Eftersom West Ham ändå lyckades hålla sig kvar i Premier League förra säsongen kan man så klart säga att jag hade helt fel som påstod när West Ham anställde David Moyes för andra gången att det var helt fel beslut för West Ham. Men det är å andra sidan att kanske göra sig skyldig till alltför grov utfallsanalys. Dessutom är det just inget som säger att West Ham inte hade klarat sig kvar även med någon annan manager.
West Hams större problem är naturligtvis att det inte är en klubb som enbart ska ha som målsättning att hålla sig kvar i Premier League. Och det finns just ingenting med Moyes som manager som säger något annat än att ambitionen endast är just denna. Därför var jag en rätt varm förespråkare för att West Ham skulle byta manager inför kommande säsong. West Ham var ett lag i behov av ett nytt och större perspektiv.
Att David Moyes skulle kunna tillhandahålla detta perspektiv kändes hela tiden minst sagt osannolikt. Inte blev den känslan mindre påtaglig när Moyes gav uttryck för spelare han var sugen på att värva till West Ham, vilket uteslutande handlade om tidigare spelare han varit manager för vars karriärer minst sagt har somnat av. Det kändes som ett försök att värva från Premier Leagues överskottslager, en beprövad men sällan lyckad strategi.
West Hams sommarsäsong har knappast övertygat så här långt. Vilket knappast kommer helt oväntat, givet att Moyes på klubbledningens anmodan betonade att det var viktigare att utveckla de spelare de redan hade i laget. Vilket närmast ofrånkomligen är något en manager säger när han vet att det inte kommer bli något större värvande av nya spelare av i första taget.
Istället för spelarköp är det en spelarförsäljning som har fått känslorna att koka både i och utanför West Ham. Försäljningen av den egna produkten Grady Diangana till West Brom för strax under £20m gick verkligen inte hem vare sig hos supportrar eller hos de egna spelarna. Missnöjet fick exempelvis West Hams lagkapten Mark Noble att gå ut med ett svavelosande twitter som kritiserade beslutet att sälja Diangana.
Frustrerad, förbannad och besviken ansåg sig Mark Noble vara. Hårda ord minst sagt och det första som bör sägas om detta tweet är kanske vad det betyder i det större perspektivet. För mer än enbart en kritik utav en specifik spelarförsäljning visar det även på en uppenbar brist på harmoni i klubben och i laget. Den här typen av tweets händer helt enkelt inte i väl fungerande, eller ens normalt fungerande, klubbar.
Vad föranledde då denna ilska? Grady Diangana var kanske en lovande och talangfull spelare, men riktigt så bra har han ändå inte varit för West Ham ännu att ilskan kan bero på att West Ham blivit av med en för dem väldigt viktig spelare sett till kvaliteten. Det går inte riktigt att säga att West Ham plötsligt är ett betydligt sämre lag, jämfört med om de istället sålt exempelvis Declan Rice eller Andriy Yarmolenko.
Ett skäl till ilskan var att transfersumman blev så låg. Inte bara blev man av med en spelare utan man blev dessutom av med honom billigt. Vilket både kan kännas surt i sig och som även riskerar vara surt givet att West Ham sagt sig bara vilja finansiera eventuella spelarköp med spelarförsäljningar, och lite pengar för en såld spelare betyder lite pengar att köpa spelare för.
Ett annat tungt skäl till ilskan är däremot att Grady Diangana var just en egen produkt, en av få sådana spelare i West Hams spelartrupp. Han var en av spelarna som supportrarna identifierade sig med, och en viktig del i bevarandet av klubbens kultur. För en klubb som West Ham som sätter sådan stolthet i sin förmåga att producera egna spelare att de utan någon som helst ironi kallar sig själva för The Academy är detta alls inte oviktigt.
