Dags för Man Utd mot Liverpool ikväll igen. Eller dags för ännu ett försök med Man Utd mot Liverpool igen, givet att kvällens match är kvällens match endast eftersom Man Utds supportrar fick stopp på på den här matchen förra gången den skulle spelas, och flyttad till ikväll. Dessutom borde det ju vara lite mer heat, som det sägs i wrestling, mellan Man Utd och Liverpool än vanligt baserat på vad som hände i tisdags.
Man Utd ställer ut en startelva mot Leicester som, om Man Utd hade spelat med den typen av startelva under hela säsongen, hade inneburit att Man Utd högst sannolikt åkt ur Premier League. Leicester vann matchen, utan att ens behöva spela särskilt bra, och fick så klart därmed en rejäl skjuts i Champions League-striden. Vilket inte minst sker på Liverpools omedelbara bekostnad.
Premier League har som vi vet en regel som säger att man måste spela med vad som brukar kallas för det bästa laget. Det är väl i dessa dagar inte helt glasklart exakt vad detta betyder men det riskerar också bli lite larvigt att oja sig över hur svårt det skulle vara att bestämma det. En bestämd definition kan vara svår men man vet när man har passerat gränsen, och Man Utd passerade gott och väl gränsen i tisdags kväll.
Om nu den här regeln faktiskt finns, och Man Utd inte bestraffas för sin laguttagning i tisdags kväll, då är det naturligtvis lika bra att plocka bort regeln omedelbart. För i så fall är den naturligtvis helt meningslös. Och jag är av den här principiella uppfattningen att för det första ska man ha så få regler som möjligt, och för det andra ska man verkligen bara ha regler man faktiskt använder sig av och som har någon betydelse.
Man Utd genom Ole-Gunnar Solskjaer kommer självfallet försvara sig med att de minsann inte hade något val i sin laguttagning, att det givet spelschemat var omöjligt för dem att göra på något annat sätt. Men det är naturligtvis struntprat. Om vi antar att båda veckans matcher faktiskt fortfarande hade varit viktiga för Man Utd, så nog tusan hade då laguttagningarna sett annorlunda ut, bättre balanserade.
Min vrede över detta gäller vad Man Utd med detta säger om sig själva, vilka signaler man skickar ut om vad man är för klubb. Man Utd är en klubb som ska vilja vinna alla matcher de spelar, och definitivt försöka vinna alla matcher man spelar. Det är en fråga om stolthet och självrespekt. Att börja kompromissa med den hållningen är bara ett annat sätt att säga att det är okej att förlora, ett uttryck för sjunkande standards.
Man Utd borde ha, och har naturligtvis i någon mening, en spelartrupp bred och bra nog att kunna gå in till dessa båda matcher mot Leicester och mot Liverpool och spela för att vinna, och även kunna vinna. Att Ole-Gunnar Solskjaer verkar anse något annat är mer en funktion av hans egen osäkerhet och hans egen uppenbara svaghet när det kommer till att rotera spelare och röra sig utanför sin primära startelva.
Laguttagningen mot Leicester omöjliggjorde även att försöka se det som ett kul tillfälle att lufta unga spelare, eftersom signalen så tydligt blev att matchen var så fullständigt oviktig. Svenske Joseph Elanga gjorde a-lagsdebut för Man Utd mot Leicester. Går det egentligen ens att räkna som en riktig a-lagsdebut för Man Utd, eller var det föga mer än en glorifierad reservlagsmatch?
Liverpools vrede utgår naturligtvis från deras intressen. De är förbannade på att Man Utd har agerat osportsligt, saboterat eller åtminstone rejält försämrat deras chanser att ta sig till Champions League, och man kan väl bara anta att dessa känslor lär bli ännu starkare om Man Utd ikväll ställer upp med något som ens liknar ordinarie startelva. På sätt och vis förståeligt så klart, ingenting av det där är ju egentligen osant i sig självt.
Samtidigt ger sig Liverpool i så fall ut i ännu en omgång av att försöka placera skulden hos alla andra än sig själva. När Liverpool ska börja leta orsaker till att de nu eventuellt missar Champions League så, istället för att titta alltför långt och länge på Man Utds laguttagning mot Leicester, så gör de kanske klokast i att titta på sina egna förluster mot Burnley, Brighton, Fulham och, jo just det, Leicester.
När den här säsongen ska sammanfattas, och om Liverpool missar Champions League, så kommer den sanna orsaken vara Liverpools sex förluster på sju ligamatcher mellan början av mars och mitten av april. Där tappade Liverpool sin Champions League-plats först och främst, inte genom Man Utds laguttagning mot Leicester. Det gör inte Man Utds agerande snyggare därför, men Liverpool får nog se till sig själva först.
Dessutom är det ju som Man Utd-supporter rätt svårt att känna någon större sympati med Liverpool och deras supportrar i en sådan här fråga. Det har liksom hänt att Liverpool inte precis har överansträngt sig för att vinna fotbollsmatcher som hade kunnat hjälpa Man Utd att vinna ligatitlar. Och det var få som skrattade riktigt lika högt och länge som Liverpools supportrar när detta skedde.
Här framfördes någon rätt tramsig journalistisk teori om att Man Utd skulle vilja spela bort Liverpool från Champions League eftersom det skulle ge Liverpool mindre pengar och sämre möjligheter att värva spelare. Vilket lät rätt seriöst långsökt och inte minst som om journalisten tog sig själv på alldeles för stort allvar. Här hade han minsann suttit vid köksbordet och funderat riktigt länge på sitt eget privatspaningsspår.
Man Utd vill helt säkert spela bort Liverpool från Champions League. Men knappast av någon mer komplicerad anledning än varför alla klubbar genom alla år alltid har velat jävlas med sina största och främsta rivaler.