Det är svårt att inte känna sig entusiastisk över vad Tottenham och Conte skulle kunna åstadkomma tillsammans. Conte är en av världens bästa managers, som når framgång varhelst han för närvarande än befinner sig. Han är taktiskt med i matchen i allra högsta grad. Vad Conte uppnådde med ett vid tillfället begränsat Chelsea för fyra-fem år sedan antyder vad han också skulle kunna åstadkomma med Tottenham.
Det vore även en strategiskt intressant anställning. Anställer Tottenham Conte som ny manager förvandlar det förmodligen i ett svep Man Utd till i bästa fall en outsider till Champions League-platserna. Anställer Tottenham Conte som ny manager riskerar det slänga en rejäl sten i Man Citys maskineri givet vad det kan betyda för Harry Kanes syn på framtiden.
Det ger ett mycket bestämt svar på vad Tottenham faktiskt vill vara för klubb. Det skulle även innebära ännu en rejäl kvalitetsinjektion till Premier League som helhet, och ytterligare befästa ligan som Europas egentliga superliga.
Ändå är det en beskärd andel av Tottenhams supportrar som verkar minst sagt njuggt inställda till tanken på Antonio Conte som deras nästa manager. Flera har svarat på mina tweets om saken med negativa uppfattningar om saken. Erik Niva, känd Tottenham-supporter och opinionsbildare, sade sig utan att utveckla saken närmare vara ”fullständigt osugen” på Antonio Conte som Tottenhams manager.
Hur kommer detta sig? Jag bestämde mig för att gräva lite närmare i den frågan, bland annat genom en twitterenkät. Den gav mig lite ledtrådar både om omfattningen av motståndet och om vad motståndet faktiskt mer specifikt handlade om. Vad den så klart också visade var att många naturligtvis även var positivt eller till och med mycket positivt inställda till Antonio Conte som Tottenhams manager.
Antonio Contes bakgrund som Chelseas manager!
Chelsea och Tottenham gillar inte varandra som bekant och både en och annan verkar tycka det är en riktigt dum idé att någon som förut har varit Chelseas manager nu skulle komma att vara Tottenhams manager.
Detta har kanske inte enbart att göra med ren klubbrivalitet, utan lite spelar det säkert också in att Tottenhams erfarenhet av före detta Chelseamanagers knappast kan ses som positiv. Både Andre Villas-Boas och José Mourinho blev rätt misslyckade.
Men därav följer naturligtvis att Tottenham inte har varit ovilliga att anställa managers förut med historik i Chelsea. Dessutom kan ju inte Conte som person kopplas samman med Chelsea på riktigt samma sätt som framför allt Mourinho.
Antonio Conte uppfattas som bråkig och high maintenance!
Ingen rök utan eld skulle man kunna säga. Antonio Conte har onekligen gjort visst skäl för sitt rykte att vara både konfliktorienterad och besvärlig att ha att göra med. Han lämnade Chelsea efter ett år, och nu lämnar han alltså Inter.
Men för detta fanns ju också orsaker måste man komma ihåg. I Chelsea handlade det kanske mer om kontroll över transferbeslut. Men med Inter handlar det ju snarare om en väldigt rörig ägarsituation som med all säkerhet kommer handikappa dem.
Tottenham har själva en ägare och VD med vilken de varit mycket missnöjda det senaste året. Vad Tottenhams supportrar alltså bör fråga sig är om de helst har en manager som fogar sig efter ägare och ledning eller en manager som snarare ställer krav på dem.
Här finns snarare ett indirekt argument för Antonio Conte som Tottenhams manager. Det kommer inte vara möjligt för Tottenham att anställa Conte utan att garantera ett visst mått av investering i spelartruppen.
Antonio Conte ses som ännu en José Mourinho!
Även detta är ett argument som framförts. Med Conte anser man sig egentligen bara få ännu en Mourinho, en slags Mourinho 2.0. Det vill säga en kortsiktig, stingslig manager med ett alldeles för stort ego som blir som mest en fotnot i klubbens historia.
Jag tycker personligen jämförelsen haltar. Mycket av Mourinhos problem är att hans fotboll helt enkelt inte längre håller måttet. Detsamma kan inte sägas om Conte, hans fotboll är i högsta grad alltjämt en vinnande fotboll.
Conte har visat en betydligt större och bättre benägenhet att kunna jobba med ett något mer begränsat spelarmaterial och verkligen maximera dess potential. Taktiskt är han mer i framkant än Mourinho. Blir han en fotnot blir han i alla fall en positiv fotnot.
