Det var bara några månader sedan som Emma Hayes var ett namn som nämndes med allra största allvar som den fullt möjliga nya managern för AFC Wimbledon, som vid det tillfället befann sig i League Ones nedflyttningsstrid. En idé som knappast föll i särskilt god jord hos förespråkarna för damfotboll, då de för all del inte utan anledning ansåg att detta var rätt förminskande både av Hayes och av damfotbollen i stort.
Emma Hayes egen respons på dessa rykten var något i stil med att varför skulle hon välja att coacha ett lag som kämpade i botten av herrfotbollens tredje division framför att som nu är fallet coacha landslagsspelare, världsstjärnor och världsmästare, kort sagt ett lag med spelare i världsklass. En minst sagt retorisk frågeställning naturligtvis. Men nu några månader senare lär Hayes knappast ha ändrat uppfattning.
Chelsea är på väg att med Emma Hayes som manager genomföra och slutföra en fullständigt fenomenal säsong. En säsong som inleddes med att Chelsea vann Community Shield över Man City. I mitten av mars vann Chelsea även Ligacupen. Bara för någon vecka sedan säkrade Chelsea även ligatiteln i Super League. Chelsea är fortfarande kvar i FA-cupen. Och ikväll spelar Chelsea Champions League-final mot Barcelona.
För att ta sig till Champions League-finalen på Gamla Ullevi har Chelsea, efter att enkelt ha besegrat Servette i sextondelsfinalen, först besegrat Atlético Madrid i en tuff åttondelsfinal, därefter betvingat ett gammalt spöke i Wolfsburg i kvartsfinalen, för att till sist ha svarat för en tämligen unik vändning i semifinalen mot Bayern München. Chelsea har haft en tuff resa till Champions League-finalen, men ständigt växt med uppgiften.
Mycket lättare lär det knappast bli i finalen. Barcelona Femení gör själva en spektakulär säsong, efter 26 omgångar i spanska Primera Division har Barcelona vunnit samtliga 26 matcher, och har den fullständigt osannolika målskillnaden om 128-5. Med spelare som Vicky Losada, Jennifer Hermoso, Lieke Martens med flera har Barcelona eliminerat lag som Man City och PSG på sin väg till kvällens Champions League-final.
Chelsea saknar knappast stjärnstyrka de heller förvisso. Här hittar vi framstående stjärnor både på klubbscenen och den internationella scenen såsom Fran Kirby, Pernille Harder, Sam Kerr, Ji So-Yun, Melanie Leupolz med flera. Till dessa måste naturligtvis även läggas de svenska landslagsspelarna Magdalena Eriksson, lagets kapten, och Jonna Andersson, som båda utgör ryggraden i Chelseas backlinje.
Chelseas Champions League-final kommer under en period av engelsk och europeisk damfotboll när mycket av dess landskap ser ut att vara på väg att förändras. FA:s Super League har precis skrivit på ett nytt lukrativt TV-avtal och ger alltmer intryck av att vara på väg att som liga betraktat skaffa sig samma typ av särställning som Premier League har fått inom herrfotbollen. Chelseas framgångar accentuerar denna utveckling.
Det glöms oftast bort hur storklubbarnas planer på en europeisk superliga även var en slags skymf mot damfotbollen. Damlagen nämndes som en bisats i prospektet, men vad det kort sagt betydde var att dessa klubbars damlag hade ryckts ut ur deras befintliga seriestruktur, och därmed gjort sig ännu mer beroende av klubbar som i majoriteten av fallen känns allt annat än seriösa i sin satsning på sina damlag.
Här finns klubbar i den engelska och europeiska damfotbollen som under lång tid har satsat på sina damlag och byggt upp en genuin organisation runt dem. Här pratar vi nog framför allt Lyon i Frankrike, Juventus i Italien, Wolfsburg och Bayern München i Tyskland, och på senare tid ser vi Barcelona, Atlético Madrid, PSG, och även holländska och skandinaviska klubbar läggas till dem.
Även England har sådana här klubbar. Arsenal och Chelsea, och med dem även till stor del också Man City, har jobbat hårt och medvetet med sina damlag under mycket lång tid, och föga förvånande är det också de som är bäst. Men här finns även gott om exempel på klubbar som behandlar sina damlag som något katten släpat in, eller kanske som mest som PR-verktyg utåt.
Casey Stoney, manager för Man Utds damlag, har exempelvis alldeles nyss meddelat att hon avgår, som alla tar för givet i protest mot de förutsättningar som damlaget I klubben tvingas spela under. Liverpool har haft exakt samma problem i ännu värre utsträckning, och bara under den här säsongen har vi hört liknande skräckhistorier från klubbar som Birmingham, Reading och Tottenham.
Förhoppningen måste vara att med nya TV-avtal så kommer damfotbollen få ett allt större ekonomiskt värde för de engelska klubbarna, och att kraven på professionalism, modernisering och kvalitet kommer att öka precis som en gång i tiden och alltjämt blivit fallet inom herrfotbollen. Men lite är detta också ett gott exempel på risken som finns för damfotbollen att binda sig i ett beroende till de traditionella herrklubbarna.
Vad damlagen framför allt behöver är en stark organisation runt omkring sig som gör dem långsiktigt starka och hållbara, och de behöver starka personer som kan driva dem framåt och ta tillvara deras intressen. Chelsea har haft båda dessa saker under flera år med Emma Hayes, och personen har i mångt och mycket även byggt organisationen, och det mer än något annat är varför Chelsea idag spelar Champions League-final.
Det är Chelseas första Champions League-final på damsidan. Chelsea kan bli det blott andra engelska laget, efter Arsenal, att vinna Champions League. Chelsea har även blivit den första klubben någonsin att gå till två Champions League-finaler under en och samma säsong. Och vilken säsong det vore för Chelsea om de vinner Champions League både för damer och för herrar!
Emma Hayes ångrar helt säkert inte att hon är Chelseas manager ikväll och inte AFC Wimbledons. Inte heller tror jag att Chelsea ångrar att Emma Hayes är deras manager och inte AFC Wimbledons. Varken före finalen eller efter finalen, oavsett utfall.
:::
Söndagens fyra förrätter i Premier League:
Crystal Palace vs Aston Villa. En match utan något på spel. Det mesta av intresset kommer gälla Jack Grealishs fortsatta rehabilitering på fotbollsplanen, inför kommande EM för England.
Tottenham vs Wolves. En minimal chans återstår för Tottenham att faktiskt ta sig till Champions League, även om det är extremt långsökt. Den kan vara obefintlig efter dagens match mot Wolves.
West Brom vs Liverpool. Otroligt viktigt för Liverpool, efter att ha vunnit den svåra matchen under veckan så att säga, att inte somna in utan faktiskt vinna de tre matcher som alla nu tagit för givet att de ska vinna.
Everton vs Sheffield United. Europeiskt cupspel står på agendan för Everton, oavsett om detta blir i Europa League eller Europa Conference League. Allt annat än en rätt säker Evertonvinst känns högst osannolik.