Det där fick mig så klart att fundera på Premier Leagues främsta vändningar och några av de mest minnesvärda matcherna. Hur skulle helgens match mellan Aston Villa och Wolves rankas på en sådan lista och vilka är i själva verket Premier Leagues åtta bästa och främsta vändningar? Detta får alltså bli ämnet för måndagslistan den här gången, kanske i förhoppning att det inspirerar kvällens match mellan Arsenal och Crystal Palace.
Vad är då egentligen en vändning?
För mig är det rätt enkelt och ligger i ordets själva natur, det är när en match vänds från förlust till vinst. Det är med andra ord inte samma sak som en upphämtning, och inkluderar alltså inte matcher där ett lag har befunnit sig i ett stort underläge men lyckats hämta upp till oavgjort. Detta diskvalificerar några klassiker som t ex 4-4 mellan Arsenal och Newcastle, eller 3-3 mellan Crystal Palace och Liverpool.
Vad krävs då för att räknas som en stor vändning, eller bland Premier Leagues allra bästa vändningar? En aspekt för mig är att det rimligtvis måste vara en vändning av ett underläge med två mål eller mer. En annan aspekt är att det åtminstone hjälper om vändningen även hade någon form av större betydelse, och matchen i sig faktiskt var viktig av ena eller andra skälet.
Så vilka är då Premier Leagues åtta bästa vändningar?
(8) Norwich 4-5 Liverpool, 2016
Liverpool blandade högt och lågt under Jürgen Klopps första säsong på Anfield, efter att ha anlänt i oktober. Mot Norwich var det emellertid januari och vi gavs ett av de tidigaste tecknen på den typ av berg-och-dalbanefotboll vi skulle komma att få se från Liverpool under Klopp, om än så här i början både på gott och på ont.
Roberto Firmino hade gett ledningen, men sedvanligt Liverpoolslarv i försvaret gav Norwich möjlighet att kvittera. Stephen Naismith gjorde sedan två mål vardera sidan av halvtidssignalen och Norwich leder alltså med 3-1. Liverpool svarade dock bra, och tre mål av Jordan Henderson, Roberto Firmino och James Milner vände matchen.
Men storyn var inte slut där. När Bassong kvitterade till 4-4 i 92:a minuten trodde alla att matchen var över. Adam Lallana ville däremot annorlunda och med ett dramatiskt vinstmål i den 95:e minuten fick han Liverpool att gå crazy samtidigt som Jürgen Klopp pajade sina brillor mitt i det vilda firandet.
(7) Leicester 5-3 Man Utd, 2014
Det kan finnas flera skäl att komma ihåg just den här matchen. Kanske för att det var den första matchen där vi skulle se Leicesters anda som något år eller två senare skulle vinna dem ligatiteln. Kanske för att det var första matchen där Louis van Gaals smekmånad fick ett abrupt slut. Kanske för att det var matchen som släckte Angel Di Marias livslust.
Man Utd startade matchen i ett rasande tempo, kvickt, kliniskt och effektivt. Laget gick upp i en snabb 3-1-ledning med några riktigt snygga mål på kontot. Men sedan kom alltså raset som därefter skulle komma att definiera van Gaals två säsonger som Man Utds manager.
David Nugent, Esteban Cambiasso, Jamie Vardy och Leonardo Ulloa vände 1-3 till 5-3 framför ett kokande King Power Stadium. Det var ännu inte riktigt dags för Mahrez, Kanté och dilly-ding, dilly-dong, men ryggraden till det lag som skulle chocka fotbollsvärlden såg vi ändå räta på sig i just den här matchen.
(6) Bournemouth 4-3 Liverpool, 2016
En match där det kanske mest episka var att jag redan vid 0-2 till Liverpool sa att den här matchen skulle sluta 4-3 till Bournemouth. Nu vore det så klart idioti att påstå att det var något jag faktiskt kunde veta, men det var inte taget ur luften då både Bournemouth och Liverpool var lagda så att det väldigt lätt urartade till rena shoot-outs.
Emre Can släckte till synes Bournemouths hopp sedan han gjort 3-1 till Liverpool kort efter Callum Wilsons reducering en liten bit in i andra halvlek. Två snabba mål av Steve Cook och Ryan Fraser kvitterade matchen, och när uret hade svängt upp på 93:e minuter så forcerade Nathan Aké in vinstmålet för Bournemouth.
(5) Leicester 3-4 Newcastle, 1997
Newcastle hade kommit väldigt nära ligatiteln säsongen innan och hade köpt tillbaka Alan Shearer för vad som var en världsrekordsumma. Shearer skulle komma att bli en legend i Newcastle och den här matchen är ett skäl till det förmodligen lika gott som något annat skäl.
Efter att ha tagit en tidig ledning i matchen befann sig Newcastle plötsligt i ett 1-3-underläge sedan Leicester mitt under andra halvlek gjorde tre mål på en knapp kvart. Det var då som Alan Shearer klev fram med ett exempel på ett alldeles enastående målskytte.
Alan Shearer gör 2-3 i den 77:e minuten, Alan Shearer gör 3-3 i den 83:e minuten, och i den 90:e minuten fastställer Alan Shearer alltså med ett äkta och perfekt hattrick matchens slutresultat till 4-3 till Newcastle. Det skulle aldrig räcka till den där ligatiteln, men det räckte i alla fall till en staty utanför St James’ Park.