Antonio Conte upplevs som alltför defensiv!
En annan sak som resulterat i en del jämförelser med Mourinho är att Conte upplevs som en alltför defensiv manager. Men där Mourinho kändes som ett väldigt märkligt val för just Tottenham av just det skälet, kan man inte säga riktigt detsamma om Conte.
Contes fotbollslag har alltid varit defensivt välorganiserade, det är onekligen ingenting han tummar på. Men det har aldrig varit tråkigt att titta på Contes Juventus, på Contes Chelsea eller på Contes Inter, som det var med Mourinhos lag de sista tio åren.
Contes fotbollslag är energiska och intensiva, hårt arbetande och koordinerade, när det anfalls och spelas fotboll så går det snabbt. Där finns en defensiv grundtanke, men det är inte som med Mourinho en passiv tanke på alls samma sätt.
Antonio Conte anses vara för mycket kort sikt!
Ett av de vanligare skällsorden inte bara mot Conte utan mot många managers av det här slaget. Det uppstår naturligtvis baserat på att Conte aldrig varit i något jobb längre än tre år, och på att Conte känns som en anställning man gör för att få framgång snabbt.
Men det fetischeras ärligt talat också lite väl mycket kring det mytomspunna begreppet ”lång sikt”. Till slut är det ytterst få managers i världen som genuint kan anställas på lång sikt, snarare än att de anställs på kort sikt som kan växa till något på lång sikt.
Det finns inget egenvärde i att avstå en möjlighet att nå framgång redan på kort sikt om den faktiskt erbjuds klubben. Det gör inte framgångar mindre värda. Vad som krävs är blott en planering för hur man sedan ska göra övergången vidare därifrån.
Ingen kan rimligtvis förvänta sig att Conte ska vara Tottenhams manager i fem eller tio år i detta läge, lika lite som detta kan förväntas om nästan någon annan manager. Men det är helt säkert inte heller så som Tottenham tänker.
Men låt säga att Conte gör två säsonger med Tottenham, precis som han gjorde med Chelsea och med Inter, och att dessa två säsonger blir framgångsrika i proportionell utsträckning. Vilket skulle betyda både titlar och Champions League-platser.
Skulle vi då på fullaste allvar verkligen försöka påstå att Tottenham därmed befann sig i en för dem sämre och mer besvärlig position än vad t ex Arsenal och Man Utd gör nu efter snart två-tre år med sina ”långsiktiga” managers?!
Antonio Conte är inte Mauricio Pochettino!
Här upplever jag att skon klämmer för många. Conte är helt enkelt inte Pochettino på samma gång som det även existerar rykten om att Pochettino skulle kunna vara på gång tillbaka till Tottenham. Kanske det argument jag har lättast att ta till mig.
Pochettino var både lyckad och omtyckt som Tottenhams manager. Deras bästa manager åtminstone sedan Bill Nicholson på 1960-talet. Många ville ha Pochettino kvar och blev rätt besvikna när Pochettino och Tottenham gick skilda vägar under hösten 2019.
Det var nog rätt beslut just där och då. Det kändes onekligen som om klubb och manager hade slitit lite för mycket på varandra ett tag och ungeför som Ross och Rachel nog behövde vara ifrån varandra ett tag.
Vilket inte utesluter att en återförening är både möjlig och önskvärd. En managertyp som Pochettino vore onekligen något Tottenham skulle kunna göra mycket med. Men där finns även en risk i att försöka återskapa vad som varit, att titta bakåt och inte framåt.
Något känns ju också lite märkligt med att Pochettino skulle välja att lämna PSG, på eget bevåg, efter endast fem månader på jobbet. Det klingar illa på något sätt. Svårt att förstå varför dessutom, om han nu inte själv anar att han hänger på en skör tråd.
Om Tottenham faktiskt skulle kunna välja mellan Pochettino och Conte så skulle jag kunna förstå dem som hellre vill ha Pochettino. Men jag tror inte det där är ett val som faktiskt existerar just nu för Tottenham.
:::
TRANSFERKOLLEN
Imran Louza, Nantes till Watford. Detta känns som en minst sagt typisk Watfordvärvning, och som sådan är den naturligtvis närmast omöjlig att säga något om på förhand. Det kan bli både vin och vatten eftersom det är Watford. Vad man kan säga är att Louza har varit Nantes mest kreativa mittfältare de senaste säsongerna, vilket ger honom en bra meritförteckning. Väl godkänd – (+++)