Saken måste också sättas in i sitt specifika sammanhang. West Hams supportrar och förmodligen även flera av spelarna har nog förlikat sig med ännu en hyfsat medioker säsong. Även om West Ham gör en bra säsong så kommer inte det innebära några mer högflygande placeringar, inga europeiska cupplatser. I ett sådant läge är ofta egna produkter ett av få glädjeämnen som faktiskt går att hålla fast vid.
Detta borde naturligtvis David Moyes ha insett. Särskilt som han har lagt så mycket tid det senaste halvåret på att betona just sin uppskattning och förståelse för West Ham som klubb och dess kultur. Jag är en av er, verkar han ha försökt säga både i ord och handling, men i och med beslutet att sälja Grady Diangana så har han mer eller mindre raderat varje tänkbar effekt av dessa försök.
Nu kan det för all del hävdas att beslutet att sälja Grady Diangana var klubbledningens först och främst, snarare än Moyes eget beslut. Men dels är det ändå svårt att tänka sig att Moyes inte skulle ha haft något ord med i laget. Och dels visar kanske Moyes nästan omedelbara försök att med pengarna från Diangana värva James Tarkowski från Burnley att nog hade han både en tanke och ett finger med i spelet.
Just det tama försöket till rockad är kanske indikativt för West Hams kulturproblem även det. För det första är det så klart en offensiv spelare ut för en defensiv spelare in, något som kanske säger det mesta om Moyes mentalitet. Och vad West Hams supportrar anser om en sådan mentalitet vet vi sedan tidigare. För det andra känns det inte helt klyftigt att tro att James Tarkowski ska gå att värva för några £20m.
Det kan diskuteras om West Ham i första hand verkligen behöver ännu en mittback, eller om detta mest var ett uttryck för att Moyes ville ha en engelsk mittback. Den typen av saker har han ju sagt förut. Dessutom har Tarkowski varit en av ligans bättre mittbackar de senaste säsongerna, spelandes för ett bättre lag än West Ham dessa år, och skulle på rådande marknad förmodligen betinga minst det dubbla priset än West Hams £20m.
Vilket får hela försöket att kännas som ett rent slöseri med tid och energi, och möjligen även försäljningen av Grady Diangana att kännas ännu mer onödig, om den inte ens leder till att West Ham faktiskt får en spelare de verkligen vill ha. Det enda som kanske skulle kunna tala till West Hams fördel med Tarkowski är att denne möjligen tänker att han behöver flytta till en större klubb för att komma med i Englands landslag.
Med endast någon halv vecka kvar av säsongen framstår West Ham alltså precis lika harmlösa och oharmoniska som de gjorde under förra säsongen. Ett intryck David Moyes inte har lyckats motverka utan tvärtom har lyckats förstärka. West Ham räddade sig kvar i Premier League på håret förra säsongen. West Ham har nu fått supportrarna att slita sig så mycket i håret att inga hår längre finns kvar att rädda dem kvar i Premier League.
West Ham jobbar fortfarande utifrån policyn att David Moyes ska rädda dem kvar i Premier League. Den större frågan, även utifrån det perspektivet, riskerar vara vem som räddar West Ham från David Moyes?!
:::
TRANSFERKOLLEN
Abdoulaye Doucouré, Watford till Everton. Tredje mittfältsvärvningen på kort tid och med den har Carlo Ancelott i ett svep byggt inte bara ett helt nytt mittfält, utan ett av ligans bästa mittfält. Doucouré har varit Watfords genomgående bästa spelare de två senaste säsongerna, och är en utmärkt box till box-spelare, ett bra komplement både till Allan och James Rodriguez. Med beröm godkänd – (++++)
Jamal Lewis, Norwich till Newcastle. Alls ingen tillfällighet att Lewis har varit på radarn för både Liverpool och Tottenham. Kompetent, lovande och utvecklingsbar vänsterback, och det är en position där Newcastle i min mening helt har saknat vettiga alternativ. Ännu en riktigt bra värvning för Newcastle med andra ord, som onekligen har förstärkt laget den här sommaren. Med beröm godkänd – (++++)