(4) Tottenham 5-4 Leicester, 2018
Förutsättningarna var relativt enkla inför den här matchen i maj mellan Tottenham och Leicester, i vad som var den säsongens sista omgång. Tottenham behövde vinna för att säkra tredjeplatsen i ligan, och platsen i Champions League. Skulle Tottenham förlora var risken stor att de skulle missa Champions League.
Matchen exploderade från start med två snabba mål från Vardy och Kane. Men runt halvtid tog matchen en oväntad vändning när Mahrez och Iheanacho med två mål skickade Leicester upp i en 3-1-ledning. Tottenhams Champions League-plats såg plötsligt väldigt avlägsen ut.
Tottenhams respons var emellertid omedelbar. Det tog dem en knapp kvart att vända matchen till 4-3 efter självmål samt mål vardera för Walker-Peters och Lamela. Men storyn var inte slut där. Vardy kvitterade till 4-4 innan Harry Kane frälste Tottenham i slutet av matchen med ett klassiskt Kanemål i nedre hörnet.
Under dramatiska former och med minsta möjliga marginal tog sig Tottenham alltså till Champions League 2018-19. Tottenhams nya arena skulle invigas med Champions League-fotboll. Ett passande sätt för Tottenham att ta sig till Champions League en säsong som med flera liknande dramatiska matcher skulle ta dem hela vägen till final.
(3) Chelsea 2-3 Arsenal, 1999
Chelsea var ett bra lag från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet. Roman Abramovich hade ännu inte köpt klubben, men det var knappast något dåligt lag han skulle komma att köpa. Arsenal och Man Utd dominerade engelsk fotboll, men inte alltför långt bakom dem lurade Chelsea i vassen.
Bara någon vecka innan den här matchen hade Chelsea i själva verket mosat Man Utd med 5-0 på Stamford Bridge. Med 2-0 till Chelsea i halvtid i den här matchen, efter mål av Flo och Petrescu, såg Chelsea ut att vara på god väg mot ännu ett väldigt imponerande resultat mot en av sina rivaler i toppen av ligan.
Arsenal skulle däremot vilja annorlunda. Framför allt skulle Nwankwo Kanu vilja annorlunda. Det är Kanu som i den 77:e minuten startar Arsenals målskytte, det är Kanu som i den 83:e minuten fortsätter Arsenals målskytte, och det är Kanu som på tilläggstid avslutar Arsenals målskytte med ett briljant vinstmål från väldigt snäv vinkel.
(2) Man City 2-3 Fulham, 2008
Med endast tre veckor kvar av säsongen befann sig Fulham i ett för dem ytterst brydsamt läge. Roy Hodgson hade haft en tuff säsong med Fulham och en förlust mot Man City skulle betyda att Fulhams nedflyttning garanterades. Och Man City skulle verkligen inte göra det lätt för Fulham, utan gick fram till en 2-0-ledning i halvtid.
Majoriteten av alla nedflyttningshotade lag hade brutit samman där. Det finns en anledning varför de hotas av nedflyttning trots allt. Men Fulham ville annorlunda. Det var ett inspirerat inbyte av Diomansy Kamara som skulle komma att ändra historiens gång och vända matchen till Fulhams fördel.
Kamara reducerade för Fulham i den 70:e minuten, fem minuter efter att han blivit inbytt, ordnade därefter straffen som Danny Murphy kvitterade på, och när matchklockan höll på att rinna ut så var det Kamara som drog in vinstmålet. Fulham skulle sedan vinna även sina två återstående matcher, och rädda sig själva kvar i Premier League.
(1) Man Utd 5-2 Tottenham, 2009
Tottenhams moderna historia är för all del strösslad av matcher där de tappat både 0-2-ledningar och 0-3-ledningar. Men om man nu ska välja en av dem så blir det kanske denna, speciell på så sätt att det var en match där ungefär nittio procent av den kända världen hoppades på Tottenham, inte minst Liverpool.
Skälet var att Tottenham var ett av få återstående hopp att Liverpool skulle kunna äta upp Man Utds poängförsprång i tabellen. Och med en 2-0-ledning en bit in i andra halvlek på Old Trafford såg det ut som om Tottenham skulle leva upp till förhoppningarna. Men ödet, eller kanske snarare Man Utd, ville annorlunda.
Vad som ändå var lite speciellt var att det tog nästan halva andra halvlek innan Man Utd ens reducerade. Men när de väl reducerade var det som om hela havet stormade, en elektrisk ström gick genom Old Trafford, Tottenham krumblade och krackelerade, och när matchen var slut var siffrorna 5-2 till Man Utd.
Tottenham var naturligtvis arga. Liverpool var ännu mera arga. Men argast av dem alla var kanske Erik Niva som blåste upp en gråzon vid ett straffbeslut till Man Utds första reduceringsmål både till en förklaring varför Man Utd sedan gjorde ytterligare fyra mål och det slutliga beviset, enligt honom, att storlag alltid har hjälp av domarna.
Ett alldeles utmärkt exempel på att det ibland kan vara riskfyllt att skriva saker i affekt.