Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

ANNONS

De åtta största missförstånden om landslagsfotbollen

Peter Hyllman 2021-06-21 06:00

Alla ser på något sätt alltid fram emot årets stora helger såsom jul och nyår eller midsommarafton t ex, för att ta ett mer nära förestående exempel. Och man fortsätter göra det år efter år fastän det i många fall också är helger som aldrig riktigt blir som man tänkt sig, för mycket fylla, gräl och bråk inom släkt och familj, ökad misshandelsstatistik och så vidare. Det blir sällan riktigt så bra som vi tror och hoppas.

Lite detsamma kan jag känna är fallet med landslagsfotbollens stora mästerskap, och då företrädesvis VM och EM. Mästerskap efter mästerskap sitter även kloka bedömare och jagar upp förväntningarna, skruvar upp förhoppningarna, och blir sedan besvikna och till synes förvånade över saker som rimligtvis inte längre borde förvåna dem. Mästerskapen verkar väldigt sällan motsvara folks förväntningar på dem.

Mästerskapen har på något sätt blivit fotbollens direkta motsvarighet till storhelgerna, omgivna av någon slags rosenröd romantik med en avtagande grad av realism. Delvis tror jag det beror på att landslagsfotbollen på något sätt alltmer blivit något helt avskilt från vardagens klubbfotboll, så man har andra förhoppningar på den. Delvis tror jag det också beror på att man har nedärvda föreställningar om landslagsfotbollen.

ANNONS

De allra flesta har sina första och fortfarande väldigt levande mästerskapsminnen från mycket ung ålder. Vi har alla vuxit upp med VM och EM som de på något sätt främsta höjdpunkterna inom fotbollen. Själv såg jag t ex VM i Mexiko 1986 på en svartvit TV på en camping i Östergötland, och det är nog fortfarande ingenting som har lyckats överträffa det.

Men för mig som för många andra så är vår uppfattning av dessa mästerskap formad längre tillbaka i tiden, när dessa mästerskap hade en helt annorlunda roll inom fotbollen liksom landslagsfotbollen hade en helt annan status inom fotbollen. Men detta är inte statiskt över tiden, utan har förändrats med tiden och med utvecklingen. Däremot har kanske våra föreställningar förändrats i motsvarande utsträckning.

Detta är enligt mig, inte nödvändigtvis i någon tydlig rangordning, de åtta främsta missförstånden bland journalister, experter och supportrar gällande mästerskap och landslagsfotboll.

ANNONS

(8) EM och VM kommer bjuda på en sprakande och underhållande fotboll!

Detta är ett av de märkligare missförstånden i och med att det nu är rätt många mästerskap som visat på den rakt motsatta tendensen, nämligen att fotbollen har blivit mer och mer passiv och alltmer defensivt inriktad.

Underhållningsvärdet i själva fotbollen är troligtvis betydligt lägre än vad det normalt sett är inom klubbfotbollen, i alla fall om vi ser till Champions League och Europas största ligor, det vill säga även om vi rensar för själva kvalitetsskillnaden.

En stor anledning naturligtvis formatet. Och då syftar jag inte specifikt på EM:s nuvarande format där de fyra bästa treorna också går vidare, även om det nog bidrar en smula även fast betydelse överdrivs, utan mer specifikt på turneringsformatet som helhet.

I en begränsad turnering av den sort som EM och VM är så lönar det sig helt enkelt betydligt mycket mer att satsa på en mer defensiv fotboll. Dels är det viktigare att inte förlora än att vinna. Dels går det snabbare att organisera en defensiv fotboll.

ANNONS

(7) Landslagsfotbollen och mästerskapen är mer demokratisk och mer rättvis!

Klubbfotbollen beskrivs många gånger som extremt toppstyrd och kontrollerad av de största klubbarna och deras intressen. Landslagsfotbollen framhålls här ofta som någon slags positiv kontrast eller motsats till detta.

Men det känns som en tillrättalagd bild. Inte minst detta EM är väl ett rätt bra exempel på detta där vissa länder, naturligtvis de största länderna, i praktiken får genomföra stora delar av detta EM på hemmaplan.

