West Ham har förlängt med David Moyes i ytterligare tre år. Något annat var så klart helt oväntat för att inte säga omöjligt att ens föreställa sig. Detta var säsongen som i någon mening var Moyes återupprättelse inom engelsk fotboll. West Ham gjorde vad de allra flesta betraktar som en succésäsong, definitivt i meningen att den vida överträffade de mycket lågt ställda förväntningarna på förhand.
Självfallet går det int att sparka eller byta ut en manager som precis har slutat sexa med West Ham, och som har tagit West Ham till Europa League. Länge hade West Ham faktiskt chans på en Champions League-plats dessutom. Det hade med all rätt blivit något utav ett ramaskri om West Ham efter den här säsongen hade sagt tack och adjö till Moyes. För hur hade Moyes kunnat göra en bättre säsong med West Ham än så här?!
Svaret är att det hade han troligtvis inte kunnat. Vilket mycket snabbt kan extrapoleras till att han heller inte kommer kunna göra. Kort sagt och sammanfattat, den här säsongen var nog så bra som det faktiskt kan bli för West Ham med David Moyes, eller omvänt om man så vill mellan David Moyes och West Ham. Det får väl betraktas som högst osäkert om det ens kan bli riktigt lika bra igen.
Det där kan för all del låta som en rätt dyster syn på West Hams chanser och möjligheter nästa säsong. Men den utgår naturligtvis från utgångsläget att West Ham trots allt har gjort en betydligt bättre säsong än väntat den här säsongen, och att detta naturligtvis är svårt att upprätthålla över tid. Det har dessutom varit en väldigt speciell säsong som kan ha varit till West Hams fördel. Lägg därtill europeiskt cupspel nästa säsong.
Om vi accepterar den generella beskrivningen att det nog knappast blir bättre än så här för West Ham med David Moyes så följer därav den kallt logiska frågeställningen, som jag har snuddat vid tidigare under säsongen: Vore inte det mest rationella beslutet av West Ham i detta läge att istället anställa en manager med vilken det faktiskt finns en möjlighet att bli ännu bättre?
Varför anställer en klubb en manager, eller skriver nytt kontrakt med en manager? Gör den det som en slags belöning för historisk prestation eller redan utförda insatser? Eller gör den det för att där finns en rationell och realistisk tanke om framtida prestation och kommande insatser? Utifrån rationell organisationsteori borde det alltid vara det senare, men i realiteten, och inte minst inom engelsk fotboll, är det ofta det förra.
Där finns några skäl varför så är fallet. Ett sådant skäl är naturligtvis att med möjligheten att bli bättre med en annan manager följer även risken att också bli sämre. Klubbar och organisationer generellt är riskaversa. Man vet kort sagt vad man har, men man vet inte riktigt vad man får. Vad detta perspektiv oftast missar är att det naturligtvis existerar en risk även med det befintliga alternativet, i detta fall David Moyes.
Ett annat skäl är att klubbar, och kanske då i synnerhet inte överdrivet väl fungerande klubbar, många gånger är rätt passiva och inte minst rätt bekväma. Det vill säga man agerar när någonting inte fungerar, när klubben har problem. Snarare än att tänka och planera framåt och agera proaktivt så kurskorrigerar man längs vägen med hjälp av de metaforiska väggarna. Just nu finns inga problem med David Moyes.
Dessutom, och det skulle kunna ses som ett tredje skäl, kan man hävda att i viss utsträckning måste nya kontrakt också vara ett sätt att belöna vad en manager faktiskt har gjort i klubben. Om man inte belönar goda insatser med förlängt förtroende, vad finns det då alls för incitament för managers och för spelare att faktiskt göra sitt bästa för klubben? Ett resonemang som emellertid har sina rätt tydliga gränser.
Som sagt, om West Ham i detta läge hade meddelat att de inte förlängde kontraktet med David Moyes utan letade efter en annan manager så hade de fått utstå tuff kritik i press och media som menade att det var vansinnigt orättvist mot Moyes. Detta ska även bakas in i förståelsen varför en klubb som West Ham väljer att så att säga sitta still i båten. Jag själv hade, även om jag förstått deras tankegång, tyckt det varit tufft mot Moyes.
