Normalt sett brukar ju säsongen vara slut ganska precis vid den här tidpunkten. Nu sitter vi istället och mentalt förbereder oss på att säsongen ska dra igång igen. Alltmer tyder ju på att det är en fråga om bara några veckor innan Premier League startar upp igen efter ett då tre månaders långt uppehåll. Helt säkert utan publik på läktarna, men lik förbaskat ändå Premier League-fotboll igen.
Det har sagts att det inte längre finns något engagemang kvar för den här säsongen. Vi får väl se om det håller i sig när fotbollen väl drar igång igen eller om det var ett tröstlöst påstående utan fotbollen. Kanske är det så att det väldigt speciella format som kommer krävas för att verkligen hinna klart med säsongen under sommaren gör det hela lite mer speciellt än annars, och kanske ökar intresse och engagemang.
Annars är det detta med att spela fotboll utan publik. Många verkar fortfarande ha svårt att förlika sig med att fotboll utan publik är bättre än ingen fotboll alls, bara för att fotboll med publik är bättre än fotboll utan publik. En kontroversiell subpunkt till exakt samma diskussion verkar vara detta med att spela upp konserverat publikljud. Vilket några tycker är bra och högst förutsägbart andra tycker är dåligt.
Ytterligare andra har kommit i alla fall något steg längre i tänket och börjat fundera över vad det faktiskt kan ha för betydelse att spela fotboll utan publik. Här har det kanske inte minst börjat pratas om att kunna undersöka hur stor hemmafördelen egentligen är i fotboll. Bundesliga har hittills haft klart färre hemmasegrar än normalt, vilket trots ett litet sampel inte hindrat diverse mer eller mindre självutnämnda experter att istället dubbla ner på sin uppfattning att hemmafördelen är som mest marginell.
Bland klubbarna som har att besluta om att starta upp säsongen har detta med att spela utan publik främst tagits upp av klubbarna i bottenstriden. I synnerhet klubbarna under nedflyttningsstrecket. De menar helt bestämt att detta är till deras nackdel eftersom det är hemmaplan och stödet från publiken som ska få dem att hålla sig kvar. Vilket väl i och för sig låter rätt konstgjort, även om vi så klart sett exempel på detta genom åren.
Hur som helst verkar inte just dessa klubbar riktigt dela de mer eller mindre självutnämnda experternas uppfattning att hemmafördelen är som mest marginell. De verkar tvärtom tillmäta den rätt stor för att inte säga avgörande betydelse. Men sådant där kan så klart vara vidskepelse likaväl som förnuft. Dessutom kan man tänka sig att dessa klubbar kommer att käfta emot och betona det orättvisa för dem bara för att det ligger i deras direkta intresse att göra så.
Själv fastnar jag för de mer psykologiska aspekterna av att spela fotboll utan publik, och då kanske i synnerhet att spela Premier League utan publik. Skälet är något som Watfords målvakt Ben Foster sa, nämligen att det blir så många fler som då kommer följa matcher via sociala medier istället att detta kan bli en betydligt tuffare press på unga spelare, som enligt Foster redan lever med en oro att göra bort sig på planen och göras till åtlöja på twitter och liknande plattformar.
Ett perspektiv jag inte riktigt tänkt på förut, åtminstone inte med den graden av specificitet. Och det är ju sant att det är andra tider för både unga och gamla spelare i dessa tider. Sedan går det så klart att fundera på om det verkligen är någon märkbar skillnad i detta avseende nu jämfört med förut. Visst blir det fler som följer fotboll på det viset nu, men var det inte redan tillräckligt många för att det skulle kunna vara ett problem?!
Möjligen kan det omvända också gälla. Vi vet att det finns ett antal spelare som kan vara fruktansvärt bra på träning men som sedan får det väldigt svårt att prestera när det väl blir match framför tiotusentals åskådare på en tät arena. Återigen får man kanske vara en aning försiktig med orsakssambanden. Beror detta på, och i vilken utsträckning, på just att där är publik på arenan eller på själva matchsituationen i sig?
Man skulle ändå kunna tänka sig att spela Premier League utan publik kan få matchen att kännas mer som träning för dessa spelare, och att detta därför hjälper dem att prestera även på match som de normalt sett gör på träning. Vilket kanske är goda nyheter för utsatta klubbar såsom Newcastle, Crystal Palace och Arsenal, som har hand om ömtåliga själar såsom Joelinton, Christian Benteke och Mesut Özil.
En annan fundering är så klart att allting på planen hörs så mycket mer. Varenda bolltouch så klart, men även hyfsat artikulerade utrop från spelarna på planen, både medspelare och motståndare. Hur påverkar vetskapen att dessa utrop nu hörs å ena sidan de spelare som är vana vid att göra dessa utrop och å andra sidan de spelare som är måltavlan för dessa utrop? Hur påverkas lagens respektive kommunikationsmönster och hur påverkar detta lagets prestation?
Att det är en omständighet man faktiskt måste anpassa sig till känns givet. Ljudet och inte minst den mångmänskliga närvaron är ofrånkomliga delar av hela situationen och själva upplevelsen med en match i Premier League. Att bara ta bort dessa delar och tro att det inte ska spela någon roll alls känns naivt. Flera klubbar verkar ha insett detta. Ole-Gunnar Solskjaer pratar exempelvis om att Man Utd kommer ha en fördel av att redan ha spelat en match utan publik nyligen, mot LASK Linz i Europa League.
Men det är klart att med tanke på den fotboll som Man Utd alldeles för ofta har spelat under Solskjaer så är det kanske inte så konstigt om de mest väljer att se fördelar med att spela utan publik.