När Tottenham anställde Antonio Conte var det som om bedömarna delade upp sig i två olika och motsatta läger. Det ena lägret av bedömare tycktes vara av uppfattningen att med Conte så skulle Tottenham hastigt och lustigt bli ett titelvinnande lag. Det andra lägret av bedömare menade istället att Conte eller ej så var Tottenham ett alldeles för svagt lag och skulle så förbli.
Mest högljudda har nog varit det andra lägret. Varje resultat som har gått Tottenham emot sedan Conte tog över som manager har följts av en skur av artiklar och intervjuer som alla går ut på hur stor och underförstått omöjlig Contes uppgift egentligen är med Tottenham. Här finns ett rätt uppenbart case av att vilja söka bekräftande information, och av ett tämligen omfattande ”vad var det vi sa”-syndrom.
Sanningen är i det här fallet inte särskilt revolutionär. Nämligen att den sanna bilden över Contes omedelbara betydelse för Tottenham går att hitta någonstans mellan dessa båda läger. Att tro att Conte omedelbart skulle göra Tottenham till titelvinnare är naturligtvis minst sagt naivt och att underskatta fotbollens svårigheter. Att tro att Conte inte skulle ha någon betydelse alls är å andra sidan minst sagt något cyniskt.
Det finns flera sätt med vilka man kan demonstrera Contes faktiska betydelse för Tottenham. Det första och kanske mest uppenbara sättet är genom att helt enkelt titta på tabellen. När Conte tog över Tottenham låg de nia i ligan och befann sig klart på glid när det gäller Champions League-platserna. Nu, nio matcher senare, av vilka de inte förlorat en enda, har de ett visst grepp om den fjärde och sista Champions League-platsen.
Visst, i tabellen ligger de för närvarande sexa, men de befinner sig endast två poäng bakom Man Utd på fjärdeplatsen men med tre matcher mindre spelade. Fyra matcher färre spelade än West Ham, som ligger en poäng före dem. Om Tottenham tar vad som är att ses som normalt antal poäng på dessa tre-fyra hängmatcher så har de i själva verket ett tämligen bekvämt försprång ned till övriga lag under strecket.
Ett annat sätt är att helt enkelt betrakta spelet på planen, det vill säga fotbollen. Det är ett helt annat Tottenham vi rent spelmässigt ser med Conte som manager jämfört med tidigare på säsongen, med Nuno Espirito Santo som manager, eller för den delen förra säsongen med José Mourinho som manager. Energin i laget är en helt annan, liksom den taktiska organisationen framstår betydligt mycket mer tydligt.
Vi anar även skillnaden rent psykologiskt. Den typen av tankeexperiment är kanske alltid lite vanskliga, men det är mer eller mindre omöjligt att se Tottenham göra vändningen de gjorde i veckan mot Leicester under någon av sina närmast föregående regimer. Det rör sig alltså om exakt samma spelare, men som nu känns laddade med en helt annan aura och auktoritet än förut. Ett uppgivet lag har blivit ett uppskruvat lag.
Ännu ett sätt att spåra Contes betydelse för Tottenham är att gräva ned sig i vad som i dessa sammanhang något pretentiöst brukar kallas avancerad statistik. Här hittar vi klara och tydliga förbättringar för Tottenham i tre allmänna nyckelmått såsom täckt distans per match (från 100,2 till 114,2 km/per match), antal pressaktioner och bollvinster per match, samt xG-statistiken per match.
Vad som är lite speciellt är att Tottenham inte bara har blivit lite bättre i framför allt de två första av dessa kategorier. Tottenham har gått från att vara ”sämst” i ligan vad gäller löpningar och bollvinster till att vara ”bäst” i ligan. Delvis handlar detta säkert om taktik, delvis om motivation. Men oavsett vad det beror på så har det uppenbarligen hänt något med Tottenham sedan Conte tog över som manager.
Kanske är inte det där ett riktigt lika roligt perspektiv som att Tottenham står och stampar oavsett manager. Kanske passar det inte riktigt in i narrativet som för närvarande verkar gå ut på att Tottenhams ägare och ledning är ett handikapp för Tottenham. Kanske har Tottenhams förluster i det europeiska och inhemska cupspelet i någon mening maskerat Tottenhams hyfsat tydliga framsteg i ligaspelet.
Två förluster mot Chelsea ingår i det där cupspelet. Tottenham förlorade båda semifinalerna mot Chelsea i Ligacupen alldeles nyligen. Två matcher som helt säkert befäste många uppfattningar om att Tottenham minsann inte var så mycket att ha, med eller utan Antonio Conte. Ikväll möts dessa båda igen, den här gången i ligan. Vinner Tottenham ligger de fem poäng efter Chelsea i tabellen, med fyra matcher tillhanda.
Med andra ord, oavsett om Tottenham vinner eller förlorar borta mot Chelsea ikväll, så har de matcherna i sina egna händer att faktiskt kunna passera Chelsea i tabellen. Även om detta vid förlust ikväll kanske inte är alldeles sannolikt. Man ska inte gör för stor sak av detta, men givet hur den här säsongen generellt har beskrivits på helt olika sätt för Chelsea och Tottenham är detta ändå rätt anmärkningsvärt.
Tottenham har blivit bättre med Antonio Conte. Detta medför naturligtvis inga garantier för att Tottenham ska kunna besegra Chelsea på Stamford Bridge ikväll. Men det ger dem en betydligt bättre chans än vad de annars haft, och med vändningen mot Leicester i ryggen måste man tänka sig att moral och momentum just nu är på topp i Tottenham.