tabellen, ej inräknat en rätt osannolik great escape. Sheffield United är samtidigt med tio omgångar kvar fortfarande i högsta graden kvar i kampen inte bara om europeiska cupplatser utan om Champions League-platsen.
I den kampen om europeiska cupplatser är det så klart mycket viktigt för Sheffield United att besegra Norwich hemma på Bramall Lane. Om Norwich samtidigt ska visa att jag helt i onödan har tagit ut saker i förskott gällande dem och deras framtida Premier League-status, så har de i sin tur inte längre råd att förlora sådana här matcher.
Southampton vs Newcastle
Det har varit ett av säsongens lustigare skämt detta hur Steve Bruce såsom medveten strategi lurar in sina motståndare i en falsk känsla av trygghet. Detta som ett sätt att beskriva Newcastles relativt sett många vinster och poäng också i matcher där absolut ingenting talade för att de skulle vinna eller ta poäng.
Men med en slags postmodern ironi över det hela verkar det nu som om Steve Bruce kanske har kört samma drag på det egna laget och de egna supportrarna. Newcastle som var uppe och sniffade på den övre halvan av tabellen för ett tag sedan, visar upp en rätt oroande formkurva där resultaten riskerar dra dem in i nedflyttningsstriden igen.
Fem poäng ned till nedflyttningsstriden är förvisso inte någon marginal att förakta med tio omgångar kvar. Samtidigt är fem poäng knappast ett betryggande försprång, inte när klubbar nedanför dem som Watford, West Ham, Aston Villa med flera samtliga är kapabla att äta upp försprånget. Newcastle har inte råd att ta ut saker i förskott.
Wolves vs Brighton
Det ena laget jagar en Champions League-plats. Det andra laget jagar en Premier League-plats nästa säsong. Det ena laget visar upp en formkurva som definitivt gör dem till en av de ledande kandidaterna. Det andra laget visar upp en formkurva som gör det ytterst tveksamt om de faktiskt kommer lyckas.
När säsongen ska summeras kommer Wolves nästan oavsett den slutliga utgången sticka ut med en imponerande bedrift. Inget lag i Premier League har spelat så många matcher, inget lag i Premier League har samtidigt använt sig av så få spelare. Ändå befinner sig Wolves i den absoluta hetluften både i Premier League och i Europa League.
Brightons formkurva är ytterst besvärande för dem. De har inte vunnit en ligamatch sedan årsskiftet, vilket betyder noll vinster på de åtta senaste matcherna, och en enda vinst på de tretton senaste matcherna. Knappt ens dagsluft skiljer dem från nedflyttningsstrecket, och Graham Potter har en tuff uppgift framför sig, både professionellt och privat.
Burnley vs Tottenham
Tottenhams säsong befinner sig i upplösningstillstånd. Förluster mot Chelsea och mot Wolves i ligaspelet har tagit effektivt död på deras momentum i ligaspelet, och förlusten mot RB Leipzig i Champions League följdes upp av en neslig förlust mot Norwich i FA-cupen. Tottenham, vare sig deras spelare eller supportrar, är inga happy campers.
José Mourinho anställdes mitt under hösten med en slags mission att rädda Tottenhams säsong, men har helt uppenbart misslyckats med den saken. Även om jag nu så klart tar ut saker något i förskott, jag antar att en förvisso just nu rätt långsökt fjärdeplats i ligan skulle kunna ge honom någon form av upprättelse till sist ändå.
Vilket inte i sig betyder att det därför var feltänkt av Tottenham att anställa José Mourinho när de gjorde, eller gå vidare från Mauricio Pochettino som de faktiskt gjorde. Att det inte går rätt just nu betyder inte att det gick mer rätt förut. Fotbollssamtalets logik är inte alla gånger glasklar på just dessa punkter.
Man måste rimligtvis också peka på att José Mourinho har haft en rätt omfattande otur med framför allt skador på viktiga spelare. Hans förutsättningar har knappast varit de allra bästa, samtidigt som man som vanligt känner att Mourinho hade kunnat spela de förutsättningar han faktiskt haft på ett betydligt bättre sätt än vad han faktiskt gjort.
Och kanske är det nu för tiden den främsta kritiken som går att rikta mot José Mourinho, att han har en benägenhet att inte längre göra det bästa möjliga av de situationer han befinner sig i, utan tvärtom göra ont värre. Den tidiga Mourinhos trotsighet och krig med världen har ersatts av den sena Mourinhos vilja att tycka synd om sig själv.
Vilket får mig att tro att José Mourinho nog inte är Tottenhams manager särskilt länge till, även om jag där definitivt tar ut saker i förskott.