De storas och starkas intressen får styra i väldigt hög utsträckning. Detta gäller både inom klubbfotboll och landslagsfotboll. Det är naturligtvis något som gäller inte bara inom fotbollen, utan inom samhället i stort.

(6) EM och VM drar till sig de allra bästa tränarna och förbundskaptenerna!

Här har vi ett typexempel på hur fotbollen har förändrats. För förr i tiden så var det faktiskt på det här sättet. Att vara förbundskapten var då kronan på en tidigare strålande karriär, belöningen för lång och framgångsrik tjänst. Det finaste man kunde vara!

ANNONS

Följaktligen attraherade förbunden också de bästa tränarna. Det var exempelvis så att Don Revie kunde lämna ett Leeds som då var bäst i England för att bli Englands förbundskapten. När Jock Stein var klar med Celtic tog han över Skottland.

Men på det sättet är det inte längre. Landslagsfotbollen har istället blivit samlingsplatsen för managers som inte längre har någon naturlig topposition inom klubbfotbollen, eller tränare som är mer förbundsprodukter än någonsin varit klubbtränare.

Statusen och prestigen, för att inte tala om pengarna, finns nu huvudsakligen inom klubbfotbollen och dess största klubbar och dess största ligor. Pep Guardiola kommer aldrig bli förbundskapten, förrän möjligen på ålderns höst.

Många av de som nu är förbundskaptener i EM passar kanske som förbundskaptener, men skulle förmodligen göra tämligen släta figurer inom klubbfotbollen, som ställer helt andra krav på dem i vardagen.

ANNONS

(5) EM och VM, och landslagsfotbollen, är mindre kommersialiserat än klubbfotbollen!

Egentligen skulle det kanske räcka med att peka på den radiostyrda bilen som körde in bollen till avspark i EM-premiären mellan Italien och Turkiet för att visa på det absurda i detta påstående. Sedan hade bilen förvisso högre bollinnehav än Sverige mot Spanien.

Men det går naturligtvis inte att slå på ett EM eller VM utan att drabbas av den massiva kommersialismen som en våt örfil. Det faktum att EM och VM ständigt expanderas är så klart heller inte av altruistiska skäl.

Kommersialismen får ju även konkreta negativa uttryck. Hur UEFA värderade sponsorer och intäkter högre än medmänsklighet och moraliskt ansvar blev extremt tydligt i direkt samband med Christian Eriksens tillbud på Parken för en dryg vecka sedan.

ANNONS

(4) EM är bättre än VM!

Detta är en etablerad sanning som har funnits rätt länge. EM är bättre än VM eftersom lägstanivån är mycket högre har det sagts, och detta har väl till stor del även stämt under lång tid, åtminstone så länge antalet lag var sexton, åtta eller till och med bara fyra.

Men stämmer detta verkligen längre med 24 lag, och som det känns nästan halva Europa med i EM? Tveksamt. Jag har rätt svårt att se att Panamas, Nya Zeelands och Trinidad & Tobagos lägstanivå skulle vara mycket lägre än t ex Finland, Nordmakedonien, Ungern.

EM och VM har blivit alltmer lika på egentligen alla sätt under de senaste tio åren. Därtill har de europeiska länderna sprungit ifrån sina sydamerikanska motsvarigheter. Detta är flera skäl varför jag anser att EM i den här formen har blivit alltmer överflödigt.

ANNONS

(3) De stora länderna inom klubbfotbollen är stora länder inom landslagsfotbollen!

England och Spanien anses nog allmänt ha de största klubbarna och de bästa ligorna, rent generellt. Naturligtvis är England och Spanien stora länder, men där existerar något slags transitoriskt tänkande att England och Spanien därmed är storländer.

Förbryllad blir man t ex när folk ser det som helt nytt och helt oväntat att Spanien har svårt att få till det i mästerskap. Med undantag av fyra år mellan 2008 och 2012 har ju Spanien i själva verket varit en precis lika stor losernation som England i mästerskapen.

