Alla rapporter tyder för närvarande på att Ole-Gunnar Solskjaer tills vidare blir kvar som Man Utds manager. Om inte annat börjar ju dessutom tiden fram till nästa match bli väldigt kort. Solskjaer har dessutom fått den här klassiska fristen att han har ”tre matcher på sig” att vända trenden och rädda sitt jobb. En idé vars hela grundtanke är så makalöst knasig att man närmast häpnar. Låt oss för skojs skulle anta det osannolika, det vill säga att Man Utd vinner dessa tre matcher. Jaha, so what?!
Men det kräver kanske inte någon större tankekraft för att räkna tre matcher framåt i tiden och inse att vi då befinner precis i början av nästa landslagsuppehåll. Vilket i så fall vore ett så bra tillfälle som något för Man Utd att, om de nu bestämmer sig för att byta manager, faktiskt göra det. Tankegången bakom detta är naturligtvis att Solskjaer är kvar endast som utav en ren tillfällighet, att det helt enkelt handlar om att Man Utd köper sig själva lite tid.
När det gäller Solskjaers management av Man Utd har det skrivits miltals med text om varför han borde få sparken från Man Utd, det vill säga alla de skäl som finns för Man Utd att sparka honom. Vad det däremot har skrivits betydligt mindre om är vad Man Utd skulle kunna tänkas ha för skäl att inte sparka Solskjaer. Vilket möjligen skulle kunna tänkas bero på att dessa skäl är mycket färre. Men givet att Solskjaer trots allt ännu inte fått sparken skulle det kunna vara lite intressant att gräva i.
Man Utd vet inte vem de ska anställa istället!
En av de vanligaste orsakerna till att en organisation inte agerar eller fattar något beslut är att de inte vet vad det är för beslut de ska fatta. Vilket många gånger beror på att de inte är säkra på alternativen.
En alltmer överhängande misstanke är att Man Utd var rätt glada för att det såg ut att gå rätt bra för Solskjaer från början eftersom det besparade dem tankearbetet att faktiskt lista ut vem de annars skulle anställa.
Nu har de för all del haft några år på sig att komma någonstans i det tankearbetet men det borde vid det här laget inte förvåna en enda när det påpekas att Man Utd saknar en plan för vem som skulle kunna tänkas ersätta Solskjaer.
Man Utd saknar en plan?
Ett påstående så främmande att det närmast vore besläktat med att björnen skiter i skogen. Men finns där ingen plan finns där heller ingen större enighet, och vet man inte vem man ska anställa istället är det kanske dum att sparka den man ändå har.
Aktuella managers är tveksamma!
Inte för att det precis saknas aktuella stornamn som kopplas till Man Utd. Utöver Steve Bruce så har de senaste dygnen nämnts samtliga de man hade kunnat förutse, såsom Antonio Conte, Zinedine Zidane och Mauricio Pochettino.
Men vad är det då som säger att dessa managers vore intresserade? Det vore väl i själva verket bara klokt av dem om de faktiskt kände sig lite osäkra på att ta ett jobb i en klubb med dess kända problem gällande ambition, strategi och struktur.
Antonio Conte har t ex sagts vilja få försäkringar om att Man Utd satsar för att vinna Champions League. Vilket nog vore klokt att göra klart eftersom jag inte precis är helt övertygad om att Man Utd bryr sig om mycket mer än att ta sig till Champions League.
Zinedine Zidane är för all del även han en manager som precis som Solskjaer knappast gjort sig känd för det stora taktiska systemet, utan där det handlat mer om individuell kvalitet. Men Zidane har gjort just det desto bättre, och har därtill karisman.
Att Pochettino står högt på Man Utds önskelista är fullt förståeligt. Frågan är väl emellertid hur tillgänglig han är i ett läge där han trots allt fortfarande är anställd av PSG, även om väl just den relationen inte precis känns tipp-topp.
Man Utd vill ha en svag manager!
Här har vi en tankegång som inte precis känns logisk eller intuitiv. Varför skulle Man Utd vilja ha en svag manager? Vill de inte i själva verket ha bästa möjliga manager? Problemet med bra managers är emellertid att kräver och får väldigt mycket inflytande.
När jag säger problemet så är det utifrån klubbledningens perspektivet, eller mer specifikt en svag klubblednings perspektiv. Varför Man Utd gärna behåller Solskjaer som manager kan bero på att han är betydligt lättare att styra än vad t ex José Mourinho var.
Solskjaers makt i Man Utd är naturligt begränsad. Ett skäl till detta är som redan påpekats förut att Solskjaer har just inga andra alternativ. Skulle han få gå från Man Utd så står det knappast engelska eller europeiska klubbar på rad för att anställa honom.
Detta är naturligtvis inte något tecken på en särskilt frisk eller fungerande fotbollsklubb, men det har Man Utd inte varit på länge nu. Även detta är ett tydligt tecken på en klubbledning som präglas mer än något annat av osäkerhet och förvirring.
Man Utd försöker upprepa historien!
Historien har blivit till en legend, och legenden har blivit till en myt om hur det var under Alex Fergusons tidiga år. Hur resultaten gick åt helvete flera år in på hans anställning och hur supportrarna efter fyra år krävde att han skulle få sparken.
Värt att betona just detta eftersom det är en så ofta upprepad story just som ett sätt att motivera att hålla fast vid Solskjaer som manager. Föreställningen är naturligtvis att Solskjaer ska visa sig vara Alex Fergusons andra nedkomst.
The Second Coming of Sir Alex!
Det behövs knappast påpekas alla de sätt på vilka detta är en fullständigt galen föreställning. Solskjaer är knappast någon Ferguson, förutsättningarna är den här gången fullständigt annorlunda och så vidare.
Men ingenting är naturligtvis lika mäktigt som en kraftfull story. Och vem har egentligen en bättre story på så sätt än Ole The Broken, the Solskjaer of the great grass sea och protector of the Man Utd Way?
Det där sista var bara marginellt sämre dialog än vad Game Of Thrones faktiskt presterade under sin sista säsong. Men det sätter ett ganska hårt finger på de problem som faktiskt kan uppstå när en gammal ikonisk manager blir kvar i klubben.
Det gör det svårare att bryta sig fria från gamla föreställningar. Det leder ofta till att nya managers på ett eller annat sätt måste ”godkännas” av den gamle managern, många gånger utan dennes egentliga avsikt eller ens inblandning.
Alla dessa är skäl varför Man Utd inte sparkar Ole-Gunnar Solskjaer. Inga av dessa skäl är särskilt bra skäl, ännu mindre rationella skäl. Men att hitta några bra och rationella skäl för Man Utd att inte sparka Solskjaer övergår åtminstone min fattiga förmåga.
Och när man har uteslutit alla de bra och rationella skälen, då återstår bara de dåliga och irrationella skälen.