Om Chelsea ska ta sig till Champions League-final så måste de inte nödvändigtvis besegra ett bättre fotbollslag än sig själva. Men vad de måste besegra är ett lag vars kanske allra främsta egenskap är att lyckas undvika att bli besegrade, att på något sätt alltid lyckas hålla sig kvar i matchen. Chelsea måste besegra ett Real Madrid som under de tio senaste åren mer än något annat har varit och är världens bästa cuplag.
Kanske var det där något som blomstrade ut för fullt med Real Madrid redan i Champions League-finalen 2014, för sju år sedan. Real Madrids första Champions League-final på tolv år vid den tiden. En final som såg grundligt förlorad ut innan Sergio Ramos nickade in kvitteringen mot Atlético Madrid en bra bit in på tilläggstid. Ett mentalt mobiliserat Real Madrid körde sedan över ett mentalt förkrossat Atlético Madrid i förlängningen.
Det där blev sedan under åren som därpå följde något av ett kännetecken för detta Real Madrid, som helt enkelt vägrade att förlora i Champions League fastän de väldigt sällan såg ut att vara så värst mycket bättre än sina motståndare, och många gånger var det smått absurda situationer som tog Real Madrid vidare i turneringen. Real Madrid blev alltmer laget för de allra största matcherna.
Kanske har detta nått något av sin kulmen under den här säsongen. Real Madrid såg ut att vara på väg ut redan i gruppspelet, men krånglade sig vidare genom sena mål och märkliga resultat. Real Madrid såg länge ut att vara bortspelade från ligatiteln i La Liga, men även här har en svit av sena kvitteringar och avgörande mål, tillsammans med Atlético Madrids förfall, hållit dem kvar i kampen.
Semifinalen mot Chelsea har på något sätt följt samma mönster. Chelsea var det betydligt bättre laget i Madrid, och Real Madrid såg gamla och trötta ut. Chelsea borde egentligen ha knockat Real Madrid redan i den matchen, semifinalen borde ha varit i praktiken avgjord redan. Men på något sätt krånglade sig Real Madrid ändå till ett 1-1-resultat, och semifinalen lever alltjämt.
Hade det varit i stort sett någon annan motståndare än Real Madrid så hade Chelsea med 1-1 i ryggen, hemmaplan samt den matchbild de presterade i den första semifinalen, setts som övertygande favoriter. Men eftersom det är just Real Madrid så går det inte riktigt att säga så den här gången. Hur mycket bättre Chelsea än är kommer där alltid finnas den där gnagande känslan att Real Madrid kan vinna detta ändå.
Chelsea har så klart redan tagit sig till en Champions League-final denna säsong. Detta sedan damlaget under tämligen dramatiska former vände sin semifinal hemma mot Bayern München i söndags. Om alltså Chelseas herrlag också tar sig till Champions League-final ikväll så har Chelsea gjort något som jag misstänker måste vara rätt unikt och speciellt för en klubb. Två Champions League-finaler samma säsong.
Kanske är damlagets triumf något som Chelseas herrlag kan hämta inspiration från. Det var hårt tryck på Chelseas damer inför deras semifinal på hemmaplan, och nur är det lika hårt tryck på Chelseas herrar. Mot Chelseas damlag stod framför allt traditionens makt, svårigheten att vända en semifinal man inleder i underläge. Mot Chelseas herrlag står kanske också framför allt traditionens makt i form av Real Madrid.
Ungt ställs mot gammalt i den här matchen. Chelsea är ett lag baserat på tämligen unga spelare, ett ungt lag som egentligen kanske inte var tänkt att nå några Champions League-finaler redan den här säsongen. Det är så att säga inte redan nu som detta Chelsea borde vara som bäst, detta ligger några år framåt i tiden. Real Madrid i sin tur bygger väldigt, väldigt mycket på sina gamla stjärnor.
Just den saken är självfallet en annan sak som man anar kan väga över till Real Madrids fördel en sådan här kväll. Spelare som Karim Benzema, Toni Kroos, Luka Modric, Sergio Ramos (om han spelar) med flera har varit just i sådana här matcher så många gånger förut. För de allra flesta av Chelseas spelare är det första gången. Energin hittar vi hos Chelsea, men erfarenheten är på Real Madrids sida.
Ändå är det en annan situation som gäller för Real Madrid ikväll. De måste göra mål. Med 0-0 vinner Chelsea, ett resultat som Chelsea alltså i någon mening kan spela på. Obra för Zinedine Zidane naturligtvis, vars taktik först och främst brukar bygga på att täppa till bakåt. Med Zidane är Real Madrid ett tämligen konservativt spelande fotbollslag men också, som sagt, och kanske just därför, världens bästa cuplag.
Chelsea brottas kanske i någon mening med samma besvär som bekymrade Liverpool i kvartsfinalen. Det skapas chanser men man tenderar att missa lite för många av sina chanser. Hade Liverpool utnyttjat sina chanser effektivt mot Real Madrid hade kanske de spelat semifinal nu. Hade Chelsea genom inte minst Timo Werner gjort mål på sina chanser i den första semifinalen hade de kanske redan varit klara för final nu.
Detta hänger naturligtvis samman med svårigheten att besegra Real Madrid. Man måste ta tillvara sina chanser för att besegra Real Madrid. Annars kommer Real Madrid alltid ha en fot kvar i dörren med möjligheten att rycka en vinst ur förlustens käft. Chelsea tog inte riktigt tillvara på sina chanser i Madrid, alltså är Real Madrid fortfarande i högsta grad kvar i Champions League, och kvar i denna semifinal.
Chelsea är bevisligen bra nog att kunna hålla ihop defensiven mot Real Madrid. Chelsea är också med spelare som Hakim Ziyech, Christian Pulisic, Timo Werner, Mason Mount med flera, bra nog att skapa många chanser och skapa bra chanser mot Real Madrid, och kommer helt säkert också göra det. Utnyttjar Chelsea dessa chanser på ett rimligt effektivt sätt så spelar de om några veckor Champions League-final.
Ironiskt nog är kanske de främsta hoten mot Chelseas plats i Champions League-finalen två av deras tidigare spelare i form av Eden Hazard och Thibaut Courtois. En som kan göra målen på dem, och en som kan stoppa målen av dem.