Att Spanien har den typen av problem som de t ex hade mot Sverige är alltså knappast nytt, och det är knappast oväntat. Eftersom det är så det har sett ut i 75 år innan 2008, och i tre raka mästerskap efter 2012.

ANNONS

Både Spanien och England betraktas och beskrivs som storländer i EM och VM på samma nivå som etablerade storländer som Italien, Brasilien, Tyskland, kanske även Frankrike och Argentina. Vilket jag menar är förenklat och förhastat.

(2) EM och VM innehåller den bästa fotbollen och de bästa lagen!

Många verkar leva i villfarelsen att när det t ex vankas ett VM så kommer det spelas världens bästa fotboll. Det hörs ju så att säga på namnet, blir man världsmästare måste man väl rimligtvis vara bäst i världen?!

Men hur skulle den bästa fotbollen någonsin kunna spelas av landslag? Landslag kan inte på samma sätt som klubblag koncentrera världens absolut bästa spelare i ett och samma lag. Landslag kan inte alls träna tillsammans på samma sätt under lika lång tid.

De bästa landslagen i världen skulle allt annat lika över tid vara fullständigt chanslösa mot de bästa klubblagen i världen, och skulle förmodligen ha svårt att hävda sig ens mot lägre eller medelmåttiga lag i de största ligorna.

ANNONS

Vi tittar inte på EM och VM för att det är den bästa fotbollen, utan för att det är en helt annan typ av fotboll med en helt annan logik för att intressera sig för den. Jämförelsen är i själva verket missriktad.

(1) EM och VM har blivit allt mindre viktiga!

Här är ett annat antagande som ofta får luft. Landslagsfotbollen har tappat i status relativt klubbfotbollen, inte minst ekonomiskt, och därmed tar man för givet att EM och VM helt enkelt inte längre betyder lika mycket, om än något alls kan man ibland tro.

Men EM och VM är fortfarande extremt viktiga. Inte minst för att bevara och förnya intresset för fotbollen i stort. Väldigt många tittar inte på fotboll som vi som befinner oss på den här plattformen, utan deras enda kontakt med fotbollen är EM och VM.

Utan landslagsfotbollen skulle en stor mängd av fotbollens totala publik försvinna då den helt enkelt inte följer klubbfotbollen på samma sätt. För många spelare är deras koppling till sitt hem och sitt folk inte klubblaget, utan endast landslaget.

ANNONS

Alltså var det en stor grej och ett stort hot när UEFA, och delvis FIFA även om de verkar ha dubbelspelat, när det i samband med den europeiska superligan hotades om att dess spelare då inte skulle få delta i EM och VM.

:::

EM-KOLLEN

Ukraina vs Österrike. Känns i mångt och mycket som matchen som ska avgöra vilket av länderna som slutar tvåa i gruppen efter Nederländerna och därmed kan känna sig helt säkert på slutspel. Jag ger Ukraina den högre tekniska kvaliteten och skickligheten, men samtidigt Österrike den högre taktiska kompetensen. Och i mästerskap vinner oftast taktik över teknik. Prognos: Österrike (2-1)

Nordmakedonien vs Nederländerna. Nederländerna har varit väldigt pigga och spralliga hittills under detta gruppspel och det finns ingen anledning att tro att de skulle vara mindre så mot Nordmakedonien. Detta borde bli en transportsträcka för de oranga inför slutspelet, och det lär roteras. Prognos: Nederländerna (3-0)

ANNONS

Ryssland vs Danmark. Något utav vinna eller försvinna för Danmark som nu måste visa att de verkligen har lyckats ta sig samman efter det som hände under den första matchen mot Finland. Hemma på Parken och mot en svag motståndare som Ryssland borde det definitivt kunna gå vägen för Danmark. Prognos: Danmark (2-0)

Finland vs Belgien. Finland försvarade sig bra mot både Danmark och Ryssland men Belgien är naturligtvis en helt ny nivå för dem. Detta kommer också att märkas i den här matchen, där jag har otroligt svårt att se hur Finland ska lyckas stå emot Belgiens fart, kraft och målfarlighet. Prognos: Belgien (4-0)

Kommentarer

Visa kommentarer

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto