Ett tag under sommaren verkade det som om Burnley och Sean Dyche möjligen var på väg att gå skilda vägar. Dyche verkade uttalat missnöjd med Burnleys svaga ambitioner och vilja att investera i spelartruppen och mer än hintade att han kanske skulle börja se sig om efter andra klubbar. Möjligen finns det goda skäl att tänka att det mest var ett sätt att utöva politiska påtryckningar på Burnleys ägare och styrelse.
Helt harmoniskt verkar det alltså ändå inte vara i Burnley. Dyche verkar framför allt missnöjd med hur tunn han upplever sin spelartrupp ha blivit. Flera spelare har lämnat Burnley de senaste åren utan att kanske ha riktigt ersatts. Även spelare som värvats till klubben och gjort någon slags succé kom som fria transfers, vilket Dyche också har varit noga med att påpeka.
Budskapet känns ändå rätt tydligt. Burnleys framgångar de senaste åren har uppstått inte tack vare styrelsen, utan trots styrelsen. Främst ansvarig för Burnleys framgångar är alltså Sean Dyche själv, som gjort stora saker med små medel. Underförstått borde Burnley alltså vara rätt tacksamma för att Dyche finns, och vara mycket oroliga för att Dyche skulle vilja lämna klubben.
Det trista är kanske att Sean Dyche mycket väl kan ha rätt i någon mening. Han har onekligen gjort stora saker med Burnley med relativt små medel, och det är väldigt svårt att se Burnley ha nått de framgångar de gjort under de senaste åren, med europeiskt cupspel och flera placeringar på tabellens övre halva, utan Dyche som manager. Burnleys framgångar är i hög utsträckning Sean Dyches framgångar.
Vem fasen är å andra sidan Sean Dyche att kritisera Burnleys ägare och styrelse för att sakna ambitioner eller åtminstone höga ambitioner? Det här är alltså samma Sean Dyche som inför i princip varenda cupmatch närmast anstränger sig för att berätta hur oviktig matchen är jämfört med det ack så viktiga ligaspelet. Detta är samma Sean Dyche som mer eller mindre kastade bort Burnleys hittills enda resa ut i det europeiska cupspelet.
Sean Dyche riskerar å andra sidan felbedöma läget en aning. Det finns kanske inte så värst många om ens någon större eller mer ambitiös klubb som vore särskilt villig att poacha honom från Burnley. Av det skäl som redan nämnts. Nämligen att han har gjort sig förknippad med attityden att det viktigaste bara är att finnas till i Premier League, även i lägen då Burnley inte löper någon som helst risk att åka ur Premier League.
Men det är även så att större eller mer ambitiösa klubbar än Burnley i stort sett alltid önskar visa upp en annan fotboll än den fotboll som har blivit Sean Dyches signum med Burnley. Ingen kritik i sig mot Dyches fotboll med Burnley, som dessutom ofta känns underskattad och reducerad ned till någon slags billig stereotyp, men det är inte heller den expansiva fotboll som större klubbar normalt sett vill spela.
Vilket förmodligen är skälet varför Dyche aldrig riktigt har blivit aktuell för dessa större eller mer ambitiösa klubbar. Så bra som Dyche ändå har lyckats med Burnley så borde ju någon av dessa klubbar ha norpat honom, eller åtminstone gjort ett seriöst försök att norpa honom. Men det har aldrig sträckt sig längre än att en eller annan brittisk journalist anser att dessa klubbar borde norpa honom, mest eftersom han har engelsk nationalitet.
Möjligen är det där en aning orättvist. Man skulle så klart kunna hävda att Sean Dyche spelar fotbollen som han spelar med Burnley just för att det är Burnley, att han skulle välja att spela en annan typ av fotboll med en större klubb. Samtidigt äger ett sådant argument rätt låg trovärdighet, en manager spelar inte en helt annan typ av fotboll med ett lag än vad han skulle göra med ett annat lag.
Sean Dyche har kanske insett dilemmat han har satt sig själv i. Genom att spela den fotboll som har gett Burnley dess framgångar de senaste åren har han med den fotbollen diskvalificerat sig själv från att röra sig uppåt på arbetsmarknaden. Kanske är det vad som ligger bakom ett av hans motiv varför Burnley behöver investera, nämligen att därmed kunna börja spela en mer progressiv och konstruktiv fotboll.
Eller elakt uttryckt: Det är ägarnas och styrelsens fel och ansvar att Burnley spelar den fotboll de gör, och inte en vackrare fotboll. Samtidigt som Burnleys framgångar alltså inte har något med dem att göra, utan enbart Sean Dyche. Praktiskt!
Alternativt handlar det kanske i själva verket lika mycket om att göra sig fortsatt attraktiv för Burnley som att göra sig mer attraktiv för större klubbar. Nyheten att Burnley är på god väg att bli uppköpta av ett amerikanskt konsortium, ALK Capital, med Alan Pace som dess ansikte utåt, släpptes förra veckan. Ett konsortium som tänker sig inte bara vara passiva ägare utan aktivt driva klubben framåt.
Vi har sett exempel på den sortens uppköp förut. Amerikanska ägare i sportbranschen kommer vilja modernisera och effektivisera Burnleys organisation och rutiner. Andra krav kommer ställas på Burnleys scouting och rekrytering men även lagets fotboll. Sean Dyche vore förmodligen inte det intuitiva valet för sådana ägare. Dyche är betydligt mycket mer gammal fotboll än vad han är modern fotboll.
Precis som Burnley skulle nog många hävda. Visst finns det ändå en slags charm med ett lag som Burnley i Premier League, som i mångt och mycket går rakt på tvärsen med den populära och moderiktiga synen på hur fotboll ska spelas. Kanske är det något viktigt som går förlorat om Burnley förändras i detta avseende. Å andra sidan övertas nog bara den rollen av någon annan. När Stoke förändrades, så dök Burnley upp.
Covid-19 har ändå vänt upp och ned på sommaren för Burnley, och för Sean Dyche. Det har gjort marknaden betydligt trögare, både vad gäller att värva spelare och att byta ut och anställa nya managers. Dyche är med andra ord kvar i Burnley, samtidigt som Burnley fram tills alldeles nyligen har varit väldigt passiva med att värva spelare och investera i spelartruppen. Det har varit varken hackat eller malet för Burnley.
Något förändrades ändå detta under veckan när Burnley gjorde klart med värvningen av mittfältaren Dale Stephens från Brighton. En riktigt stark värvning. Men det är klart, om Sean Dyche försökte göra gällande att han med nya värvningar skulle börja spela en mer progressiv och konstruktiv fotboll, så var det en rätt märklig värvning. Stephens är en spelare som passar tämligen väl in i Burnleys och Dyches redan etablerade spelstil.
De senaste säsongerna har lärt oss att inte underskatta Burnley. De har däremot också lärt oss att Burnley har en tendens att göra bättre säsonger ungefär varannan säsong, och förra säsongen var en bra säsong. Detta skulle kunna betyda att Burnley den här gången gör en svagare säsong. Förlusten i lagets första ligamatch mot Leicester visade att det kan finnas grund för den misstanken.
Är det ett mönster som Burnley och Sean Dyche orkar med att bryta i kvällens sena hemmamatch mot Southampton?