Men detta är ju det komplexa i själva frågan och situationen. Det är på samma gång väldigt tufft för att inte säga direkt elakt mot David Moyes, men det kan ändå vara vad som det rationellt bästa och det strategiskt mest ansvarsfulla för klubben. Särskilt nu när West Ham befinner sig i en position av relativ styrka. Bättre att agera i det läget än i ett läge när man återigen riskerar uppfattas som en problemklubb.
Moyes har gjort ett bra jobb med West Ham, det står egentligen bortom både allt tvivel och omfånget för denna diskussion. Han har gett West Ham en organisation och en taktisk tydlighet som laget tidigare helt har saknat. West Ham kunde förut många gånger se fullständigt vilsna ut på planen. Förvirrade både i hur laget skulle försvara sig och hur laget skulle anfalla. Moyes har onekligen gett West Ham det.
Detta har tämligen förutsägbart lyft West Ham i tabellen. West Ham har i själva verket under många år haft en betydligt bättre och bredare spelartrupp än vad deras placering i tabellen möjligen antyder. West Ham har varit ett underpresterande lag, en samling skickliga spelare som hela tiden saknat ett taktiskt system som får dem att spela och fungera tillsammans. David Moyes har gett West Ham det.
Men vad kan David Moyes ge West Ham utöver detta? Det är på den frågan åtminstone jag blir svaret skyldig. Det kan naturligtvis vara en brist på fantasi eller inlevelse från min sida, att jag är så fast i föreställningen av vem Moyes är och vad han har gjort förut att är blind för vad han faktiskt kan uppnå med West Ham. Jag beundrar vad Moyes gjorde med Everton under många år, men var det egentligen mer än detta med West Ham?
Risken som jag ser det, och sannolikheten för detta utfall är enligt mig högre än något annat utfall, är att West Ham nu faller tillbaka under David Moyes. West Hams fotboll och prestationer återgår till något mer normalt. Klubbens momentum försvinner, spelare och supportrar tappar energi och engagemang, och oförmågan att motsvara högt uppskruvade förväntningar orsakar mer och mer missnöje.
Ofrånkomligen skulle en sådan utveckling leda till en situation där David Moyes ändå får sparken, förr eller senare. Det vore näppeligen första gången en manager i West Ham får sparken kort efter att ha slutat sexa-sjua i tabellen och gått till Europa League. Plötsligt måste då West Ham ändå anställa ny manager, i ett mer utsatt läge, med den stress och press som alltid finns mitt under säsongen, och därtill med extra kostnad för Moyes.
Bättre att förekomma än låta sig förekommas skulle man då kunna tycka och tänka. Men West Hams problem under väldigt många år har naturligtvis varit att de aldrig har varit en klubb som förekommit, utan en klubb som alltid låtit sig förekommas.
:::
EM-KOLLEN
Ungern vs Portugal. Alla tar på något sätt för givet att Ungern är slagpåsen i den här gruppen och inte ska ha något med något slutspel att göra. Jag tror att det riskerar göra dem orättvisa. Naturligtvis är Ungern en underdog i den här gruppen men det betyder inte att de inte kan bjuda kanske framför allt Portugal och Tyskland på en rätt obehaglig överraskning. Portugal tror jag dock hanterar överraskningar bättre än Tyskland. Prognos: Portugal (2-1)
Frankrike vs Tyskland. Detta hade så klart något annat år kunnat vara en fullt möjlig EM-final. Men den här gången känns inte det särskilt troligt. Frankrike känns enormt starka, åtminstone på pappret EM:s med marginal starkaste lag. Tyskland har i mångt och mycket fallit samman under Joachim Löws stelkrampade ledarskap. Tyngden och kraften i Frankrike blir för mycket för Tyskland. Prognos: Frankrike (3-1)